Många slutar med läkemedel vid trängningsinkontinens

Många slutar med läkemedel vid trängningsinkontinens

Många patienter med urininkontinens slutar sin behandling på grund av dålig effekt eller biverkningar. Det gäller oavsett om behandlingen sker med antikolinergika eller med beta-3-receptorstimulerare.

För behandling av överaktiv blåsa med eller utan trängningsinkontinens finns idag huvudsakligen två typer av farmakologisk behandling, antikolinerga eller beta-3-receptorstimulerande läkemedel. Effekten är blygsam och jämförbar för läkemedlen i de båda läkemedelsgrupperna. En studie publicerad 2016 visade att på de antikolinerga läkemedlen, som var mest studerade, kvarstod cirka en fjärdedel efter
52 veckor.

– Fördelen med de antikolinerga läkemedlen, till exempel tolterodin, är att de har använts länge och är beprövade medan nackdelen är besvärande biverkningar som muntorrhet och förstoppning. Beta-3-receptorstimulerare, till exempel mirabegron, har inte dessa biverkningar i samma utsträckning men kan istället ha en blodtryckshöjande bieffekt, säger Tareq Alsaody, specialistläkare urologi, ordförande i Stockholms läns  läkemedelskommittés expertråd för urologi.

Du läser en artikel från Evidens tema Kloka Listan.
Läs pdf-versionen istället, så får du faktarutor, bilder och fler artiklar.
Evidens tema Kloka Listan


Eftersom mirabegron (Betmiga) är ett relativt nytt läkemedel är kunskapen om biverkningar vid långtidsanvändning ännu begränsad. Tolterodin rekommenderas på Kloka Listan då det har använts kliniskt under lång tid och effekt och biverkningar är kända. Vid en nytta-risk bedömning är det också det mest kostnadseffektiva alternativet. Mirabegron är cirka tolv gånger dyrare än generiskt tolterodin.

Icke-farmakologisk behandling första linjen

Efter att organisk patologi har uteslutits är behandlingen vid överaktiv blåsa först och främst, livsstilsförändringar, blåsträning, bäckenbottenträning och olika hjälpmedel, till exempel inkontinensskydd. Först därefter blir det aktuellt med farmakologisk behandling. Nästa steg kan vara tibialisnervstimulering, akupunktur, botulinumtoxin (Botox) eller sakral nerv-modulering.

Överaktiv blåsa innebär påtryckande (ibland smärtsamma) trängningar till vattenkastning, en ökad miktionsfrekvens med mindre urinvolymer, samt risk för urinläckage och nokturi. För patienterna betyder det ofta nedsatt livskvalitet. De kan få problem med urinläckage som syns och luktar, en störd nattsömn samt upplevd nödsituation vid kissnödighet.

I Sverige beräknas cirka 365 000 kvinnor och 100 000 män ha symtom på överaktiv blåsa.

Bilden ovan: Tareq Alsaody. Foto: Kari Kohvakka.


Susanne Elfving

Uppdaterad: 2017-05-03

För frågor och tips till oss:
janusredaktionen@sll.se

Janusinfo är avsedd för läkare och sjukvårdspersonal. Information för allmänheten finns på 1177 Vårdguiden.

Senaste nytt på Janusinfo