Om vaccinerna

Hitta i sidan

    Rotavirusvaccin

    Det finns idag två orala vacciner på marknaden. Vaccinerna skiljer sig åt när det gäller hur de är uppbyggda, vilka virustyper som ingår och avseende doseringen. Båda ska ges före 6 månaders ålder, det ena med två doser (Rotarix) och det andra med tre doser (Rotateq). Doserna kan ges inom ramen för det sedvanliga vaccinationsprogrammet och kan ges samtidigt som övriga vaccin, men det vaccin som ges i tre doser kan innebära behov av ett extra besök på BVC.

    Båda vaccinerna har visats sig ge > 90 procentigt skydd mot rotavirusinfektion, jämfört med placebo. Studier från bland annat USA, Australien, Belgien och Österrike, har också visat att vaccinet kraftigt minskar behovet av sjukhusvård på grund av svår maginfluensa och att denna effekt är störst hos barn < 2 år. Minskningen av antalet sjukhusvårdade barn för maginfluensa, oavsett orsak, har varit mellan 33 procent och 59 procent och för maginfluensa orsakad av rotavirus mellan 74 procent och 100 procent.

    På grund av att ett tidigare oralt vaccin mot rotavirus gav upphov till en viss ökning av en typ av tarmvred, så kallad invagination, hos små barn genomgick dessa nya vaccin mycket omfattande säkerhetsstudier innan godkännandet och post-marketing övervakning pågår hela tiden. Vaccinerna är nu väl etablerade och har getts i många miljoner doser.

    Det finns en liten (cirka 6–7/100 000 vaccinerade) ökad risk för invagination även med dessa nya vacciner. Den ökade risken har setts framför allt veckan efter vaccination. Med adekvat information till föräldrarna om observans på mag-tarmsymtom efter vaccination kan invagination upptäckas och åtgärdas tidigt, vilket gör att nyttan av vaccinet överväger den lilla risken för komplikationer, som för övrigt även föreligger vid rotavirusinfektion.

    Vaccindosering

    Rotarix: Två vaccindoser från 6 veckors ålder, med minst fyra veckors mellanrum.
    Båda två doser ska vara givna före 24 veckors ålder (rekommenderade åldrar för dos 1 och 2: 6 veckor respektive 3 månaders ålder) .

    Rotateq: Tre vaccindoser från 6 veckors ålder, med minst fyra veckors mellanrum.
    Samtliga tre doser ska vara givna före 32 veckors ålder.


    Difteri, tetanus, pertussis, polio och Hemophilus influenzae typ b (DTP-polio -Hib) samt hepatit B

    Allmänt

    De sexvalenta vaccinerna (Infanrix hexa eller Hexyon) innehåller vacciner mot sex sjukdomar och ges i samma spruta. Det består av en suspension som innehåller avdödat vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och hepatit B. Suspensionen blandas med Hib-vaccinet som är en torrsubstans.

    De femvalenta vaccinerna (Pentavac eller Infanrix-Polio+Hib) innehåller vacciner mot fem sjukdomar och ges i samma spruta. Det består av en suspension som innehåller avdödat vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio. Suspensionen blandas med Hib-vaccinet som är en torrsubstans.

    Difteri- och tetanustoxoiderna utvinns från odlingar av difteribakterier och tetanusbakterier. De acellulära pertussiskomponenterna framställs genom odling av kikhostebakterier varifrån komponenterna extraheras, renas och toxinet toxoideras (avgiftas). Kvicksilverföreningar ingår inte i vaccinernas konserveringsmedel. För övrig information se vaccinets bipacksedel eller Fass.

    Vaccinhantering

    Dessa vacciner ska förvaras kallt men frostfritt (2–8 °C). Observera att de förstörs vid nedfrysning. De ska skyddas mot ljus. Efter blandning ska vaccinbehållaren skakas om väl till en vitgrumlig suspension som bör injiceras omedelbart. Dessa vacciner ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta, annat än med det i vaccinerna ingående Hib-vaccinet.

    Ålder för vaccinering

    DTP-polio+Hib+hepatit B, ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Det sexvalenta vaccinet, Infanrix hexa har sedan januari 2013 erbjudits alla barn i Stockholms läns landsting.

    Intervall  

    Om man har bråttom, till exempel inför en längre utlandsvistelse, kan intervallet minskas. Se tabell 1 kommentarer.
    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna, det kan resultera i att effekten uteblir.

    Vaccinationsteknik

    Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
    • Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.

    Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet. På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

    Kombination med andra vacciner

    Se tabell 4 (i avsnittet Hur vacciner kan kombineras) för kombination av vacciner med kommentarer.

    Skyddseffekt

    Kombinationsvaccinet DTP-polio+Hib+hepatit B är effektivt men skyddseffekten varierar mellan de ingående vaccinkomponenterna. Se nedan för respektive vaccin.

    Tetanus (Stelkramp)
    Skyddet mot stelkramp är mycket gott efter tre doser med rekommenderat intervall. En boosterdos rekommenderas vid 5–6 års ålder. Därefter kvarstår skyddet i minst tio år då en ny boosterdos ges i årskurs 8–9. 

    Difteri
    Skyddet mot difteri minskar gradvis. En boosterdos rekommenderas vid 5–6 års ålder (DTP-polio) och vid 14–15 års ålder i årskurs 8–9 (dTp = reducerad dos av difteri- och pertussisantigen).

    Kikhosta
    Skyddet mot kikhosta är kortvarigt och varar cirka fem år. En boosterdos rekommenderas vid 5–6 års ålder (DTP-polio) och vid 14–15 års ålder (årskurs 8–9) (dTp).

