Inledning | Farmakokinetik | Farmakodynamik
Inledning
Med stigande ålder påverkas både farmakokinetiken (omsättningen av läkemedel i kroppen) och farmakodynamiken (känsligheten för läkemedel). Båda typerna av förändring ökar risken för biverkningar. Av flera skäl är personer med demenssjukdom känsligare för läkemedel. Detta hänger samman med sjukdomen och dess påverkan på hjärnan, men också de fysiologiska effekterna av åldrandet.
FarmakokinetikAndelen kroppsfett ökarEn minskad mängd kroppsvatten medför en ökad andel kroppsfett som i sin tur gör att fettlösliga läkemedel dröjer kvar i kroppen. Detta kan leda till förlängda effekter av bland annat vissa psykofarmaka, exempelvis det lugnande medlet diazepam.
Minskad elimineringKroppens förmåga att göra sig av med läkemedel (eliminering) minskar också med ökande ålder, på grund av förändringar i lever och njurar. Blodflödet i levern avtar och kapaciteten minskar hos några av de enzymer som bryter ned läkemedel. Detta kan resultera i en förlängd halveringstid för vissa av de preparat som måste omvandlas i levern innan de kan utsöndras. Det gäller bland annat diazepam och många antidepressiva medel.
Njurarnas funktion sjunker långsamt men stadigt, redan från 30-40 års ålder, vilket medför en förlängd halveringstid för i första hand de läkemedel som utsöndras direkt via njurarna, bland annat ett flertal hjärtkärlpreparat såsom digoxin och många antibiotika.
Risk för ackumulering
En längre halveringstid leder inte bara till förlängda effekter av läkemedel utan också risk för ackumulering och biverkningar. Av dessa skäl bör vissa preparat med lång verkningsduration undvikas. Det gäller exempelvis långverkande lugnande medel och sömnmedel, för vilka det är stor risk för oavsiktlig sedation, till exempel dagen efter man tagit en sömntablett.
Farmakodynamik
Förändringar i hjärnan
De farmakodynamiska förändringarna sker bland annat i hjärnan. Man har visat att känsligheten är högre hos gamla, för lugnande medel och sömnmedel av bensodiazepintyp och för opioider (morfinbesläktade smärtstillande medel), vilket medför större risk för biverkningar såsom sedation och kognitiva störningar.
Äldre löper också större risk att drabbas av så kallade extrapyramidala biverkningar av neuroleptika, såsom parkinsonism, akatisi och tardiv dyskinesi, vilket sannolikt hänger samman med att nivåerna av dopamin i hjärnan sjunker med stigande ålder.
En annan viktig förändring är den ökade känsligheten för läkemedel med antikolinerga effekter. Blockeringen av acetylkolinets receptorer i vissa delar av hjärnan kan medföra kognitiva störningar, som i svårare fall resulterar i konfusion. Personer med demens av alzheimertyp löper särskilt stor risk på grund av degenerationen i de kolinerga systemen, men man ser även en ökad känslighet med normalt åldrande. Antikolinerga läkemedel bör undvikas till äldre, i synnerhet dem med demens, men de förekommer ändå i en icke ringa omfattning. De vanligaste antikolinerga läkemedlen hos äldre är neuroleptika av högdostyp, den äldre typen av antidepressiva medel (tricykliska) och medel mot inkontinens.
Förändringar i blodtrycksregleringen
En annan viktig farmakodynamisk förändring rör blodtrycksregleringen. Baroreflexen, som bland annat ser till att hjärnans blodflöde vidmakthålls vid kroppslägesförändringar, är mindre effektiv hos äldre. Detta kan ge besvär av blodtrycksfall vid uppresning (ortostatism), med symtom som yrsel ostadighet eller till och med förvirring. Det medför också en ökad känslighet för läkemedel med blodtryckssänkande effekter - inte bara medel mot högt blodtryck utan också en rad andra hjärtkärlpreparat, medel mot Parkinsons sjukdom, neuroleptika och den äldre typen av antidepressiva medel. Hos personer med demenssjukdom ses ibland ett sänkt blodtryck, vilket torde öka känsligheten ytterligare.
Risk för fallolyckor
Äldre löper också större risk att drabbas av fallolyckor till följd av läkemedel. Den preparatgrupp som har visats ha starkast samband med fall är bensodiazepiner, i synnerhet de långverkande preparaten. Förmodligen är den viktigaste orsaken till detta att de kan ge muskelsvaghet. Andra läkemedel som ökar risken för fall är antidepressiva medel, neuroleptika, opioider och blodtryckssänkande medel.