Övriga vaccinationer

Hitta i sidan

    Nedanstående vaccinationer ingår inte i barnhälsovårdens eller skolhälsovårdens ordinarie program och ingår därmed inte i BVC:s normala uppgift. Föräldrar som önskar vaccinera sina barn utöver ordinarie program ska hänvisas till vårdcentralen, barn-, infektions-, eller annan vaccinationsmottagning.


    Hepatit A

    Sjukdomen

    Hepatit A-virus sprids med mat och vatten. Sjukdomen förekommer över hela världen men risken att drabbas är större ju sämre de sanitära förhållandena är och störst risk föreligger därför i länder längs östra och södra delen av Medelhavet, Östeuropa, Afrika, Asien och Syd- och Mellanamerika. Hos små barn passerar ofta sjukdomen obemärkt, även om de själva kan föra smittan vidare. Smittsamheten är störst i tidigt skede av sjukdomen. Alla åldrar kan drabbas. Hepatit A läker alltid ut och genomgången sjukdom ger livslång immunitet.

    Vaccinet

    Barn som ska vistas i högendemiska länder bör liksom vuxna vaccineras före utresa. Särskilt viktigt är det att vaccinera barn som reser till dessa länder för att besöka släktingar. Likaså kan det vara aktuellt att vaccinera barn i en familj innan adoptivbarn från riskområden tas emot.

    Vaccination mot hepatit A rekommenderas i första hand från 1 års ålder men kan ges från 6 månaders ålder vid längre tids resor och hög risk. En dos oavsett tid före resan ger ett tillräckligt skydd mot hepatit A. Två doser monovalent vaccin till exempel Vaqta med 6–12 månaders mellanrum ger skydd i åtminstone 20–30 år. Hepatit A och hepatit B finns också som kombinationsvaccin (Twinrix och Amberix) rekommenderas i första hand från 1 års ålder men kan ges från 6 månaders ålder (se ovan).

    Som postexpositionsprofylax ges monovalent hepatit A-vaccin eller gammaglobulin, se Smittskyddsläkarens information om postexpositionsprofylax mot hepatit A.


    Influensa

    Från 6 månaders ålder rekommenderas och erbjuds gratis influensavaccination till barn som har ökad risk för komplikationer i samband med influensa. Detta gäller barn med astma grad 4, kraftig övervikt (BMI >40), neuromuskulär sjukdom, kronisk hjärtkärlsjukdom, ökad risk för infektioner (till exempel immunbristsjukdom, men också andra tillstånd såsom cancer eller autoimmunitet där sjukdomen i sig eller behandlingen medför en ökad risk för infektioner), kronisk lever- eller njursvikt, svårinställd diabetes mellitus, eller ”flerfunktionshinder”.

    Dosering

    Tidigare ej säsongsinfluensavaccinerade med två doser
    6 till och med 36 mån 3 till och med 8 år
    Säsongsinfluensa-vaccin ½ dos x 2* Säsongsinfluensa-vaccin 1 dos x 2*
    Tidigare säsonginfluensavaccinerade med två doser
    6 till och med 36 mån 3 till och med 8 år
    Säsongsinfluensa-vaccin ½ dos x 1 Säsongsinfluensa-vaccin 1 dos x 1

    *De två doserna ska ges med minst fyra veckors mellanrum.

    Oavsett tidigare vaccination; alla barn från och med 8 år

    Säsongsinfluensavaccin 1 dos x 1


    Meningokocker

    Sjukdomen

    Meningokockinfektioner förekommer över hela världen, men är vanligare i vissa områden. Ibland uppstår mindre eller större utbrott, då flera personer insjuknar. En meningokockinfektion kan orsaka meningit och/eller sepsis/septikemi. Infektionen förekommer i alla åldrar, men främst drabbas barn under 5 års ålder och tonåringar.