    Polio
    Poliovaccination ger en god immunitet efter tre doser med rätt intervall.  Efter booster vid 5–6 års ålder erhålls en nästintill 100-procentig immunitet mot polio.

    Hib (Hemophilus influenzae typ b)
    Skyddseffekten efter vaccination mot hib är bra och viktigast under barnets första två år. Därefter utvecklar barnen successivt immunitet. 

    Ovaccinerade barn mellan 1–5 år behöver bara en dos av hib-vaccinet. Barn bildar naturligt antikroppar mot Hib med stigande ålder, oavsett om de varit sjuka eller inte. Någon förnyelsedos i skolan behövs inte.

    Hepatit B
    Ger ett effektivt skydd mot hepatit B. Närmare 100 procent av de vaccinerade barnen utvecklar skyddande antikroppar efter tre doser.

    Biverkningar

    Vanliga
    smärta, rodnad och lokal svullnad vid injektionsstället, < 50 mm, samt irritabilitet, diarré, kräkningar, feber > 38,0 ºC och aptit- och sömnstörningar.

    Mindre vanliga
    hög feber och långvarig otröstlig gråt.

    Enstaka fall av hypotona hyporesponsiva episoder, HHE (kollaps och/eller medvetandeförlust/kontaktlöshet inom 48 timmar efter vaccination) har rapporterats. Inga fall av permanenta skador har rapporterats.

    Biverkningsrapportering
    (Se länk Läkemedelsverkets hemsida och en särskild text som finns där ang. biverkningsrapportering (www.mpa.se).

    Kontraindikationer

    Vid akut infektionssjukdom med feber bör vaccinationen skjutas upp. Lindriga infektioner utgör dock inget hinder för vaccination.

    Följande tillstånd utgör hinder:

    • överkänslighet mot någon av de beståndsdelar som ingår i vaccinet
    • progressiv neurologisk sjukdom hos barnet
    • andra allvarliga kroniska sjukdomar
    • komplikationer efter tidigare vaccinationer som temperatur över eller lika med 40,5 ºC inom 48 timmar utan annan känd orsak
    • hypoton-hyporesponsiv episod inom 48 timmar
    • ihållande otröstlig gråt som varar 3 timmar eller mer inom 48 timmar
    • kramper med eller utan feber inom tre dygn
    • tidigare anafylaktisk reaktion, oavsett mot vad, är en relativ kontraindikation, som manar till försiktighet. Vaccinationen bör ske när läkare finns på BVC, eller annan erfaren kollega är närvarande.

    Vid tveksamheter om sjukdomens karaktär och lämpligheten att vaccinera ska patientansvarig eller annan sakkunnig barnläkare rådfrågas.

    OBS! Att barnet har haft kikhosta är ingen kontraindikation
    Om barnet redan har haft kikhosta eller misstänks ha haft kikhosta är ändå huvudregeln att det aldrig är fel att vaccinera eller fullfölja en påbörjad serie. Ibland är diagnosen osäker och i andra fall har spädbarn fått Erythromycin, som kan påverka förloppet så att tillräcklig immunitet inte har hunnit utvecklas. Vaccinationen förbättrar skyddet.


    Stelkrampsprofylax vid sårskador

    Stelkramp (tetanus) orsakas av en bakterie (Clostridium tetani) som finns i jord och gödsel. Risken för tetanus finns även vid små och obetydliga sår. Ovaccinerade barn ska remitteras för akut specialistbedömning. Beroende på sårskadans allvarlighetsgrad ska ställningstagande göras till specifikt immunglobulin mot tetanus (Tetagam), påbörjande av grundvaccinering och antibiotika. Specifikt immunoglobulin ska finnas på akutsjukhusens akutmottagningar men kan också rekvireras direkt från Apotek Scheele. Ovaccinerade barn över 6 veckors ålder kan med fördel påbörja vaccination med kombinationsvaccin (Infanrix hexa) istället för monovalent tetanusvaccin.

    Enligt rekommendationer på Folkhälsomyndighetens hemsida, modifierade av Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för vaccinationer

    Tidigare ovaccinerad

    • Ge humant immunglobulin mot stelkramp.
    • Påbörja grundvaccination. Använd med fördel kombinationsvaccin, till exempel Infanrix hexa, annars monovalent tetanusvaccin.

    Tidigare fått en dos stelkrampsvaccin

    • Ge humant immunglobulin mot stelkramp om det gått > 1 dygn sedan skadan, skadan är mycket förorenad, eller om det inte går att excidera misstänkta föroreningar.
    • Ge en dos stelkrampsvaccin. Använd med fördel kombinationsvaccin, till exempel Infanrix hexa.
    • Ge ytterligare en dos efter 6–12 månader.

    Tidigare fått två injektioner stelkrampsvaccin

    • Ge tredje dosen av stelkrampsvaccin. Använd med fördel kombinationsvaccin, till exempel Infanrix hexa.

    Tidigare fått tre doser stelkrampsvaccin

    • Ge boosterdos av stelkrampsvaccin om det gått mer än 10 år efter senaste dosen, till exempel kombinationsvaccin Tetravac eller Infanrix-polio.

    Tidigare fått fyra doser stelkrampsvaccin

    Boosterdos tidigast efter 20 år.

     


    Vaccin mot Polio

    Allmänt

    Grundimmunisering ges vanligen med kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib, polio och hepatit B. Det finns även separat poliovaccin, (Imovax Polio). Vaccinet utgörs av formaldehydinaktiverade poliovirus av typ 1 (Mahoney), typ 2 (MEF 1), typ 3 (Saukett). Immunitet uppnås cirka två veckor efter andra injektionen och består minst fem år efter avslutad grundimmunisering. Det separata poliovaccinet kan ges både som intramuskulär och subkutan injektion.

