Övre urinvägsinfektioner hos barn

Sofia Tägtström

Hitta i sidan

    Vid oklar hög feber hos små barn ska pyelonefrit alltid uteslutas.
    Alla barn i åldern 0-15 år med feber och misstänkt pyelonefrit remitteras akut till barnklinik.
    Alla barn i åldern 0-2 år med misstänkt urinvägsinfektion remitteras akut till barnklinik.


    Definition

    Akut inflammation i övre urinvägar och njurparenkym med förekomst av bakterier i urinen.


    Etiologi

    80 procent Escherichia coli.


    Symtom

    Buksmärtor, inkontinens, enures, miktionssveda, illaluktande urin, täta trängningar. Oklar feber utan tecken på lokal manifestation är ofta det viktigaste symtomet vid urinvägsinfektioner hos mindre barn. Hos spädbarn förkommer ofta ospecifika symtom som dålig viktökning, allmänt missnöje, kräkningar eller långdragen ikterus.

    I praktiken kan det vara svårt att skilja nedre från övre urinvägsinfektion före 2 års ålder. Opåverkad patient, ingen eller obetydlig feber, miktionssveda och täta trängningar förekommer vid båda tillstånden. Urinvägsinfektion hos barn under 2 år handläggs därför alltid som pyelonefrit och remitteras akut till barnklinik.

    Barn över 2 år med urinvägsinfektion bedöms ha pyelonefrit om de har feber över 38,5 grader och/eller CRP över 20.


    Diagnostik

    Urinodling och CRP tas alltid. Urinsticka kan inge misstanke om urinvägsinfektion men odling krävs alltid för diagnos.

    I öppenvård är mittstråleprov det bästa urinprovet och även blöjbarn kan lämna mittstråleprov. Det är viktigt att tvätta underlivet med tvål och vatten före provtagning för att minska risken för kontamination. Påsprov är olämpligt på grund av risken för kontamination.
    CRP stiger långsamt och kan under första dygnet vara normalt trots att barnet har en övre urinvägsinfektion.

    För att odlingen ska bedömas vara positiv krävs enhetlig växt av uropatogen bakterie såsom E. coli, Klebsiella spp, Proteus mirabilis eller andra enterobakterier eller av Staphylococcus saprophyticus > 103 cfu/ml i korrekt taget prov från patient med symtom förenliga med urinvägsinfektion. Växt av >  105  cfu/ml har 80 procent specificitet och 95 procent sensitivitet för påvisande av urinvägsinfektion.

    Blandflora i sparsam mängd i urinodling är ospecifikt och inte liktydigt med urinvägsinfektion.


    Behandling

    Behandling av pyelonefrit 0-15 år:

    Handläggs på barnakutmottagning.

    Behandling av pyelonefrit 15-18 år:

    Kan handläggas i primärvården om patienten inte bedöms behöva inneliggande sjukhusvård.

    Kapsel Cedax/Ceftibuten Till barn med vikt >45  kg ges K Cedax 400  mg 1x1 i 10 dagar. För övriga doseras ceftibuten 9  mg/kg 1 ggr dagligen i 10 dagar.

    Efter odlingssvar kan också ges:

    T Sulfametazol (400/800 mg) + Trimetoprim (80/160 mg) Observera hög andel Trimetoprimresistens hos E. coli (cirka 20%).

    T Sulfametazol (400 mg) + Trimetoprim (80 mg) 2 x 2 i 10 dagar eller
    T Sulfametazol (800 mg) + Trimetoprim (160 mg) 1 x 2 i 10 dagar.


    Uppföljning

    Barn 0-15 år följs upp av barnklinik.

    Patienter 15-18 år med pyelonefrit följs upp enligt följande:

    Kontrollera att ordinerat preparat stämmer med resistensbestämning. Ny bedömning och ställningstagande till inläggning bör göras om barnet inom två dygn inte svarat adekvat på insatt behandling. Om patienten är besvärsfri behöver man inte kontrollera nytt urinprov eller ny urinodling. Efter avslutad behandling skickas remiss till barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM) för uppföljning. Var god se även www.viss.nu.


    Uppdaterad: 2016-02-01