Rekommenderade antibiotika vid behandling av urinvägsinfektioner

Urban Hellgren

Hitta i sidan

    Allmänt

    En grundförutsättning för att antibiotika ska vara effektiva är naturligtvis att de bakterier som orsakat infektionen är känsliga för substansen i fråga. Användbarheten av urinvägsantibiotika styrs även av andra faktorer som farmakokinetiska egenskaper, biverkningsrisk och eventuell teratogenicitet. Risken för resistensutveckling och priset spelar också en viktig roll. Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste egenskaperna hos våra vanligaste urinvägsantibiotika.


    Nitrofurantoin

    Nitrofurantoin är ett av förstahandsmedlen vid behandling av nedre urinvägsinfektioner och vid profylax av recidiverande urinvägsinfektioner. Nitrofurantoin absorberas fullständigt från mag-tarmkanalen och har en kort halveringstid på 1-1,5 timmar. Substansen utsöndras i stor utsträckning i oförändrad form via njurarna med höga urinkoncentrationer som följd. Den vanligaste biverkan är illamående. Risken för illamående kan minskas om läkemedlet intas med föda. Nitrofurantoin kan i sällsynta fall orsaka läkemedelsinducerad lungsjukdom. Detta sågs tidigare framför allt hos äldre kvinnor när man gav högre doser under längre tid. Vid nedsatt njurfunktion finns risk för att terapeutiska koncentrationer inte uppnås i urinen.

    Graviditet

    Amning


    Pivmecillinam

    Pivmecillinam är det andra förstahandsmedlet vid behandling av nedre urinvägsinfektioner. Mecillinam är ett penicillin som inte kan absorberas efter peroral tillförsel. Genom bindning till pivalinsyra (pivmecillinam) får man däremot mycket god biotillgänglighet. Vid passage genom tarmslemhinnan spjälkas pivalinsyran av. Det mesta av given substans utsöndras oförändrad med urinen där höga koncentrationer uppnås. Den antibakteriella effekten är långsam och pivmecillinam rekommenderas vanligen inte vid behandling av övre urinvägsinfektioner. Pivmecillinam tolereras oftast väl. När esterdelen spjälkas frisätts pivalinsyran. Denna substans binder karnitin som är väsentlig för intracellulär transport av fria fettsyror. Vid låga karnitinnivåer i kroppen skulle detta kunna resultera i rubbad fettsyremetabolism men vid normal dosering anses risken vara närmast försumbar.

    Graviditet

    Amning


    Trimetoprim

    Trimetoprim hämmar bakteriernas folsyresyntes och effekten är bakteriostatisk. Substansen ska därför inte användas vid behandling av övre urinvägsinfektioner. Den perorala biotillgängligheten är god. Halveringstiden är 8-11 timmar hos patienter med normal njurfunktion och ökar hos patienter med nedsatt njurfunktion. Trimetoprim kan orsaka allergiska hudreaktioner hos 3-7 procent av patienterna.
    På grund av en resistensnivå upp emot 20 % hos Escherichia coli är trimetoprim idag ett andrahandsalternativ vid behandling av nedre urinvägsinfektioner.

    Graviditet

    Amning


    Trimetoprim/sulfametoxazol

    Genom att kombinera trimetoprim med sulfametoxazol har en synergistisk baktericid effekt kunnat uppnås. På grund av risken för biverkningar används kombinationen vanligen inte vid okomplicerad nedre urinvägsinfektion. Biverkningar är vanligare hos äldre patienter med nedsatt njurfunktion. Hudutslag är vanliga. Svåra hudbiverkningar förekommer. Benmärgsdepression ses främst hos äldre patienter. Det omvända gäller för barn vilka tolererar trimetoprim/sulfametoxazol bättre än vuxna.

    Graviditet

    Amning


    Cefalosporiner

    Cefalosporiner har baktericid effekt genom att blockera bakteriernas cellväggssyntes och är stabila mot penicillinaser. Biotillgängligheten är hög och eliminationen sker via njurarna. Halveringstiden är 1-1,5 timmar för cefalexin och cefadroxil och 2-3 timmar för ceftibuten. Cefalosporiner orsakar relativt få biverkningar men gastrointestinala besvär och allergier förekommer. De äldre cefalosporinerna, cefadroxil och cefalexin, används endast vid nedre urinvägsinfektioner. Ceftibuten är ett cefalosporin med utvidgat spektrum och utgör ett alternativ vid behandling av övre urinvägsinfektioner.

    Graviditet

    Amning


    Fluorokinoloner

    Fluorokinoloner har baktericid effekt. För att motverka resistensutveckling bör de emellertid inte användas vid okomplicerad cystit hos kvinnor. Kinolonerna absorberas snabbt från mag-tarmkanalen med en biotillgänglighet av drygt 50 procent för norfloxacin och 70-80 procent för ciprofloxacin. Ungefär hälften av absorberad dos utsöndras i urinen. De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala besvär och ses i 3-6 procent. En speciell biverkan för kinoloner är symtom från CNS, oftast huvudvärk, yrsel och parestesier. Neurologiska biverkningar är vanligare hos äldre och andra patienter med nedsatt njurfunktion. Äldre patienter och andra med nedsatt njurfunktion bör ges så låg dos som möjligt. Allergiska reaktioner förekommer relativt sällan och är som regel inte av allvarligare art. Då skador på ledbrosk iakttagits hos hundvalpar bör fluorokinoloner inte ges rutinmässigt till barn utan bara vid mer allvarliga infektioner och i samråd med barnläkare.

    Graviditet

    Amning


    Uppdaterad: 2016-02-01