Akut faryngotonsillit

Anna Granath

Hitta i sidan

    Enstaka episod av tonsillit

    Etiologi

    Akut faryngotonsillit, eller halsfluss, är en infektion i svalget och tonsillerna som oftast orsakas av virus. Bakteriella infektioner orsakade av betahemolyserande streptokocker grupp A, GAS (Streptococcus pyogenes), är också vanliga.

    Symtom

    Halsont och feber. Rodnade tonsiller med beläggningar, eventuellt med vita proppar. Ofta ilsken rodnad även i farynxslemhinnan utanför tonsillerna. Ofta ömmande käkvinkeladeniter. Beläggningar av tonsillerna orsakade av GAS förekommer ytterst sällan i åldersgruppen 3–6 år, här ses endast förstorade och rodnade tonsiller.

    Diagnostik

    Anamnes, status och eventuellt snabbtest för GAS vid kliniskt status förenligt med GAS-infektion. Klinisk undersökning skall alltid föregå eventuell diagnostisk provtagning. Att enbart utifrån inspektion av munhålan differentiera mellan en GAS-infektion och en virusfaryngit är tyvärr omöjligt. Centorkriterier är ett viktigt redskap för att avgöra vilka patienter som ska utredas med snabbtest för streptokocker. Varken proppar eller beläggningar är i sig diagnostiska för den bakteriella infektionen. Ömmande fasta lymfadeniter i käkvinklar stöder misstanken om streptokocktonsillit. Finns fler oömma påtagligt förstorade lymfkörtlar även på andra ställen, cervikalt och i axiller, talar det för en EBV-infektion. Samtidigt fynd av blåsor på rodnad botten i mjuka gommen och i svalget är typiskt för coxsackievirus, så kallad herpangina.

    Minst tre av följande fyra så kallade Centorkriterier skall vara uppfyllda för att snabbtest för att påvisa streptokocker ska göras
    • feber >38, 5
    • ömmande körtlar i käkvinklarna
    • beläggning på tonsillerna (hos barn 3–6 år räcker rodnade, inflammerade tonsiller)
    • frånvaro av hosta

    Detta kombinerat med positiv snabbtest ger diagnosen GAS-tonsillit och antibiotikabehandling kan övervägas. Antibiotikabehandling förkortar symtomdurationen med högst 1–2,5 dygn.
    Observera – om patienten uppvisar färre än tre av dessa kriterier bör både snabbtest och behandling undvikas.
    CRP är inte indicerat vid denna diagnos.

    Barn under tre år får sällan streptokocktonsillit. Snabbtest för GAS och antibiotikabehandling mot tonsillit bör här endast användas efter särskilt övervägande. Vid allmänpåverkan hos små barn bör annat fokus än faryngotonsillit uteslutas.

    Komplikationer

    Halsböld (peritonsillit) kan orsakas av en halsfluss, men uppstår också ofta spontant.  Antibiotikabehandling har mycket liten förebyggande effekt på utveckling av halsböld. Svåra komplikationer som glomerulonefrit och reumatisk feber vid GAS-orsakad faryngotonsillit är numera mycket sällsynta. Det beror bland annat på att de stammar av GAS som cirkulerar i samhället inte har de immunogena egenskaper som leder till dessa komplikationer. Antibiotikabehandling av halsfluss kan också ha bidragit till minskad frekvens av dessa svåra komplikationer. Livshotande GAS-relaterade mjukdelsinfektioner (nekrotiserande fasciit) kan i enstaka fall uppstå i samband med faryngotonsillit, men risken för detta är i förhållande till det stora antalet vanliga svalginfektioner mycket liten.

    Behandling

    Resistens mot fenoximetylpenicillin hos GAS finns inte beskriven. Resistens mot makrolider (till exempel erytromycin), tetracykliner och klindamycin förekommer dock i mellan 3-6% av fallen.

    Barn
    • fenoximetylpenicillin 12,5 mg/kg x 3 i 10 dygn (max 1g x 3).
    Vuxna
    • fenoximetylpenicillin 800 mg–1,0 g x 3 i 10 dygn.
    Vid penicillinallergi typ I
    Barn
    • klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dygn (max 300 mg x 3).
    Vuxna
    • klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn.

    Uppföljning

    Inte nödvändigt. De stammar som tidigare orsakade glomerulonefrit och reumatisk feber cirkulerar för närvarande inte.

    Vid terapisvikt bör compliance efterfrågas och diagnosen ifrågasättas. Terapisvikt beroende på resistens mot fenoximetylpenicillin förekommer inte. Små barn kan ha purulent snuva utan tonsillitbild vid GAS-infektion.


    Recidivtonsillit

    Definition

    Ny akut tonsillit inom en månad efter avslutad behandling.

    Etiologi

    GAS

    Diagnostik

    Compliance bör diskuteras. Snabbtest bör bekräftas med svalgodling. Epidemiologisk utredning vid upprepade recidiv.

    Behandling

    Vuxna
    • klindamycin 300mg x 3 i 10 dygn eller
    • cefadroxil 500mg x 2 i 10 dygn.
    Barn
    • klindamycin 5 mg/kg x 3 (max 300 mg x 3) i 10 dygn eller
    • cefadroxil 15 mg/kg x 2(max 500 mg x 2) i 10 dygn

    Referens

    Handläggning av faryngotonsilliter i öppenvård– ny rekommendation. Information Läkemedelsverket 6:2012


    Uppdaterad: 2016-01-27