Överväg bisfosfonat efter osteoporosfraktur. Ompröva terapin efter 3–5 år då risken för atypiska frakturer ökar med behandlingstiden

Data talar starkt för att fler patienter med benskörhetsfrakturer ska erbjudas behandling med bisfosfonater, men att behandlingstiden i de flesta fall bör begränsas till 3–5 år, varefter ett behandlingsuppehåll bör göras.

I Stockholms läns landsting behandlas bara knappt 13 procent av alla kvinnor 50 år och äldre med läkemedel mot osteoporos 6–12 månader efter en benskörhetsfraktur [1]. Andelen behandlade varierar mellan 8 och 24 procent i olika landsting.

Flertalet experter anser att en betydligt högre andel, ända upp till 60–70 procent, är eftersträvansvärt eftersom det är känt att individer som har haft en fraktur har en hög risk att få nya frakturer. Andelen underbehandlade förefaller vara ännu större för män än för kvinnor. I riket som helhet får 14 procent av kvinnorna läkemedelsbehandling efter en benskörhetsfraktur, medan motsvarande siffra för männen är endast 3 procent [2].

Vidare minskar läkemedelsbehandling risken avsevärt, vad gäller kotfrakturer med omkring hälften, höftfrakturer med omkring en tredjedel och övriga perifera frakturer med omkring en fjärdedel. Data vad gäller frakturreducerande effekt efter mer än fem års behandling med bisfosfonater saknas dock nästan helt.

De senaste åren har rapporter kommit om subtrokantära och diafysära insufficiensfrakturer av en typ, som tidigare varit sällsynta. Frakturer med den lokalisationen är ovanliga och de frakturer som nu har setts har ett annat utseende, än vad denna typ av frakturer vanligen har, bland annat med förtjockning i kortikala lårbenet vid brottstället.

Patienter som råkar ut för dessa atypiska frakturer har ofta haft en längre tids värk i höftregionen följt av fraktur efter minimalt trauma. Frakturerna är dessutom ofta bilaterala. Data talar för att risken för atypisk femurfraktur ökar efter en längre tids bisfosfonatbehandling. Incidensen av denna typ av frakturer är dock så låg som 5/10 000 behandlingsår med bisfosfonater.

Eftersom frakturtypen är så ovanlig hos icke bisfosfonatbehandlade individer, så var den relativa riskökningen i en svensk studie hela 47 gånger högre (95 % konfidensintervall 25,6–87,3) hos bisfosfonatbehandlade jämfört med icke-bisfosfonatbehandlade [3]. Risken avtog med 70 procent per år efter avslutad bisfosfonatbehandling, och det har därför diskuterats om medicineringen kan återupptas efter en tids drug holiday. Studier som klargör hur länge behandlingsuppehåll ska göras saknas dock och handläggningen får bedömas från fall till fall.

Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för endokrinologiska och metabola sjukdomar


Uppdaterad: 2014-01-20

För frågor och tips till oss:
janusredaktionen@sll.se

Senast uppdaterat
2014-01-20
(ursprungligen publicerat 2012-01-18)

Detta är ett av
2014 års Kloka råd

De Kloka råden utgår från medicinska områden där det finns stora möjligheter att förbättra läkemedelsanvändningen. Råden har tagits fram av SLK:s expertråd inom olika terapiområden.