    Vaccinhantering

    Separat poliovaccin ska förvaras vid 2–8 °C, och får inte frysas. Kontrollera kylskåpstemperaturen regelbundet med min/max termometer.

    Ålder för vaccinering

    Poliovaccin ges vid 3, 5 och 12 månader (vanligen i kombination med difteri, stelkramp, kikhosta, Hib och hepatit B) samt vid 5–6 års ålder (vanligen i kombination med difteri, stelkramp och kikhosta).

    Intervall

    Grundläggande polioimmunisering omfattar tre injektioner på vardera 0,5 ml hos både barn och vuxna. De två första injektionerna ges med två månaders mellanrum. Den tredje injektionen skall ges tidigast sex månader och helst inte senare än tolv månader efter den andra injektionen.

    Grundskyddet måste förstärkas genom en fjärde injektion som bör ges cirka fyra år efter avslutad grundimmunisering. Fyra doser poliovaccin räcker för livslång immunitet såvida barnet inte ska resa till ett land med pågående poliospridning och det var minst tio år sedan föregående dos. Information om poliodrabbade länder och extra poliovaccination vid resa till sådant land finns på www.folkhalsomyndigheten.se.

    Rekommenderade intervall mellan:
    DTP-polio+Hib+hepatit B dos I och DTP-polio+Hib+hepatit B dos II är två månader, men kan vara minst sex veckor och högst sex månader.

    DTP-polio+Hib+hepatit B dos II och DTP-polio+Hib+hepatit B dos III är minst sex månader och högst tolv månader.

    Intervallet mellan polio III och polio IV bör vara fyra år men minst tre år.

    Vid avvikelser i tidsintervall behövs läkarordination.

    Se även tabell 2 för intervall med kommentarer.

    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.

    Vaccinationsteknik

    Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i utsidan på lårets framsida mellan ”pressveck” och lateralsidan av låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar. Kombinationsvaccinet DTP-polio, vid 5–6 års ålder, ges intramuskulärt i muskulus deltoideus i överarmen.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
    • Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
    • Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet! På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

    Separat poliovaccin (Imovax Polio) efter 1 års ålder, ges som subkutan eller intramuskulär injektion i överarmen. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, kan även ges i låret.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).

    Subkutana injektioner ges med 30–45 graders stickvinkel med proximal stickriktning, i detta fall upp mot skuldran.

    Ofullständigt vaccinerade

    Följande gäller för barn som fått oralt polio vaccin (OPV) i form av droppar utomlands (till exempel Sabin drops):

    I länder med låg hygienisk standard och vid svåra sociala förhållanden i hemlandet är vaccinet otillförlitligt och barnen bör därför betraktas som ovaccinerade. Tre peroralt givna doser under någorlunda goda förhållanden bör endast kompletteras med en injektion av poliovaccin medan 1–2 perorala doser innebär att man måste börja om från början.

    Några allvarliga biverkningar till följd av för många poliovaccinationer har inte rapporterats.

    Avsteg från vaccinationsprogrammet utöver de tidsgränser som anges i tabell 2 får göras genom ordination av den ansvariga läkaren.

    Kombination med andra vacciner

    • Separat poliovaccin (monovalent) kan ges i samma spruta som Act-Hib.
    • Separat poliovaccin Imovax Polio kan även ges samtidigt med andra barnvacciner dock på separata injektionsställen.

    Se även tabell 4 (i avsnittet Hur vacciner kan kombineras) för kombination av vacciner med kommentarer.

    Skyddseffekt

    Poliovaccination ger efter grundimmunisering med fyra doser en näst intill 100-procentig immunitet mot polio.

    Biverkningar

    Som regel inga men lokal reaktion med rodnad, svullnad, ömhet och ibland feber kan förekomma.

    Kontraindikationer

    • feber eller pågående infektion med allmänpåverkan
    • pågående antibiotikabehandling utgör i sig ingen kontraindikation
    • tidigare allvarlig reaktion på vaccinet eller känd allergi mot dess komponenter


    Vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR)

    Allmänt

    Vaccinet (Priorix) består av ett frystorkat vitt till svagt ljusrosa pulver, som blandas med en klar färglös spädningsvätska. Suspensionen av levande försvagade stammar av mässlings-, påssjuke- och röda hundvirus injiceras omedelbart.

    Vaccinhantering

    Vaccinet är värmekänsligt och ska förvaras kallt (2–8°C) men får inte frysas. Lösningsmedlet kan förvaras kallt eller i rumstemperatur. Vaccinet upplöses i det medföljande lösningsmedlet omedelbart före användning. Vaccinet får inte blandas med andra vacciner i samma spruta.

    OBS! Färdigblandat vaccin som förvaras i rumstemperatur förlorar större delen av sin effekt inom en timme!

    Ålder för vaccinering

    Två doser ges för att ge andra chans för dem som inte svarade på första dosen 

    • Första dos ges vid 18 månaders ålder.
    • Boosterdos vid 6–8 års ålder i skolan.
    • Om barnet ska vistas utomlands kan första dosen MPR-vaccin ges redan från 9 månaders ålder eller i vissa fall tidigare, dock tidigast från 6 månaders ålder, om hög risk för exposition (läkarordination). MPR-vaccination före 12 månaders ålder betraktas som reseprofylax och föräldrarna hänvisas till vaccinationscentral. Observera att om första dosen ges före 12 månaders ålder ska den ordinarie dosen vid 18 månaders ålder också ges. De maternella antikropparna av IgG- karaktär som överförs via placenta till barnet kan kvarstå upp till ett års ålder och störa vaccinationsanslaget.