    Indikation för vaccination

    Barn med hög risk för meningokocksjukdom bör vaccineras både med vaccin mot meningokocker grupp ACYW (Nimenrix eller Menveo) och mot meningokocker grupp B (Bexsero). Vid resa till högriskområden för meningokocker behövs i första hand vaccin mot grupp ACYW. Vid till exempel skolgång i många länder rekommenderas av skolan vaccin mot meningokocker grupp C eller ACYW och/eller vaccination mot meningokocker grupp B.

    Vaccinerna

    Det finns två kombinationsvacciner mot typ A, C, W och Y 135. Nimenrix är registrerat för barn från 6 veckors ålder och Menveo från 2 års ålder. Vaccinerna doseras efter ålder. Nimenrix ges upp till 1 års ålder med två doser, med minst två månaders intervall, och från 1 års ålder med en dos. Menveo ges från 2 års ålder med en dos.

    Till särskilda högriskgrupper eller vid nedsatt immunförsvar rekommenderas, för både Nimenrix och Menveo, två doser med två månaders intervall även till den äldre åldersgruppen.

    Tydliga rekommendationer avseende när booster lämpligen bör ges till barn med hög risk saknas. Eftersom barn <6 år har ett kortvarigare skydd kan en booster efter cirka tre år vara lämpligt till barn med normalt immunförsvar, tills dess ökad kunskap om annat lämpligt boosterintervall föreligger. För äldre barn >6 år med hög risk kan tills vidare booster rekommenderas efter fem år. Till barn som inte bedöms tillhöra gruppen med särskilt hög risk på grund av underliggande medicinska faktorer, är det mer lämpligt att ge en booster tidigt i tonåren eftersom meningokocksjukdomens incidens visserligen är högst under de första levnadsåren, men följs av en ny topp under tonåren. Vid resa till land där det bedöms indicerat med meningokockvaccination bör dock booster ges när det gått mer än tre år för barn som grundvaccinerades före 6 års ålder och när det gått mer än fem år hos barn som var 6 år eller äldre vid grundvaccinationen. 

    Fördelen med dessa nyare typer av vaccin där kolhydrater är konjugerade till en proteinbärare, jämfört med tidigare rena kolhydratvacciner, är att även de minsta barnens annars omogna immunförsvar stimuleras. Det gör att vaccinerna kan ges till barn <2 år ålder, samt att de ger upphov till minnesceller som ger ett långvarigt skydd och som kan boostras.

    Barn som tidigare fått de äldre rena kolhydratvaccinerna kan när det är aktuellt för booster ges en dos Nimenrix eller Menveo. (Tidigare rekommendationer var att till barn som vaccinerats med det gamla polysackaridvaccinet innan 4 års ålder ge booster efter tre år, medan de som grundvaccinerats efter 4 års ålder gavs en booster efter fem år.)

    Ett monovalent proteinvaccin mot typ B (Bexsero) är godkänt från 2 månaders ålder. Vaccinet ges i tre grundvaccinationer med minst en månads mellanrum till spädbarn 2–5 månader gamla, åtföljt av en boosterdos vid 12–23 månaders ålder. Barn 6–11 månader gamla ska ha två grundvaccinationsdoser med minst två månaders mellanrum, samt en boosterdos under andra levnadsåret (tidigast två månader efter andra grunddosen). Barn 12–23 månader gamla ska också ha två grundvaccinationer enligt ovan och en boosterdos 12–23 månader från grundvaccinationen. Barn och ungdomar 2–10 år ska ha två doser med minst två månaders intervall och barn >11 år två doser med minst en månads intervall. Behovet av boosterdos inte är fastställt hos barn från 2 års ålder.

    Meningokocksvaccin kan ges tillsammans med andra barnvaccin enligt vaccinationsprogrammet men på olika injektionsställen. Bexsero givet samtidigt med de andra vaccinerna i vaccinationsprogrammet ger en ökning av feberreaktionen, varför tidsseparerad vaccination är att föredra.


    RS-virus – Respiratorisk syncytial virus

    Sjukdomen

    RS-virus (RSV) är den vanligaste orsaken till allvarlig luftvägsinfektion hos späda barn. Trots långvariga ansträngningar har man ännu inte lyckats framställa ett effektivt vaccin. Emellertid finns det ett virushämmande medel i form av en monoklonal humaniserad IgG-antikropp mot RSV, palivizumab (Synagis). Preparatet är aktuellt endast för profylax till underburna barn med hög risk för svår RSV.

