Barnfetma växer inte bort

Barnfetma växer inte bort

Fetma hos barn växer inte bort. Hälften av yngre barn och åtta av tio tonåringar med fetma fortsätter leva med fetma även som vuxna [1].

Det finns fog för larmrapporterna om övervikt och fetma hos barn. I länder med hög förekomst av fetma, som USA, förutsägs de yngre generationerna inte längre bli friskare och äldre än sina föräldrar. Vi står vid ett skifte där ohälsa som följd av fetma globalt skördar fler liv än ohälsa som följd av svält [2]. Andelen barn och unga med övervikt och fetma ökade i Sverige snabbt från 1970-talet till sekelskiftet och förefaller nu ha permanentats på en hög nivå. Var tionde fyraåring och var femte tioåring är överviktig i heltäckande data från barnhälsovården [3]. Två procent av småbarnen och 3–5 procent av mellanstadiebarnen har fetma [4].

Du läser en artikel från Evidens tema fetma och övervikt.
Läs pdf-versionen istället, så får du faktarutor, bilder och fler artiklar.
Evidens fetma övervikt

Att motverka de starka livsstilsfaktorer som ligger bakom den dramatiska ökningen av övervikt och fetma kräver en bred ansats i många olika delar av samhället. Många blickar riktas nu mot den finska staden Seinäjoki med 60 000 invånare där förekomsten av övervikt halverats bland femteklassare på bara ett par år. Det har skett med ett omfattande hälsoprogram för kost och fysisk aktivitet i förskolor och skolor och de goda resultaten beror troligtvis på att hela kommunen har arbetat mot gemensamma mål.

Starta tankeprocessen

I det förebyggande arbetet mot fetma hos barn har skolhälsovården och primärvården en viktig uppgift. Här kan vårdgivaren ”så ett frö” hos familjen på ett sätt som uppfattas som relevant och respektfullt när tillväxtkurvan visar att vikten ökat fortare än längden. Fetma är starkt anlagsberoende men små justeringar i livsföringen kan räcka för att styra barnet rätt i kurvorna igen. De råd som ges i det nya vårdprogrammet är evidensbaserade och inte farliga för några barn. Exempel på dessa är att minska intaget av söt dryck, öka vardagsaktivitet, öka träning och skapa rutiner för måltider, skärmtid och godsaker. Vid manifest fetma bör barnet erbjudas remiss till barn- och ungdomsmedicinsk mottagning.

Fetma har stark koppling till annan sjuklighet, och behandling av manifest fetma hos barn och ungdomar kan därför jämställas med varje annan behandling av kronisk sjukdom hos barn, som diabetes eller astma. Ålderanpassad fetmabehandling är vanligen motiverad från 4 års ålder, och är då inriktad på stöd till familjen. Med stigande ålder blir barnet mer aktivt i behandlingens olika komponenter. Det är de barn- och ungdomsmedicinska mottagningarna som har uppdraget att behandla fetma hos barn, med möjlighet att remittera för fetmaspecialistvård på Rikscentrum Barnobesitas och Sachsska barnsjukhuset.

För både barn och vuxna gäller att det är svårt att tänka sig en enda situation i vården som inte påverkas av en patients fetma. I vårdprogrammet beskrivs en del av de tekniker som kan användas för att med respekt för patientens integritet ändå föra in vikten som ett ämne i konsultationen och det fortsatta arbetet med patientens hälsa. Flera av dessa vårdgivartips kan tjäna som anvisningar och inspiration. Ambitionen att föra upp fetma på dagordningen i kontakten med patienten blir därmed betydelsefull för alla vårdgivare. Vårdprogrammet uppmuntrar till vägning vid varje sjukvårdskontakt oavsett konsultationsorsak.

Begränsad läkemedelsanvändning

Läkemedlet sibutramin (Reductil) hade god effekt på fetma hos barn och ungdomar men allvarliga biverkningar hos vuxna gjorde att det drogs in. Det finns idag endast ett läkemedel som är godkänt för barn, lipoproteinlipashämmaren orlistat. Det har en mycket begränsad användning. Detta beror delvis på att behandlingen av barn och ungdomar sällan lägger fokus på barnets intag av fett. En annan aspekt är att orlistat kan göra att barnet hamnar i ofarliga men obehagliga sociala situationer om barnet missbedömt ett livsmedels fettinnehåll och får ett hastigt påkommet behov av att tömma tarmen med lös avföring [5].