      Se även tabell 1 för intervall med kommentarer.

    Allmän MPR-vaccination infördes 1982 vid 18 månaders och 12 års ålder. 2007 sänktes åldern för andra dosen från 12 till 6–7 års ålder.

    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.

    Vaccinationsteknik

    Vaccinet ges som en subkutan eller intramuskulär injektion i överarmen. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida. Kan även ges i låret.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
    • Subkutana injektioner ges med 30–45 graders stickvinkel med proximal stickriktning, i detta fall upp mot skuldran.

    För att undvika inaktivering av försvagat virus i vaccinet ska alkohol och andra desinfektionsmedel avdunsta från huden före injektion. Observera att spritavtvätt före vaccinering inte är standardprocedur.

    Kombination med andra vacciner

    • MPR-vaccin kan ges samtidigt med DTP, polio, Hib och hepatit B men på skilda injektionsställen.
    • MPR-vaccin kan ges samtidigt/samma dag som BCG och andra levande vacciner om det anses nödvändigt.
    • Har MPR getts bör man vänta
      • minst fyra veckor med andra levande vacciner och PPD/IGRA.
      • minst tre veckor med gammaglobulin.
    • Har BCG getts först kan MPR-vaccin eller andra levande vacciner ges efter fyra veckor.
    • Har PPD/IGRA satts/tagits går det däremot bra att ge MPR utan intervall. Orsaken är att given MPR inom en månad kan ”släcka ut” PPD reaktionen, men det går alltså bra att sätta/ta PPD/IGRA först.
    • Har gammaglobulin getts bör man vänta tre månader innan MPR-vaccination genomförs.

    Se även tabell 4 (i avsnittet Hur vacciner kan kombineras) för kombination av vacciner med kommentarer.

    Biverkningar

    Biverkningar efter MPR-vaccin som består av levande försvagade virus, är desamma som sjukdomssymtomen men av betydligt lindrigare karaktär. Dessutom kan lokal rodnad uppträda på vaccinationsplatsen.

    En till  två veckor efter vaccinationen (inkubationstid), får cirka 5–10 procent av de vaccinerade en reaktion med feber, flyktiga utslag och irritabilitet. Besvären klingar av efter några dagar och barnen smittar inte. Feberkramper kan också förekomma men är mindre vanligt. Övergående ledbesvär liksom encefalitreaktioner är mycket sällsynta.

    Särskild försiktighet ska vidtas vid vaccinering av individer som har drabbats av anafylaxi efter intag av ägg. Tillgång till adekvat anafylaxibehandling ska finnas i händelse av att en sådan reaktion skulle inträffa.

    Patienter med sällsynta ärftliga problem med fruktosintolerans bör inte vaccineras med Priorix eftersom det innehåller sorbitol.

    Kontraindikationer

    • aktiva infektioner
    • aktiv tuberkulos
    • sjukdomar med nedsatt immunitet
    • behandling med kortikosteroider, cytostatika och/eller strålbehandling
    • överkänslighet mot neomycin
    • tidigare anafylaktisk reaktion, oavsett mot vad


    Vaccin mot tuberkulos, Bacillus Calmette-Guerin (BCG) – vaccin

    Allmänt

    Den allmänna BCG-vaccinationen av nyfödda upphörde i Sverige 1975. Idag rekommenderas BCG-vaccination endast till barn som bedöms ha ökad risk att smittas med tuberkulos.

    Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos

    Tuberkulintest

    Allmänt
    Den rutinmässiga riskgruppsvaccinationen av barn vid 6 månaders ålder kan göras utan föregående tuberkulintest, under förutsättning att barnet inte varit utsatt för smitta i familjen, hushållet eller i samband med en utlandsvistelse.

    BCG-vaccination av barn > 6 månader bör föregås av en tuberkulintest om det finns risk att personen kan ha smittats med tuberkulos eller annan mykobakterie. Om PPD visar < 6 mm eller negativt IGRA test fullföljs vaccinationen, i annat fall utreds personen vidare för aktiv eller latent tuberkulös infektion.

    Tillvägagångssätt och tolkning
    Vid PPD injiceras 0,1 ml av PPD 2 TU intrakutant på underarmens ovansida. Om personen är infekterad med mykobakterier, bildas en induration omgiven av en rodnad. Indurationens diameter mäts (vinkelrätt mot armens längdriktning) efter 72 timmar. En instruktionsfilm som visar hur det går till att sätta och avläsa ett tuberkulintest finns på Lärtorget.

    Om måttet är > 15 mm är sannolikheten stor att personen smittats med tuberkulos. Ett mått mellan 6 och 15 mm ser man såväl vid tuberkulossmitta som vid infektion med andra mykobakterier.

    Om indurationen är mindre än 10 mm beror reaktionen oftast på kontakt med miljömykobakterier eller en tidigare BCG-vaccination. Gränsvärdet för ett ”positivt” test sätts vid 10 mm om man vill undvika överdiagnostik, medan ett gränsvärde på 15 mm ökar specificiteten och minskar sensitiviteten.

    Ett gränsvärde på 6 mm ger hög sensitivitet men låg specificitet.
    Om indurationen efter PPD är ≥ 6 mm skall barnet bedömas av läkare.

    IGRA-test
    IGRA-test kan användas istället för Tuberkulintest (PPD) och rekommenderas i först hand för barn > 5 år.

    Instruktionsfilm

    Om positiv IGRA test skall barnet bedömas av läkare.

