Antibiotika vid graviditet och amning

Elisabeth Storck Lindholm

Hitta i sidan

    Graviditet

    Penicilliner, cefalosporiner, klindamycin och fluorokinoloner (ex ciprofloxacin) tycks sakna fosterskadande effekt och kan ges till den gravida kvinnan under hela graviditeten.

    Nitrofurantoin har i tidigare studier visat en svagt ökad risk för fosterskador men det har inte kunnat verifieras i nyare studier. Vid brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas är nitrofurantoin kontraindicerat på grund av risk för hemolytisk anemi. G6PD brist förekommer i befolkningsgrupper från Afrika och Medelhavsomådet.

    Makrolider, framför allt erytromycin, har kopplats till en mindre riskökning för lindriga hjärtfel hos fostret och bör undvikas de första tre månaderna under graviditeten.

    Tetracykliner verkar inte ha äkta teratogen effekt men bör undvikas från och med fjärde graviditetsmånaden på grund av risk för missfärgning av mjölktänderna hos fostret. Trimetoprim hämmar folsyremetbolismen och bör undvikas särskilt i tidig graviditet. Om det är nödvändigt med behandling av en gravid kvinna i tidig graviditet med trimetoprim ska kvinnan samtidigt behandlas med folsyra. Inga säkra data finns som tyder på en fosterskadande effekt.

    Sulfonamider har inga kända teratogena effekter i tidig graviditet men kan ge upphov till kärnikterus hos barn under första levnadsmånaden genom att undantränga bilirubin från plasmaalbumin. Vid senare delen av graviditeten ska därför sulfonamider inte användas.

    Gentamicin bör undvikas under andra och tredje trimestern på grund av risk för skador på innerörat hos fostret. Vid lokalbehandling av modern med gentamicin har man inte kunnat se någon riskökning för fosterskador hos fostret.

    Sök på aktuell substans i databasen ”Läkemedel och fosterskador” på www.janusinfo.se.

    Observerat behov av ändrad dosering under graviditet

    Under graviditet är njurfunktionen ökad med cirka 50 procent vilket medför ökad utsöndringshastighet. Vid behandling av allvarliga/svårbehandlade infektioner hos gravida med penicilliner och cefalosporiner bör dosstorleken ökas eller dosintervallet minskas. För behandling av lindriga infektioner fungerar normaldosering utmärkt. Det gäller antibiotika som utsöndras via njurarna, det vill säga inte klindamycin och erytromycin.

    Borreliainfektion i svårare form som normalt kräver doxycyklin kan behandlas med ceftriaxon efter fjärde graviditetsmånaden.

    Vid penicillinallergi typ I se kapitel om borreliainfektion.


    Amning

    Penicilliner, cefalosporiner och klindamycin passerar över i bröstmjölk i små mängder som inte påverkar barnet. Klindamycin kan påverka tarmfloran hos barnet och ger viss ökad risk för diarré hos barnet. Fucidinsyra och fluorokinoloner (ex ciprofloxacin) bör undvikas under amning på grund av ökad risk för diarré hos ammande barn och bristfälliga kliniska data.


    Referenser

    Winbladh B., Källén K Läkemedel och fosterpåverkan
    Om läkemedel och amning
    INFPREG, Kunskapscentrum för infektioner under graviditet


    Uppdaterad: 2016-02-01