Hudens mikrobiologi

Bengt Wretlind

Hitta i sidan

    Hudens försvarsmekanismer

    Allmänt

    Huden med dess olika strukturer, hår, naglar, körtlar, receptorer för beröring och smärta, muskler och nerver är ett av kroppens största organ. Hos en vuxen människa är ytan ca 1,75 m2 och vikten 5 kg. En av hudens många funktioner är att skydda underliggande vävnader från mikroorganismer. Mikrober som når hudytan kommer först i kontakt med ett lager av döda celler med keratin. Mellanrummet mellan cellerna fylls ut med ett lipidrikt material. De flesta mikrober kan inte bryta ner keratin, varför de döda cellerna alltså utgör en effektiv barriär. Dessutom innehåller hudytan många olika typer av lipider som är vattenavstötande, vilket medför att hudytan blir torr och begränsar bakterietillväxten.

    Ph-värde

    Huden har på de flesta ställen lågt pH beroende på sekretion från körtlar och produkter från mikrobernas egen metabolism. Lågt pH hämmar också bakterietillväxt. Flera andra tillväxthämmande substanser finns på hudytan, till exempel fria fettsyror, som laurinsyra, linolsyra, linolensyra med flera. Dessa fettsyror tillsammans med sfingosin hämmar bland annat Staphylococcus aureus, Propionibacterium acnes, Streptococcus pneumoniae, betastreptokocker grupp A, corynebakterier, mikrokocker, Candida, och koagulasnegativa stafylokocker.

    Även om stratum corneum är relativt torr och har lågt pH är vissa delar av hudkostymen fuktigare och har pH över 7. Framför allt gäller detta intertriginösa områden. Svettning tillför fukt, men när vattnet avdunstar stiger salthalten, vilket hämmar framför allt gramnegativa bakterier. När döda hudceller faller av tar de med sig stora mängder bakterier.

    Immunsystemet

    Förutom de ovan nämnda försvarsmekanismerna har immunsystemet en stor roll. Langerhans celler och dermala dendritiska celler är antigenpresenterande och cirkulerar mellan huden och lymfkörtlarna. Keratinocyter och epitelceller producerar cytokiner. Både IgA- och IgG- antikroppar utsöndras av hudens körtlar och täcker hudytan. Keratinocyterna kan dessutom producera flera olika peptider med antibiotikaeffekt, som humana beta-defensiner (HBD), LL-37 och adrenomedullin. Dessa peptider har aktivitet mot en lång rad mikroorganismer. Vissa bakterier, till exempel betastreptokocker grupp A, stimulerar inte keratinocyterna medan S. aureus inducerar produktion av HBD men är naturligt resistent mot dess effekt.

    Svett

    Svett innehåller lysozym, som bryter ner cellväggen hos många grampositiva bakterier, framför allt mikrokocker. Nitrat i svett omvandlas av bakterier till nitrit, som vid lågt pH bildar reaktiva kväveföreningar, som är toxiska för många bakterier och dermatofyter. Även kväveoxid (NO) frigörs kontinuerligt från epidermis.

    Summering

    De olika specifika och ospecifika försvarsmekanismer som beskrivits här bidrar till att reducera antalet mikrober på hudytan. De faktorer som tycks ha störst betydelse är hudens relativa torrhet och det höga osmotiska trycket i svett på grund av avdunstning. Detta gör att gramnegativa bakterier inte överlever på frisk hud utom möjligen i perineum. Experiment som utförts visar att E. coli och Salmonella på försökspersonernas händer avdödas på mindre än 10 minuter, medan Pseudomonas aeruginosa och Serratia överlever 10–20 minuter.


    Hudens mikroflora

    De organismer som oftast påvisas på hudytan tillhör genera Corynebacterium, Staphylococcus, Propionibacterium, Micrococcus, Malassezia (svamp), Brevibacterium, Dermabacter och Acinetobacter.

    Corynebacterium

    Corynebacterium är aeroba eller anaeroba grampositiva stavar, och har tidigare kallats difteroider eller difteroida stavar. De kliniska laboratorierna har i allmänhet inte typat fynd av dessa bakterier närmare eftersom de oftast betraktas som kontaminanter. Därför har även Propionibacterium och andra grampositiva stavar felaktigt inkluderats bland de fynd som rapporterats som corynebakterier eller difteroider. Över 50 olika arter av corynebakterier har beskrivits. Corynebakterierna adhererar till humana epidermala keratinocyter, mellan 4 och 25 bakterieceller per keratinocyt. De flesta corynebakterier klarar både aeroba och anaeroba miljöer och tolererar höga salthalter. Därför kan de kolonisera hela hudkostymen. C. minutissumum orsakar erythrasma, medan C. jeikeium kan ge allvarliga och svårbehandlade infektioner hos immunsupprimerade patienter. C. urealyticum kan ge urinvägsinfektioner hos patienter med kateter och nedsatt immunförsvar. Vissa corynebakterier som C. jeikeium och C. Urealyticum är extremt antibiotikaresistenta.