    Vilka föreslås BCG-vaccin?

    Barn som löper ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta enligt följande kriterier föreslås BCG-vaccination.

    • tidigare tuberkulos hos en nära anhörig eller hushållskontakt
    • om aktuell tuberkulos hos en nära anhörig eller hushållskontakt samråd först med den behandlande läkaren när det gäller eventuell profylaktisk behandling och tidpunkten för BCG
    • familjeursprung från ett land med rekommenderad allmän vaccination mot tuberkulos vilket innebär de flesta länder utanför Nordamerika, Västeuropa, Australien och Nya Zeeland (se tabell nedan)


    Tabell. Länder med ökad respektive hög risk för tuberkulos enligt WHO se karta.

    Riskdefinition Länder med ökad risk för tbc (≥ 25 fall per 100 000 invånare och år) Länder med hög risk för tbc (≥ 100 fall per 100 000 invånare och år)
    Geografiska områden De flesta länder utanför Nordamerika, Västeuropa, Australien och Nya Zeeland Afrika söder om Sahara, forna Sovjetunionen utom Baltikum, södra och sydöstra Asien utom Kina. Bolivia och Peru.
    Aktuell målgrupp BCG-vaccination av barn Screening av immigranter, Screening av gravida
         
    • planerad vistelse i ett land eller område med hög tuberkulosförekomst om barnet kommer i nära kontakt med lokalbefolkningen

    Vilka ska inte BCG-vaccineras?

    • tidigare BCG-vaccinerade
    • känd överkänslighet mot något ämne i vaccinet
    • personer med tuberkulinreaktion ≥ 6 mm eller positivt IGRA-test.
    • hiv-infekterade personer
    • spädbarn födda av hiv-infekterade mödrar
    • personer med medicinering eller sjukdom som påverkar immunförsvaret. systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiv behandling, inklusive radioterapi, maligna tillstånd (till exempel, lymfom, leukemi, Hodgkins sjukdom), primära eller sekundära immunbrister
    • personer med generaliserat eksem eller hudinfektion i närheten av vaccinationsområdet
    • personer med feber eller annan allmänpåverkan på grund av en tillfällig infektionssjukdom
    • gravida och ammande mödrar
    • spädbarn (< 6 månader) med hereditet för allvarlig kombinerad immundefekt eller där släktanamnesen innehåller uppgift om att syskon, kusiner eller föräldrars syskon avlidit i späd ålder av okänd orsak

    Vidare ska barn som nyligen utsatts för smitta inte vaccineras förrän man kan säkerställa att de inte bär på tuberkulossmitta, vilket är möjligt tidigast 8–12 veckor efter smittotillfället. Om tuberkulintestet efter 8–12 veckor är < 6 mm, kan man vaccinera. Om 6 mm eller större ska läkare tillfrågas. Särskilt hos exponerade barn och tonåringar får man överväga medicinering mot tuberkulos som profylax i avvaktan på en eventuell vaccinering.

    Vaccinhantering

     Rekonstitution (upplösning av frystorkat reagens)

    • Endast vätska som tillhandahålls med BCG-vaccinet skall användas för rekonstitution. Gummiproppen får inte torkas av med antiseptiskt medel eller rengöringsmedel. Om alkohol används för avtorkning av injektionsflaskans gummipropp, måste den få avdunsta innan proppen genomsticks med sprutnålen.
    • Vaccinet skall inspekteras visuellt både före och efter rekonstitution med avseende på främmande partiklar före administration.
    • Använd en spruta med lång nål och överför till injektionsflaskan den volym vätska som anges på etiketten. Vänd försiktigt injektionsflaskan några gånger så att frystorkat BCG resuspenderas helt. Får inte skakas. Snurra injektionsflaskan med resuspenderat vaccin försiktigt innan varje efterföljande dos dras upp. När vaccinsuspensionen dras upp i sprutan skall den se homogen ut, vara något ogenomskinlig och färglös.
    • Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart efter rekonstitution. Stabiliteten hos bruksfärdig produkt avseende viabiliteten har påvisats i fyra timmar efter rekonstitution men detta kan variera beroende på typ av BCG-vaccin (se produktblad).
    • Oanvänt vaccin och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
    • Förvaras i kylskåp (2–8 ºC).
    • Får inte frysas.
    • Förvaras i originalförpackningen, ljuskänsligt.

    Dosering

    • Vuxna och barn över 12 månader ges 0,1 ml vaccin intrakutant.
    • Barn under 12 månader ges 0,05 ml vaccin intrakutant.

    Intervall

    Om barnet ska vistas i en miljö där det finns misstanke om pågående smittspridning eller om barnet ska resa till högriskområde med nära kontakt med lokalbefolkningen så vaccineras barnet på BVC så snart som möjligt. I sällsynta fall sker vaccinering på BB.

    För övriga barn som föreslås vaccinering skjuts denna upp till 6 månaders ålder. Gränsen 6 månader sätts för att förhindra att barn med oupptäckt grav immundefekt vaccineras och därmed riskerar att drabbas av en livshotande BCG-infektion. Om det finns risk att barnet inte kan nås för vaccination vid 6 månaders ålder utförs vaccinationen vid födseln.

    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.


    Vaccinationsteknik

    Vaccinet ges intrakutant och så ytligt som möjligt. Injektionsstället är vanligen vänster arms utsida, något ovanför mitten på armen och vid fästet till deltoideusmuskeln. Nålen ska löpa nästan parallellt med huden. Vid korrekt vaccination bildas en vit kvaddel.