Typ 2-diabetes är fortfarande ovanligt hos barn och unga i Sverige men utgör i andra länder numera hälften av nyinsjuknanden hos tonåringar i diabetes. Varje misstanke om diabetes hos barn under 18 år ska därför föranleda akut remiss till barnsjukhus för att typ 1-diabetes ska kunna uteslutas och diabetisk ketoacidos undvikas.

Vid manifest typ 2-diabetes hos ungdomar med fetma är metformin förstahandspreparat. Vid prediabetes och fetma kan metformin användas av specialistvården för att öka barnets insulinkänslighet och har hos en del patienter god effekt, men evidensen är inte entydig [6]. Vid typ 2-diabetes där metformin inte räcker används långverkande insulin, men insulinbehandling av mycket tunga ungdomar leder ofta till viktökning, inte minst när även måltidsinsulin behövs. För ungdomar med kraftig fetma och manifesta senkomplikationer som typ 2-diabetes har fetmakirurgi redan före 18 års ålder blivit ett behandlingsalternativ. Utredningen av dessa speciella fall sker i Stockholms läns landsting vid Rikscentrum Barnobesitas, och från 16 års ålder vid Överviktscentrum, båda Karolinska universitetssjukhuset. GLP-1-analoger, som liraglutid (Saxenda), används ännu inte för patienter under 18 år utanför läkemedelsstudier.

Samsjuklighet

Barn som av olika skäl behöver psykiatrisk medicinering, främst neuroleptika, får ibland en mycket dramatisk viktökning som kan uppgå till 20–30 kg på ett år, ofta med tecken till metabol påverkan med stegrade blodlipider och insulinvärden. För dessa barn är en aktiv insats för att motverka viktökning under behandling med psykofarmaka mycket angelägen.

En hög andel av de barn och ungdomar som har kraftig fetma har försvårande samsjuklighet, inte minst neuropsykiatriska tillstånd med bristande förmåga till impulskontroll, svaga exekutiva funktioner eller starka matpreferenser. Ofta krävs samverkansinsatser som involverar såväl familjen, skolan och alla som finns kring barnet med hög grad av kontroll av omgivande yttre faktorer, exempelvis former för belöning, rutiner för skärmtid och fysisk aktivitet och tillgång till mat.


Annika Janson, med dr, överläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Rikscentrum Barnobesitas, Karolinska universitetssjukhuset, författare till vårdprogrammet övervikt och fetma

Bilden ovan: Annika Janson, foto Karin Nordin


Referenser

  1. Simmonds M, Llewellyn A, Owen CG, Woolacott N. Predicting adult obesity from childhood obesity: a systematic review and meta-analysis. Obes Rev. 2016;17(2):95-107. PubMed

  2. NCD Risk Factor Collaboration (NCD-RisC). Trends in adult body-mass index in 200 countries from 1975 to 2014: a pooled analysis of 1698 population-based measurement studies with 19,2 million participants. Lancet 2016;387:1377-96. PubMed

  3. Årsrapport barnhälsovården 2013. Vårdgivarguiden

  4. Neovius M, Janson A, Rossner S. Prevalence of obesity in Sweden. Obes Rev. 2006;7(1):1-3. PubMed

  5. Norgren S, Danielsson P, Jurold R, Lotborn M, Marcus C. Orlistat treatment in obese prepubertal children: a pilot study. Acta Paediatr. 2003;92(6):666-70. PubMed

  6. McDonagh MS, Selph S, Ozpinar A, Foley C. Systematic review of the benefits and risks of metformin in treating obesity in children aged 18 years and younger. JAMA Pediatr. 2014;168(2):178-84. PubMed

  7. Yanovski JA, Krakoff J, Salaita CG, McDuffie JR, Kozlosky M, Sebring NG, et al. Effects of metformin on body weight and body composition in obese insulin-resistant children: a randomized clinical trial. Diabetes. 2011;60(2):477-85. PubMed

Uppdaterad: 2016-11-23

För frågor och tips till oss:
janusredaktionen.hsf@sll.se

Evidens
Evidens

Det här är en artikel från tidningen Evidens.

Läs hela tidningen här.

 

Vad tycker du om artikeln?

Skriv till lakemedelskommitten@sll.se

Senaste nytt på Janusinfo
  • Behandla inte funktionell buksmärta med opioider

    Behandling med opioider vid funktionell smärta kan leda till utveckling av ett tillstånd som kallas narcotic bowel syndrome.

    2017-10-24
  • Läkemedelsstrategi gav förändring

    Tidningen Evidens: En sammanställning av resultaten av Stockholms läns landstings läkemedelsstrategi de senaste fem åren visar goda resultat men även att det finns områden kvar att arbeta med.

    2017-10-23