Urinvägspatogenernas antibiotikakänslighet i Stockholmsregionen

Christian G. Giske

Hitta i sidan

    Sammanfattning

    Escherichia coli är den klart viktigaste urinvägspatogenen och det är framför allt resistenstrender hos denna bakterie som har betydelse för empirisk behandling av okomplicerade urinvägsinfektioner i öppenvården. En fortsatt trend hos E. coli är att resistensen mot mecillinam och nitrofurantoin är mycket låg, medan både resistensen mot trimetoprim och ampicillin ligger på höga nivåer. För kinoloner ses en fortsatt svag ökning av resistensen, som nu ligger runt 10 %. Bland Staphylococcus saprophyticus ses i praktiken inga resistensproblem.


    Allmänt

    Den viktigaste bakterien, E. coli, orsakar ungefär 70 % av alla urinvägsinfektioner i öppenvård inklusive särskilda boenden. Viktiga antibiotika för behandling av urinvägsinfektioner är framför allt mecillinam och nitrofurantoin, för vilka resistensutvecklingen är lägst. Även trimetoprim används i viss utsträckning om bakterien är känslig. Resistensen mot ampicillin har sedan flera år tillbaka varit för hög vilket utesluter detta preparat för empirisk behandling av urinvägsinfektioner. Kinoloner bör undvikas vid okomplicerad urinvägsinfektion och data indikerar en ökad resistens för denna preparatgrupp.

    Det är viktigt att komma ihåg att all laboratoriestatistik sannolikt övervärderar resistensnivån, eftersom statistiken baserar sig på urinodlingar och dessa normalt inte tas vid okomplicerad urinvägsinfektion i öppenvården. Statistiken omfattar dessutom särskilda boenden, som sannolikt har högre resistensnivå än öppenvård. Sannolikt är därför den sanna resistenssituationen i primärvården mer gynnsam än vad som framgår av denna statistik.

    Figur 1. Escherichia coli, resistenta stammar (%) januari-juni 2013, Karolinska Universitetslaboratoriet – öppenvård och särskilda boenden.

     De viktigaste trenderna som går att läsa ut av denna statistik är att resistensen mot trimetoprim ligger på en stabilt hög nivå, medan ciprofloxacinresistensen är något lägre. Mecillinam och nitrofurantoin är medel som fortfarande har hög aktivitet och även resistensnivån mot cefadroxil ligger på en förhållandevis låg nivå. Den viktigaste resistensmekanismen mot cefadroxil är produktion av extended-spectrum betalaktamaser (ESBL).


    Staphylococcus saprophyticus

    I ett öppenvårdsmaterial från Stockholm 2013 hade bakterien låg resistens (< 1 procent) mot ampicillin, cefadroxil, trimetoprim och nitrofurantoin. Arten rapporteras som naturligt resistent mot mecillinam.


    Uppdaterad: 2016-02-01