    Normalt vaccinationsförlopp

    Efter cirka 2–3 veckor bildas en röd papel med en diameter på 2–3 mm. Papeln växer långsamt och det kan bildas en liten blåsa. Ofta tillkommer ett vätskande sår som successivt torkar in.

    Om ingen reaktion uppträder på injektionsplatsen kontrolleras barnet med PPD efter 8–12 veckor. En ny vaccindos ges om det inte blir någon PPD reaktion.

    Inom 8–12 veckor har såret läkt med ett rundat ärr som gradvis bleknar. Cirka 10 procent av vaccinerade spädbarn får inget kvarstående ärr.

    Tre till åtta veckor efter BCG-vaccinationen uppträder en tuberkulinreaktion som brukar vara 6 mm eller större och då anses även skyddet mot tuberkulos ha inträtt. Tuberkulinreaktionen försvinner ofta efter några år men den individuella variationen är stor.

    Den tuberkulinreaktion som beror på BCG-vaccination kan försvåra bedömningen av ett tuberkulintest när man utsatts för smitta. Tuberkulinreaktion efter BCG är inte ett säkert korrelat till skydd mot tuberkulos.

    En tuberkulinreaktion som är 6 mm eller större hos en BCG-vaccinerad person ska alltid bedömas av läkare.

    Kombinationer

    BCG-vaccination kan ges samtidigt med inaktiverade eller levande vacciner, inklusive kombinerade mässlings-, påssjuke- och röda hundvacciner.

    Andra vacciner som ges vid samma tillfälle som BCG-vaccin ska inte ges i samma arm.

    Om vaccinering inte sker samma dag, bör man vänta fyra veckor mellan tillförsel av två levande vacciner.

    • Har BCG-vaccin givits först bör man vänta minst fyra veckor innan nästa levande vaccin ges.
    • Har annat levande vaccin givits före BCG-vaccination bör man vänta minst fyra veckor med BCG vaccineringen.

    Ytterligare vaccinering bör inte utföras i den arm som använts för BCG-vaccinationen förrän efter tre månader på grund av risken för regional lymfadenit.

    Se även tabell 4 (i avsnittet Hur vacciner kan kombineras) för kombination av vacciner med kommentarer.

    Skyddseffekt

    Vaccinet skyddar främst små barn mot allvarliga former av generaliserad tuberkulos.

    Biverkningar

    Förutom den normala reaktionen på en vaccination kan även förstoring av en regional lymfkörtel till mindre än 1 cm förekomma men är mindre vanligt. Detsamma gäller även huvudvärk och feber.

    Abscessbildning och allergiska komplikationer är mycket sällsynt.


    Vaccin mot hepatit B

    Allmänt

    Vaccin mot hepatit B i kombination med DTP-polio+hib (Infanrix hexa), erbjuds sedan 1 januari 2013 till alla barn i Stockholms län. Tidigare har det bara getts till barn (födda från 2005) där föräldrar, mor- eller farföräldrar härstammar från land där prevalensen av hepatit B är minst två procent samt till barn till HBsAg-positiva mödrar (se nedan).

    Barn till mödrar med hepatit B

    Barn till mödrar med hepatit B ges vaccination mot hepatit B redan på förlossningsavdelning samt ges en dos monovalent vaccin (Engerix-B) vid en månads ålder på BVC därefter fortsätta med Infanrix hexa vid 3–5 och 12 månader för att reducera risken för att barnet ska smittas och utveckla kronisk hepatit. Dessa barn har utsatts för hepatit B smitta under graviditeten och/eller vid förlossningen och måste därför kontrolleras med avseende på smitta efter genomförd vaccination. Det senare är särskilt viktigt för barn som är vaccinerade enligt högriskschemat.

    Serumprov tas cirka tre månader efter sista vaccindosen, vid 15 månaders ålder för analys av HBsAg, anti-HBc och anti-HBs. Barnläkarmottagning (BLM)/Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM) ansvarar för att denna undersökning genomförs efter remiss från BVC.

    Smittskyddsläkarens information om handläggning av gravid kvinna med hepatit B-bärarskap och hennes barn samt vaccination mot hepatit B

    Handläggning på BB

    Barnet ordineras vaccination enligt schema som postexpositionsprofylax vilket ska påbörjas snarast efter förlossningen och senast inom 12 timmar (se tabell nedan).

    Tabell

    Högrisk schema Lågrisk schema
    Immunoglobulin mot hepatit B1
    1 ml im vid födelsen inom 12 tim
    Ej immunoglobulin
    Hepatit B-vaccin2 10 μg im vid födelsen Hepatit-B vaccin2 10 μg im födelsen
    Hepatit B-vaccin2 10 μg im vid 1 mån ålder Hepatit-B vaccin2 10 μg im 1 mån ålder
    Infanrix hexa 0,5 ml vid 3 mån ålder Infanrix hexa 0,5 ml vid 3 mån ålder
    Infanrix hexa 0,5 ml vid 5 mån ålder Infanrix hexa 0,5 ml vid 5 mån ålder
    Infanrix hexa 0,5 ml vid12 mån ålder Infanrix hexa 0,5 ml vid 12 mån ålder

    1 Hepatit B immunglobulin Umanbig 180 IE/ml
    2 Vaccin = 0,5 ml Engerix B

    • Immunoglobulin och vaccin ges intramuskulärt i olika kroppsdelar
    • Prematura barn (< 34 veckor) och barn med födelsevikt < 2 000 g behandlas enligt högriskschema oberoende av moderns smittsamhetskategori.
    • Barnläkare på BB ordinerar även nästa hepatit B-vaccindos, som ska ges på BVC enligt schemat (dos 2).
    • Fortsatta hepatit B-vaccinationer ges på BVC.
    • Protokollet ”Handläggning av gravid kvinna med hepatit B och hennes barn” skickas sedan till aktuell BVC i original.

