Premenstruell dysforisk störning (PMDS)

Hitta i sidan

    Sammanfattning

    Svår form av premenstruella besvär, så kallad premenstruell dysforisk störning (PMDS) är ett tillstånd som drabbar 3–5 procent av kvinnor i fertil ålder.

    Kardinalsymtomen är irritabilitet, nedstämdhet, oro/spändhet och uttalade humörsvängningar som kommer efter ägglossningen och som sedan försvinner helt inom en vecka efter menstruationens början.

    Symtomen har en påtaglig negativ inverkan på det dagliga livet och ska särskiljas från andra psykiatriska tillstånd som depression, panikattacker eller personlighetsstörning.

    För diagnos krävs minst fem cykelrelaterade symtom varav minst ett av kardinalsymtomen. Diagnosen konfirmeras genom dagliga skattningar av symtom under två på varandra följande menstruationscykler.

    Orsaken till PMDS är inte klarlagd men anses bero på en avvikande känslighet för neurosteroider i hjärnan.

    Kombinerade p-piller med drospirenon har dokumenterad effekt vid PMDS.

    Behandling med antidepressiva läkemedel (SSRI) har i placebokontrollerade studier visat en mycket god effekt vid PMDS och kan rekommenderas då andra alternativ har otillräcklig effekt. Olika SSRI-preparat förefaller effektmässigt likvärdiga. Medicinering endast under lutealfas är lika effektiv som kontinuerlig behandling.


    Introduktion

    Cirka 75 procent av kvinnor i fertil ålder har någon form av återkommande fysiska eller mentala symtom premenstruellt (PMS) som oftast är milda. En del kvinnor har dock uttalade psykiska symtom som medför en påtaglig negativ inverkan på det dagliga livet. Denna form benämns PMDS och drabbar 3–5 procent av menstruerande kvinnor.

    Kardinalsymtomen är:

    • Irritabilitet
    • Nedstämdhet
    • Oro/spändhet
    • Affektlabilitet

    Andra symtom kan vara minskat intresse för dagliga aktiviteter, koncentrationssvårigheter, brist på energi, matbegär, kontrollförlust, trötthet och olika fysiska symtom som bröstspänning, svullnad, huvudvärk, ledvärk och viktuppgång. Symtomen debuterar 1–2 veckor före mens för att sedan successivt försvinna när menstruationen kommer.

    För att tillståndet ska kallas för PMDS krävs att symtomen har en påtaglig inverkan på arbete, skola, sociala aktiviteter och relationer. Symtomen får heller inte bero på andra psykiatriska tillstånd som depression, panikattacker eller personlighetsstörning, men samsjuklighet förekommer.

    Etiologin till PMDS är oklar. Ägglossning krävs dock för symtom medan utebliven progesteronproduktion leder till symtomfrihet. Man har inte funnit någon skillnad i könshormonnivåer mellan kvinnor som har PMDS och de som inte har diagnosen. Däremot finns det stöd för avvikande central känslighet för progesteronmetaboliter som allopregnanolon hos kvinnor med PMDS. Dessa metaboliter verkar som neurosteroider i hjärnan och kan i sin tur påverka GABA- och serotoninsystemet.


    Utredning

    För diagnosen PMDS enligt DSM-IV krävs minst fem cykelrelaterade symtom varav minst ett av kardinalsymtomen. Diagnosen måste bekräftas genom att kvinnan gör dagliga prospektiva skattningar av symtom under minst två på varandra följande menstruationscykler. Symtom i början av menstruationscykeln under follikelfas ska saknas eller vara högst lindriga för att sedan öka minst 50 procent under lutealfas och inverka påtagligt på det dagliga livet.

    Underliggande depression eller ångestsjukdom som förvärras premenstruellt är inte PMDS och måste därför uteslutas.


    Behandling

    Kombinerade p-piller hämmar ägglossningen och nyare preparat innehållande gestagenet drospirenon har i placebokontrollerade studier visat sig motverka både fysiska och mentala symptom vid PMDS. Det finns inget stöd för att hormonspiral minskar symtomen vid PMDS. I vissa fall kan hormonella preventivmedel förvärra symtomen.

    Olika SSRI-preparat har i placebokontrollerade studier visat en mycket god effekt vid PMDS och kan därför rekommenderas då andra alternativ (till exempel p-piller) har otillräcklig effekt. Medicinering endast under lutealfas (1–2 veckor före förväntad menstruation) är lika effektiv som kontinuerlig medicinering.

    I Kloka Listan rekommenderas:

    • Escitalopram (Escitalopram, Cipralex, Seroplex) i dosen (10–)20 mg dagligen som vid behov kan justeras.
    • Sertralin (Sertralin, Oralin, Sertrone, Zoloft) med startdos 50 mg dagligen som vid behov kan ökas till 100 mg dagligen.

    Premalex som innehåller escitalopram är för närvarande det enda preparatet i Sverige med indikationen PMDS, men är betydligt dyrare än andra SSRI-preparatet. Eftersom olika SSRI bedöms ha likvärdig effekt vid PMDS rekommenderas billigare alternativ med dokumenterad effekt.

    Sexuell dysfunktion är en vanlig biverkan vid behandling med SSRI som patienten bör informeras om. Effekten är dosberoende och försvinner under behandlingsuppehållet.

    Vid otillräcklig effekt av ovanstående behandlingar kan GnRH-agonist med "add-back" av östrogen övervägas.

    Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för obstetrik och gynekologi


    Referenser

    1. Marjoribanks J, Brown J, O'Brien PM, Wyatt K. Selective serotonin reuptake inhibitors for premenstrual syndrome. Cochrane Database Syst Rev. 2013 Jun 7;6:CD001396. PubMed

    2. Pearlstein TB, Bachmann GA, Zacur HA, Yonkers KA. Treatment of premenstrual dysphoric disorder with a new drospirenone-containing oral contraceptive formulation. Contraception. 2005 Dec;72(6):414-21. PubMed

    3. Yonkers KA, Brown C, Pearlstein TB, Foegh M, Sampson-Landers C, Rapkin A. Efficacy of a new low-dose oral contraceptive with drospirenone in premenstrual dysphoric disorder. Obstet Gynecol. 2005 Sep;106(3):492-501. PubMed

    Uppdaterad: 2016-03-10

    Hitta i sidan

      För frågor och tips till oss:
      janusredaktionen.hsf@sll.se

      Senast uppdaterat
      2016-03-10
      (ursprungligen publicerat
      2014-01-09)