Urinvägsinfektion och stenbildning

Elisabeth Farrelly

Vid mineralinnehållande stenar i urinvägarna (calciumoxalat, med flera) förekommer ofta samtidig infektion med uropatogener, vanligast är E. coli.

Proteus mirabilis, Pseudomonas och Klebsiella-arter i urinen är associerade med stenbildning beroende på att dessa bakterier bildar ureas. Vid infektion med Proteus eller Pseudomonas bör därför urografi göras.

Hos patienter med kända konkrement, eller med stenbildningstendens, är infektion med sekundärpatogener och/eller resistens mot de ordinarie förstahandspreparaten vanlig. Urinodling tas alltid vid infektionssymtom.

Njurfunktionen kan vara nedsatt vilket kräver reducerad antibiotikados. Röntgenkontroll för aktuell stenstatus kan vara indicerad.

Recidiverande urinvägsinfektion eller långvarig bakteriuri i kombination med residualurin, orsakad av avflödeshinder eller neurogen blåsrubbning, kan ge upphov till blåssten såväl som infektionsstenar i övre urinvägar (oftast innehållande magnesium, ammonium och fosfat). Vid sten och avflödeshinder remitteras patienten till urolog.


Uppdaterad: 2016-02-01