    Synagis (profylax) rekommenderas till följande patientgrupper:

    • extrem underburenhet (barn födda före gestationsvecka 26 och yngre än 6 månader vid tiden då passiv immunisering påbörjas)
    • kronisk lungsjukdom (barn <2 år med måttlig – svår bronkopulmonell dysplasi)


    TBE – tick-born encephalitis – fästingburen encefalit

    Sjukdomen

    TBE-smittan finns huvudsakligen inom Upplands och Södermanlands skärgårdar samt delar av Mälaren. Särskilda riskområden är Södertörn, Södertäljeviken och de centrala delarna av Mälaren, men smittrisk finns i hela skärgården, från Öregrund till Nyköpings skärgård. Smittan är förhållandevis ovanlig även i riskområdena. Det är framför allt fast boende och sommarboende som har insjuknat.

    Varje år drabbas cirka 200 personer av fästingburen encefalit i Sverige.

    Symtomen är feber, huvudvärk och muskelvärk. Efter en veckas förbättring återinsjuknar en fjärdedel med hög feber, kraftig huvudvärk samt andra symtom på hjärninflammation.

    Behandlingen är symtomatisk och prognosen i de flesta fall god, men cirka 10 procent får förlamningar och drygt en tredjedel andra långdragna eller bestående men.

    Vaccinet

    TBE-vaccination kan rekommenderas till

    • fast boende och sommarboende i områden med smittrisk
    • personer som vistas i skog och mark i områden med smittrisk
    • resenärer som ska vistas i skog och mark på Åland, i Baltikum eller särskilda riskområden i Centraleuropa och Östeuropa

    TBE-vaccin till barn kan ges från 1 års ålder och ger generellt ett bra skydd mot sjukdom hos barn.

    Amning utgör inget hinder för vaccination med detta avdödade vaccin, varken för modern eller för barnet.

    För att åstadkomma en stabil långtidsimmunisering ges först tre doser som grundimmunisering och därefter en boosterdos efter tre år. Därefter ges påfyllnadsdos vart femte år. Vaccinationen bör påbörjas i god tid före fästingsäsongen.

    Smittskyddsenhetens information om TBE


    Varicella (vattkoppor)

    Vaccinet

    En allmän vaccination mot vattkoppor har diskuterats i Sverige. Det krävs två doser, med minimum sex veckor mellan doserna.

    För närvarande rekommenderas vaccination av barn med underliggande sjukdom som nedsätter immunförsvaret, till exempel maligna sjukdomar och kronisk njursjukdom. För att dessa barn inte ska smittas rekommenderas även vaccination av syskon och nära kamrater. Observera att vaccinerade barn kan vara smittsamma varför de ska hållas separerade från immunsupprimerade barn i minst fyra veckor.

    Vaccinet är ett frystorkat, levande, försvagat virus som ger god skyddseffekt men ska inte ges till personer med grav T-cellsdefekt. Bedömningen om det går att vaccinera görs av patientansvarig eller annan sakkunnig läkare.

    Det är möjligt att ge andra levande vacciner (MPR, BCG) samtidigt som vattkoppsvaccin. Om det finns tid att vänta är det dock ur teoretisk synpunkt bättre att låta det gå fyra veckor mellan de olika vaccinerna.


    Gula febern

    Sjukdomen

    Gula febern är en myggöverförd virussjukdom som förekommer i vissa delar av Afrika och Sydamerika. Symptomen är initialt influensaliknande men kan progrediera till fulminant leversvikt, njursvikt och blödningssymtom. Mortaliteten är 20–50 procent.

    Vaccinet

    Vaccinet (Stamaril) är levande och ges i en dos minst tio dagar före resa till högriskområde. Barn rekommenderas i första hand vaccination från 1 års ålder men vid mycket hög risk för sjukdom kan man ge det från 9 månaders ålder. Gula febern vaccin ska inte ges under graviditet, amning eller till personer med nedsatt immunförsvar.

