I studien [1] deltog mer än 5000 individer med nedsatt glukostolerans eller förhöjt fasteblodglukos, vilka randomiserades till behandling med antingen placebo eller rosiglitazon i en relativt hög dos, 8 mg/dag. Utöver denna behandling gavs alla patienter råd om diet- och livsstilsförändringar.
Under en uppföljningstid på tre år insjuknade en fjärdedel av de placebobehandlade i diabetes mellitus. I rosiglitazongruppen var motsvarande andel avsevärt lägre, 11 procent. Vid tolkningen bör man dock ta hänsyn till att randomiseringen föregåtts av en enkelblind inkörningsperiod där samtliga patienter gavs placebo och där över 1000 individer föll bort – bland annat till följd av bristande ordinationsföljsamhet. Detta upplägg ger givetvis en selektion av särskilt följsamma patienter, vilket kan ha lett till en överskattning av behandlingseffekten.
Studien ger inget besked om huruvida rosiglitazon bromsat den underliggande sjukdomsprogressen eller bara tillfälligt maskerat den. Men detta kommer i viss mån att belysas i en uppföljande publikation där patienterna från den aktuella studien följts upp 2-3 månader efter att rosiglitazonbehandlingen avbrutits.
Sådan information, liksom uppgifter om eventuella långtidseffekter på risken för diabeteskomplikationer, är viktiga för att rimligheten i att läkemedelsbehandla stora grupper av riskpatienter profylaktiskt ska kunna bedömas – inte minst som behandlingen är relativt kostsam (drygt 6 000 kronor per person och år) och kan ge upphov till besvärliga biverkningar.
Uppdaterad:
2006-10-11