Akut maxillarsinuit

Anna Granath

Hitta i sidan

    Definition

    Purulent infektion i maxillarsinus.


    Etiologi

    Vanlig förkylning ger en akut rinosinuit, en näs- och bihåleinflammation. Virus utgör därmed den vanligaste etiologin. Tillståndet kan kompliceras av en bakterieinfektion. Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae är de vanligaste bakterierna vid akut bakteriell rinosinuit. Den vanligaste lokalisationen är käkhålan, maxillarsinus. Det tar i regel runt 10 dagar innan virusinfektionen övergått till en bakteriell infektion.


    Symtom

    Övre luftvägssymtom mer än 10 dygn med purulent, oftast ensidig snuva, svår ensidig värk i maxillarområdet, dubbelinsjuknande och ibland feber.


    Diagnostik

    Bakteriell rinosinuit är sannolik om tre av följande fyra är uppfyllda:

    • Varig snuva
    • Ensidiga symtom
    • Uttalad smärta
    • Dubbelinsjuknande

    Purulent utbyte vid käkhålepunktion eller vargata i mellersta näsgången vid meatus medius är säkra tecken på diagnosen. Näsan undersöks med fördel efter avsvällning. Laboratorieprover har ett begränsat värde. CRP är oftast inte påverkat, men högt CRP kan tala för allvarlig infektion. Vita, poly/mono, har inget värde i diagnostiken vid akut sinuit. Perkussionsömhet över käkhålor saknar diagnostiskt värde.

    Det finns ingen anledning av ta odling i det enskilda fallet. Finns indikation för odling ska den tas från sinusaspirat. Nasofarynxodling tillför inget till diagnostiken. Lågdos datortomografi kan utesluta maxillarsinuit respektive påvisa bihålesjukdom


    Behandling

    Avsvällande näsdroppar eller spray i symtomlindrande syfte. Vid purulent sinuit har nasala kortikosteroider ingen effekt men vid diffusa symtom som inte uppfyller kriterierna för purulent sinuit kan behandling med nasal kortikosteroid försökas för symtomlindring. Vid tveksam diagnos hos opåverkad patient rekommenderas 2–3 dagars exspektans. Eventuellt kan patienten få ett recept att hämta ut efter ett par dagar vid utebliven förbättring. Små barn har inte fullt utvecklade maxillarsinus, och akut maxillarsinuit hos barn behöver därför ytterst sällan antibiotikabehandlas.

    Vuxna och barn
    • fenoximetylpenicillin 25 mg/kg x 3 i 7 dygn, (max 1,6 g x 3).
    Vid penicillinallergi typ I och ålder > 8 år
    • doxycyklin 200 mg x 1 i 3 dygn därefter 100 mg x 1 i 4 dygn.

    Terapisvikt

    Vid terapisvikt på antibiotikabehandling av sinuit bör patienten remitteras till öronläkare för ställningstagande till punktion/dränagebehandling. Byte av antibiotika kan därefter ske med ledning av odlingssvar.


    Uppföljning

    Är inte nödvändigt vid lindrig infektion. Vid långvarig eller uttalad infektion följs patienten upp efter 2–3 dagar för eventuell ny punktion. Vid recidiv eller terapisvikt rekommenderas radiologisk undersökning och/eller punktion.


    Referens

    Behandling av rinosinuit. Information från Läkemedelsverket 2005;3


    Uppdaterad: 2016-01-27