    Handläggning på BVC

    • Fortsatta vaccinationer enligt schema. Vid en månads ålder ges monovalent hepatit B vaccin (Engerix B) därefter fortsätter man med Infanrix hexa vid 3–5 och 12 månader. Efter avslutad vaccination initierar BVC-sjuksköterskan provtagningen genom att skriva konsultremiss till BUMM och be dem bistå med uppföljning efter genomförd vaccination genom att vid 15 månaders ålder kontrollera förekomst av HBs Ag, anti-HBc och anti-HBs i serum.
    • I samband med MPR-vaccinationen vid 18 månaders ålder kontrollerar BVC-sjuksköterskan att serologisk kontroll genomförts och att resultatet på hepatitserologin förts in i barnets journal.


    Handläggning på Barn-och ungdoms-medicinsk mottagning/BUMM

    Cirka tre månader efter tredje dosen Infanrix hexa, vid 15 månaders ålder, ska ett serumprov tas på barnet. Detta prov ska analyseras med avseende på förekomst av HBsAg, anti-HBc och anti-HBs. Detta för att kontrollera om barnet blivit smittat med hepatit B och om barnet fått bra skydd vid vaccinationen. Läkare på BUMM är medicinskt ansvarig för uppföljning av svaret.

    Hepatit B mor/barn-översikt – vem gör vad?

    Vaccinhantering

    Vaccinet förvaras i kylskåp 2–8 °C men får inte frysas. Vaccinet ska kasseras om det har varit fruset. Under förvaring kan innehållet uppvisa en vit fällning med klar färglös supernatant. Vid omskakning kvarstår en viss opalescens.

    Vaccinet ska inspekteras visuellt för främmande partiklar och/eller fysikaliska förändringar före administrering. Vaccinet ska kasseras om utseendet avviker från ovanstående.

    Hela innehållet i endosbehållaren måste dras upp och ska användas omedelbart.

    Dosering

    Engerix-B 10 mikrogram, 0,5 ml injektionsvätska med tre doser vid tidpunkt 0, 2 och 6–12 månader, är ämnad för personer till och med 15 år, inklusive spädbarn.

    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.

    Vaccinationsteknik

    Vaccinet ska administreras intramuskulärt i låret. I undantagsfall kan vaccinet ges subkutant till patienter med trombocytopeni eller blödningsrubbningar.

    Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (musculus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
    • Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.

    Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet! På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

    Kontraindikationer

    • allergi mot någon komponent i vaccinet
    • reaktion/problem efter tidigare vaccination med Engerix-B
    • akut infektion och/eller feber.


    Vaccin mot pneumokocker

    Allmänt

    Pneumokocker är den vanligaste orsaken till otit och meningit samt en av de vanligaste orsakerna till bakteriemi och pneumoni hos barn.

    De svåraste pneumokockinfektionerna brukar kallas invasiva, vilket innebär att bakterien kan odlas fram från en normalt steril lokal som till exempel blod eller likvor. Innan allmän pneumokockvaccination av barn infördes i Sverige 2009 (HSLF-FS 2015:1) drabbades 70–90 barn per år av invasiv pneumokockinfektion. Enstaka dödsfall förekom årligen och risken för bestående men, som till exempel hörselskador efter meningit, var påtaglig.

    Vaccinet

     Baserat på kolhydratantigenet i bakteriens kapsel finns mer än 90 olika serotyper av pneumokocker. Det vuxenvaccin som funnits tillgängligt sedan mitten av 1980-talet innehåller de 23 vanligaste serotyperna, så kallat 23-valent vaccin, PPV23, (Pneumovax). Dessa serotyper orsakar tillsammans cirka 90 procent av alla invasiva pneumokockinfektioner.

    Immunsystemet hos små barn under 2–3 års ålder svarar inte tillfredsställande på kolhydratantigenet i PPV23. Ett nytt vaccin togs därför fram i slutet av 90-talet, där kolhydratdelen bundits eller ”konjugerats” till ett protein, vilket gör att även små barn får ett utmärkt immunsvar. Med två ”priming-doser” skapas ett immunologiskt minne som vid en tredje dos efter sex månader, eller mer, leder till ett kraftfullt boostersvar.

    Det konjugatvaccin (Prevenar7) som först fanns på marknaden innehöll sju serotyper, så kallat 7-valent vaccin. Dessa serotyper var alla mycket vanliga orsaker till infektion just i småbarnsåldern och dessutom ofta förknippade med nedsatt känslighet för penicillin. Sedan 2010 har det 7-valenta vaccinet bytts mot ett 13-valent, PCV13, (Prevenar13), vilket ger ännu bättre täckning mot de serotyper som är vanliga orsaker till sjukdom hos barn. Det finns ytterligare ett konjugerat vaccin på marknaden Synflorix, som innehåller tio olika serotyper.

    Två typer av pneumokockvaccin

    1. PCV13 (Prevenar13) ingår i barnvaccinationsprogrammet i Stockholms läns landsting – för dosering se tabell nedan.
    2. Polysackaridvaccinet Pneumovax rekommenderas, som tillägg till Prevenar13, till barn från 2 års ålder med hög risk för invasiv pneumokockinfektion. För definition av högriskpatienter

    Ålder och intervall för grundvaccination, samt vaccination av högriskpatienter, med pneumokockvaccin

    Ålder vid första dos Vaccin Dosering
    <12 månader PCV13 (Prevenar 13) Normalschema = 3-5-12 månader. 2 doser med minst 2 månaders mellanrum följt av en boosterdos tidigast 6 mån efter den 2:a injektionen
    12–23 månader PCV13 (Prevenar 13) 2 doser med två månaders mellanrum. Ingen booster behövs
    2–5 år PCV13 (Prevenar 13) 1 dos. Ingen booster behövs.
    Högriskbarn
    >2 ålder*
    PPV23 (Pneumovax) 1 dos. För ev. revaccination, se ovan

    * För definition av riskbarn se länken under punkt 2 ovan.

