Studie: God blodsockerkontroll räcker inte för att förebygga komplikationer vid typ 2-diabetes

För att minska diabetesrelaterad sjuklighet och dödlighet är det viktigt med en multifaktoriell riskfaktorintervention. Även om blodsockerreglering är vital vid typ 2-diabetes med stor påverkan på mikrovaskulära komplikationer [1], är det känt att både blodtrycksbehandling [2] (relativ riskreduktion 15–19 procent, absolut riskreduktion 0,3–8,1 procent) och blodfettsbehandling [3] (relativ riskreduktion 27 procent, absolut riskreduktion 3,6 procent), är effektiva var för sig vad gäller att minska de makrovaskulära komplikationerna [4].

Resultaten i den danska Steno-2-studien ger ytterligare stöd för nyttan av multifaktoriell intervention [5]. Den farmakologiska interventionen gällde kontroll av blodsocker, blodtryck, blodfetter samt behandling med ASA. Studien omfattade enbart patienter med mikroalbuminuri, varav ett mindre antal initialt även uppvisat någon form av kardiovaskulär sjukdom. Det anses framför allt vara den intensifierade multifaktoriella läkemedelsbehandlingen som hade betydelse för de positiva resultaten, eftersom samtidig modifiering av livsstilsfaktorer i praktiken var mindre framgångsrik [5].

Steno-2-studien är intressant med avseende på den tydliga riskreduktionen av kardiovaskulära händelser, som uppgick till 53 procent vid avslutad studie [4] och 59 procent vid en senare uppföljning [6], jämfört med konventionell behandling. Den absoluta riskreduktionen för total mortalitet vid den senare uppföljningen var 20 procent. Vid en senare uppföljning efter en mediantid på 21,2 år var riskreduktionen för hjärt-kärlhändelser totalt 45 procent och för hjärt-kärldöd 62 procent [7]. Patienter i den intensiv-behandlade gruppen levde 7,9 år längre i mediantid än konventionellt behandlade patienter. Även mikrovaskulära komplikationer var signifikant lägre förutom för perifer neuropati om inte påverkades (risk 1,12).

I primärpreventivt syfte vid typ 2-diabetes finns det enligt gällande svenska riktlinjer inte evidens för behandling med ASA [2, 4]. Detta stöds också av en metaanalys av ASA-behandling i primär- och sekundär-preventivt syfte [8].