Under år 2010 kom flera viktiga nationella dokument för diabetesvården; Socialstyrelsens nationella riktlinjer [1], behandlingsrekommendationer från Läkemedelsverket [2] och en genomgång av diabetesläkemedel av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) [3].
Vid insulinbehandling av typ 2-diabetes lyfts medellångverkande humaninsuliner (NPH-insuliner) tydligt fram som förstahandsalternativ från alla myndigheter, före långverkande insulinanaloger som insulin glargin (Lantus) och insulin detemir (Levemir).
Tillverkarna av NPH-insuliner konkurrerar nu med priset. Både Humulin NPH Kwikpen och Insuman Basal i Solostar är nu avsevärt billigare än Insulatard Flexpen. Priset för Insulatard cylinderampuller för flergångspenna är ungefär detsamma som för engångspennorna Humulin NPH Kwikpen och Insuman Basal i Solostar. Flergångspennan har miljöfördelar framför engångspennorna. Skillnaden mellan de olika produkterna är således pennan – själva insulinet är likvärdigt.
Det förtjänar att påpekas att de långverkande insulinanalogerna är ungefär dubbelt så dyra som NPH-insulinerna. Därför blir den största påverkan på kostnaden för insulinbehandling om patienten behandlas med NPH-insulin eller långverkande insulinanalog.
Expertrådet föreslår följande strategi:
- Vid insättning av insulin bör man välja NPH-insulin och det billigaste alternativet i den gruppen.
- Vid förnyelse av recept bör man beakta förutsättningarna för ett byte inom NPH-gruppen. Om byte bedöms möjligt med bibehållen patientsäkerhet väljs det preparat som har lägst pris.
- Vi rekommenderar inte ett allmänt byte i nuläget.
Området är dynamiskt och priserna kan komma att ändras ytterligare.
Följsamheten till Kloka Listan (som mäts på substansnivå) blir densamma oavsett vilket medellångverkande humaninsulin som förskrivs.
Uppdaterad:
2011-05-06