    • Barn kan oberoende av grad av prematuritet erbjudas konjugerat pneumokockvaccin vid kronologisk ålder.

    Ovan angiven dosering gäller även barn med ”mild immunosupressiv behandling”, till exempel barn med astma som står på inhalationssteroider. För barn med svår immunbristsjukdom kan dock fyra doser övervägas till exempel 3-5-7-13 månader.

    Revaccination med Pneumovax, i regel en gång, rekommenderas bara till högriskpatienter, vid till exempel grav immunbrist eller avsaknad av mjälte, se http://www.vardgivarguiden.se/behandlingsstod/smittskydd/amnesomraden/vaccination/pneumokocker_vaccinering-av-riskgrupper/

    Vaccinhantering

     Vaccinet ska förvaras kallt, i kylskåp 2–8 °C men får inte frysas. Vaccinet bör omskakas väl så att en homogen vit suspension bildas och granskas visuellt med avseende på eventuella partiklar och/eller fysikaliska variationer före injiceringen. Använd inte vaccinet om innehållet i injektionsflaskan ser ut på annat sätt.

    Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar.

    Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.

    Vaccinationsteknik

     Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

    • Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
    • Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
    • Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet. På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

    Vaccinet kan också ges i deltoideusmuskeln på överarmen på småbarn.
     

    Kombinationer

     Pneumokockvaccinet (Prevenar 13) kan ges tillsammans med andra barnvaccin enligt vaccinationsprogrammet men på olika injektionsställen.

    Se tabell 4 för kombination av vacciner med kommentarer.

    Utbytbarhet

     Om ett barn börjat vaccinationerna med det 10-valenta konjugatvaccinet (Synflorix) i annat landsting fortsätter man med vaccination med Prevenar 13. Eftersom detta är ”off label” krävs läkarordination.

    Skyddseffekt

     Vaccinet har visats skydda mot cirka 90 procent av de invasiva infektioner som orsakats av de ingående serotyperna. Det ger även cirka 20 procent skydd mot röntgenverifierad pneumoni och cirka 5–10 procent mot otit.

    Allmän vaccinering av barn infördes i Stockholm den 1 juli 2007, medan de nationella rekommendationerna om allmän pneumokockvaccination trädde i kraft den 1 januari 2009.

    Biverkningar

    Lokala reaktioner med smärta, rodnad och svullnad vid injektionsstället samt lätt feber är vanligt. Detta beror sannolikt på att vaccinet har ett lågt pH-värde, det vill säga är surt. Allvarliga biverkningar är mycket ovanliga. Enstaka barn har fått en snabbt uppträdande rodnad, som en slags flush-reaktion över hela benet, ibland även över hela kroppen inklusive ansikte och hjässa. Den ilskna rodnaden har varat omkring 15 minuter. Barnen har varit opåverkade i övrigt och haft ett normalt efterförlopp. 

    Kontraindikationer

     Allergi mot någon substans i vaccinet.


    Vaccination mot humant papillomvirus (HPV)

    Infektion med HPV är den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer hos kvinnor. Vaccination före sexuell debut skyddar mot två tredjedelar av de HPV-virustyper som orsakar livmoderhalscancer. Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrift ska elevhälsan, från och med den 1 januari 2010, erbjuda alla vårdnadshavare till flickor 10–12 års ålder, det vill säga flickor som är födda 1999 eller senare, att låta vaccinera flickorna mot HPV. Vaccinet finansieras av staten. Kommun och landsting står för kostnaderna för själva vaccinationerna.

    I Stockholms läns landsting erbjuds kvinnor upp till 18–26 år kostnadsfri vaccinering till och med 2016. Flickor mellan 9–13 år har ett mycket bättre svar på vaccinationen, mätt som antikroppar, än äldre flickor och därför är det av vikt att ge vaccinationen i den åldern. Två olika vacciner finns på marknaden, Gardasil och Cervarix. Gardasil är det vaccin som för närvarande är upphandlat i Sverige. Gardasil ger skydd mot de två serotyper som orsakar merparten av cervixcancer, samt två typer som orsakar kondylom, könsvårtor. Ett 9-valent vaccin är på väg.

    Dosering

     Sedan den 1 januari 2015 är ett tvådosschema godkänt för vaccination med Gardasil av barn 9–13 år. Doserna ska ges med minst sex månaders mellanrum. Vaccinet mot HPV erbjuds inom elevhälsan till friska flickor som i regel går i årskurs 5.

    • Tvådosschema gäller således enbart för barn 9–13 år.
    • Tredosschema måste även fortsättningsvis ges till barn som är 14 år eller äldre och vuxna, samt till immunsupprimerade barn.
    • I ett tredosschema rekommenderas de två första doserna att ges med 1–2 månaders mellanrum och att intervallet mellan dos två och tre ska vara minst 4–5 månader.
    Den som har påbörjat ett tredosschema och fått de två första doserna måste även ges en tredje dos. Det går inte att räkna två doser med enbart två månaders intervall som ett tvådosschema, utan det måste vara ett intervall på minst sex månader.

    Uppdaterad: 2016-04-11