    Propionibacterium

    Propionibacterium är grampositiva stavar som kan vara strikt anaeroba eller mikroaerofila. De påträffas i hårfolliklar där mer eller mindre anaeroba förhållanden råder, eller på hudytan, där aeroba bakterier som mikrokocker förbrukar syre. P. acnes är den vanligaste arten, och varje hårfollikel kan innehålla cirka 105 bakterier. Propionibakterier kan växa vid surt pH, vilket gör att de kan kolonisera hela huden. De bildar olika lipaser, som frisätter fria fettsyror, som kan hämma växt av konkurrerande mikroorganismer. P. acnes kan orsaka acne, endokardit, osteomyelit och infektioner runt implantat och neurokirurgiska shuntar.

    Staphylococcus

    Stafylokocker är grampositiva kocker och som oftast växer i hopar. S. aureus bildar till skillnad från övriga arter koagulas, en egenskap som används på laboratorier för diagnostik. För de övriga arterna används ofta samlingsnamnet koagulasnegativa stafylokocker (KNS). De viktigaste arterna bland de koagulasnegativa är S. epidermidis, S. lugdunensis och S. saprophyticus. S. epidermidis har stor förmåga att adherera till celler i epidermis och påträffas tillsammans med andra KNS över hela hudkostymen. Bakterierna har många olika adhesionsfaktorer och de fastnar också mycket bra på olika syntetiska material, till exempel katetrar och inopererade proteser.

    Micrococcus

    Mikrokockerna är morfologiskt lika stafylokockerna, men analys av DNA visar att de genetiskt är ganska olika. De är strikt aeroba och har stor förmåga att växa på huden. Infektioner med mikrokocker är mycket ovanliga. Laboratorierna hittar dem ibland som föroreningar i blododlingar.

    Malassezia

    Malassezia är lipofila dimorfa svampar, som normalt påträffas på huden, i stratum corneum och hårfolliklar, där de har tillgång till de lipider som de behöver för att växa. De har betydelse vid vissa inflammatoriska hudsjukdomar som atopisk och seborroisk dermatit och follikulit.

    Acinetobacter

    Acinetobacter är strikt aeroba gramnegativa kockobaciller och påträffas i omgivningen och som kolonisatör på huden hos cirka 25 procent av alla individer. De påträffas därför på hudytan framför allt i intertriginösa områden men inte i folliklar där syrgastrycket är för lågt. Acinetobacter kan orsaka olika typer av infektioner. Speciellt en art, A. baumanni, som dock sällan koloniserar huden, kan utveckla extrem antibiotikaresistens och har orsakat utbrott av svåra nosokomiala infektioner.

    Kolonisation av olika hudytor

    De hudområden som innehåller mest bakterier är huvud, beroende på riklig förekomst av svett- och talgkörtlar, axiller, perineum och området mellan tårna. Armar och ben har relativt få bakterier, medan händerna härbärgerar framför allt stafylokocker. Det finns stora individuella variationer. Exempelvis innehåller huden på pannan i genomsnitt 105 cfu/cm2 (cfu = kolonibildande enheter) av propionibakterier och stafylokocker, 104 cfu/cm2 korynebakterier och 103 cfu/cm2 Malassezia. I perineum blir bakterietalen cirka tio gånger större än i pannan, och där påträffas även tarmbakterier som Escherichia coli. Det tycks inte vara någon säker skillnad mellan könen när det gäller hudens bakterieflora.


    Sjukdomar orsakade av hudens mikroflora

    Akne

    Akne är en kronisk inflammation i talgkörtlar. Propionibakterier spelar här en stor roll och bidrar till inflammationen genom att stimulera keratinocyterna att bilda proinflammatoriska cytokiner (IL-1, IL-8 och TNF) från keratinocyter och makrofager. Bakterierna kan vidare aktivera komplementkaskaden och allt detta leder till ett inflammatoriskt svar.

    Intravaskulära perkutana kateterinfektioner

    Kateterinfektioner orsakas i 50–70 procent av S. epidermidis, som koloniserar katetern och bildar en biofilm på dess yta. S. epidermidis och andra koagulasnegativa stafylokocker har många olika adhesionsfaktorer, som gör att de har en ganska unik förmåga att kolonisera främmande material.

    Implantat

    De vanligaste bakterierna vid implantatinfektioner, exempelvis konstgjorda leder, pacemaker, hjärtklaffar, hydorocefalus-shuntar, är koagulasnegativa stafylokocker och S. aureus, propionibakterier och korynebakterier. Konstgjorda hjärtklaffar kan dessutom koloniseras med orala streptokocker.

    Övriga infektioner

    Andra infektioner orsakade av hudflorans bakterier är urinvägsinfektioner (S. saprophyticus, koagulasnegativa stafylokocker, enstaka gånger corynebakterier), sårinfektioner och endokardit.


    Uppdaterad: 2016-02-15