    Äggallergiker måste bedömas av allergolog innan vaccinering och om hög risk för sjukdom kan det i vissa fall be aktuellt att ge vaccinet fraktionerat på en allergimottagning.

    Vaccinationen ska dokumenteras på ett standardiserat sätt med stämpel och batchnummer. Intyg om genomförd vaccination eller undantag från vaccination krävs före inresa till vissa länder.

    WHO har 2016 tagit beslut att skyddet av en dos gula febern-vaccin räcker livet ut. Vissa länder följer dock inte beslutet och dessutom dyker det upp temporära rekommendationer då och då  i samband med utbrott av gula febern. För personer vars vaccination ligger mer än 10 år tillbaka rekommenderas därför att skriva ett nytt gult kort där man under ”valid from” skriver datumet som var 10 dagar efter själva vaccinationen och under ”until” skriver ”for life of person vaccinated”. Det gula kortet dateras inte, utan den enda dateringen är när vaccinet gavs.


    Tyfoidfeber

    Sjukdomen

    Tyfoidfeber är en typ av blodförgiftning och orsakas av bakterier Salmonella typhi som sprids via fekalt förorenat mat och vatten. Feber, frossa och huvudvärk är de dominerande symptomen. Allvarliga komplikationer kan uppträda om inte adekvat behandling med antibiotika kan ges. Sjukdomen är vanligast i Sydostasien.

    Vaccinet

    Tyfoidvaccin är indicerat vid längre resor (> fyra veckor) eller vid mycket enkel levnadsstandard i framför allt Indien/Sydostasien. Det finns två olika typer av vaccin; ett inaktiverat vaccin som ges intramuskulärt (Typhim-Vi eller Typherix) och ett levande peroralt vaccin (Vivotif) som intas i kapselform en dos varannan dag i tre dagar. Det inaktiverade intramuskulära vaccinet kan ges från 2 års ålder. Det levande perorala vaccinet är godkänt från 5 års ålder.


    Japansk encefalit

    Sjukdomen

    Japansk encefalit (hjärninflammation) är en myggöverförd virussjukdom som förekommer på landsbygden i Asien. Mortaliteten är cirka 30 procent.

    Vaccinet

    Vaccin mot japansk encefalit är indicerat vid längre resor (>fyra veckor) eller vid mycket enkelt boende på landsbygden i Asien. Ett inaktiverat vaccin (Ixiaro) är godkänt för vuxna och barn med halv dos x 2 upp till 3 års ålder och därefter heldos x 2 med en månads mellanrum. Boosterdos ges efter 12–18 månader om fortsatt exponering för risk.


    Kolera

    Sjukdomen

    Kolera orsakas av kolerabakterien Vibrio cholerae och orsakar allvarlig tarmsjukdom och hög dödlighet i områden med dålig hygien och otillräcklig sjukvård. Risken att få allvarlig kolera vid ”vanliga” turistresor är liten.

    Vaccinet

    Vaccin mot kolera är framför allt indicerat vid mycket enkel levnadsstandard eller kontakt med kolerautbrott i Afrika, Asien eller Sydamerika. Det perorala koleravaccinet Dukoral är godkänt för barn i tre doser från 2 års ålder.


    Rabies

    Sjukdomen

    Rabies orsakas av ett virus som sprids via bett/slick på skadad hud från saliven på infekterade däggdjur, framför allt hundar. Smittan förekommer i nästan hela världen men Asien, Afrika och Sydamerika är högriskområden. Sjukdomen är 100 procent dödlig och terapi saknas.

    Vaccinet

    Vaccin mot rabies är framför allt indicerat vid längre resa eller boende i drabbade länder. Vaccinet ges i tre doser. Observera att ytterligare två doser måste ges så snart som möjligt efter eventuell exponering. Om barnet är ovaccinerat ska rabiesimmunoglobulin (RIG) ges omedelbart och samtidigt som vaccination påbörjas enligt internationella scheman.


    Uppdaterad: 2017-10-26