Restless legs hos barn

Restless legs kan debutera i alla åldrar även om det är mindre vanligt hos barn. Enligt studier är prevalensen cirka 2 procent hos skolbarn.

Hitta i sidan

    Bakgrund

    Restless legs syndrom (RLS) anses vara ett vanligt och underdiagnostiserat tillstånd. Allra vanligast är det hos vuxna där prevalensen sannolikt är 2,5–10 procent beroende på hur strikt diagnoskriterierna används. RLS karakteriseras av sensomotoriska symtom från nedre extremiteterna ofta i kombination med sömnstörning och dagtrötthet.

    RLS kan debutera i alla åldrar även om det är mindre vanligt hos barn [1]. En populationsbaserad studie från Kina där 6 500 barn, 8–17 år, bedömdes visade en prevalens på 2,7 procent för flickor och 1,7 procent för pojkar [2]. Nyare studier har visat att patienter med RLS har sämre hälsorelaterad livskvalitet än patienter med andra kroniska tillstånd som till exempel typ 2-diabetes och klinisk depression [3].

    Det finns primär och sekundär RLS. Den primära är idiopatisk. Hos cirka hälften av alla RLS patienter finns en autosomalt dominant ärftlighet och denna är högre bland de med primär RLS. 

    Den specifika patofysiologiska mekanismen är okänd. Eftersom många vuxna får en avsevärd symtomlindring av dopaminagonister (till exempel pramipexol, Sifrol) eller i det korta perspektivet av L-dopa har störningar i dopaminsystemet föreslagits. Detta skulle också förklara den goda effekten av järnsubstitution för många patienter; i dopamin syntesen är tyrosinhydroxylas essentiell och järn är en co-faktor för tyrosinhydroxylas. Järnbrist är tydligt länkat till RLS. Flera av de tillstånd där sekundär RLS är vanligt karakteriseras också av järnbrist, till exempel graviditet, njursvikt eller tät blodgivning.


    Symtom

    Restless legs kännetecknas av ett behov av att röra på framför allt benen och/eller olika sensoriska fenomen som både barn och vuxna kan ha svårt att sätta ord på; många barn kan ange smärta både inifrån ”skelettet” och hudytan eller att benen somnar. Andra exempel är sveda, spänningar och domningar. 

    En del barn somnar utan svårighet men kan vakna upp efter 1–3 timmar och gråta, sparka eller slå sig på benen. När symtom kommer är behovet av rörelse så starkt att det är omöjligt att sitta eller ligga stilla. De sensoriska symptomen försvinner med rörelse men kommer sedan oftast snart tillbaka.

    Det finns en tydlig dygnsrytm i de allra flesta fall med symtomdebut mot eftermiddag, kväll. Insomningsvårigheter och därefter inte sällan orolig sömn karakteriserad av många uppvaknanden och dagtrötthet är vanligt. Intensiteten varierar både intra- och interindividuellt.  Många har också ofrivilliga motoriska symptom, extensions, flexions rörelser som kan komma från mindre eller större muskelgrupper i nedre extremiteten. Uppemot 80 procent har också så kallade periodic limb movements eller PML under sömn.

    Av vuxna anger 10 procent debut i barndomen, medan andra studier angett cirka 2 procents prevalens hos skolbarn. Sannolikt kan en del av de barn som diagnostiserats som växtvärk i själva verket ha RLS. Hos barn är co-morbiditeten med ADHD dokumenterad och för en del kan olika former av sömnproblematik inklusive en motvilja mot att gå och lägga sig vara det mest framträdande problemet [1].


    Utredning

    Diagnosen är klinisk och diagnoskriterier finns sedan 2003 framtagna av International Restless Legs Study Group (IRLSSG). År 2013 uppdaterades dessa med en anpassning specifikt för barn [4]. Kriterierna är subjektiva och bygger på patientens egen medverkan varför de inte lämpar sig för yngre barn. 

    Differentialdiagnostiskt bör ADHD-problematik värderas men också tecken till en eventuell spinal påverkan. Bland de sekundära formerna är RLS vid järnbrist vanligast hos barn men det kan också förekomma som en biverkan till vissa antiepileptika.                                                                                      

    Utredningen bör inkludera; 

    • Anamnes inklusive läkemedel, ärftlighet och detaljerad sömnanamnes.
    • Somatiskt status inklusive neurologiskt status.
    • S-Hb, S-Fe, S-Ferritin, S-Kreatinin och S-B12.


    Behandling

    Att duscha benen kallt, stretcha eller massera benen före sänggåendet är exempel på icke farmakologiska lindrande terapier.

    Flera nyare behandlingsstudier med låg bevisgrad (retrospektiv fall–kontroll design eller öppna prospektiva studier) där barn med RLS erhållit järnbehandling  tyder på en positiv behandlingseffekt [5-7]. Vid ferritin < 45 mikrogram/L är det sannolikt därför av värde att göra ett behandlingsförsök med järnsubstitution.

    Andra läkemedel som kan övervägas i specialiserad vård till barn är klonazepam, Iktorivil, till natten. För tonåringar kan gabapentin, Neurontin, eller en dopaminagonist pramipexol, Sifrol, övervägas.

    Kristina Tedroff, barnneurolog, docent, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm 


    Referenser


    Uppdaterad: 2016-04-07