|
Neuraminidashämmarna oseltamivir (Tamiflu) och zanamivir (Relenza) är enbart virostatiska och har begränsad effekt mot influensa. Oseltamivir reducerar sjukdomstiden med cirka 1 dygn om behandlingen påbörjas inom 48 timmar från symtomdebut.
Det finns inga kliniska studier vid behandling av patienter med den nya influensan A H1N1. Men effekten är knappast bättre än vid behandling av vanlig epidemisk influensa A.
Det finns en risk att övertro på läkemedlens effekt fördröjer förnyad kontakt med sjukvården när patienterna försämras trots medicineringen.
| |
Organisationer (WHO) och olika myndigheter världen över inklusive den svenska Socialstyrelsen rekommenderar behandling av den nya influensan A H1N1 med neuraminidashämmare. De läkemedel som rekommenderas är vanligen oseltamivir (Tamiflu) och ibland zanamivir (Relenza). Oseltamivir har fördelen att det kan ges peroralt medan zanamivir måste inhaleras.
I våra lokala riktlinjer i SLL från Smittskyddsenheten fastställs att: ”Behandling alltid bör erbjudas/övervägas till allvarligt sjuka patienter samt till patienter som tillhör en grupp som kan ha ökad risk för allvarligt förlopp av influensasjukdomen.” Expertgruppen för infektionssjukdomar instämmer i dessa rekommendationer, men vill göra förskrivarna uppmärksammade på att det vetenskapliga underlaget är bristfälligt och att effekten av neuraminidashämmare är begränsad.
Tyvärr så finns det inga resultat från kliniska prövningar av oseltamivir (eller zanamivir) vid den nya influensan hos människa. En Medlinesökning på influensa, substans och kliniska prövningar gav ingen information. Detta är helt förväntat med tanke på att det första fallet identifierades så sent som i april 2009.
Hela resonemanget bakom rekommendationen bygger på att den nya influensan A (H1N1) in vitro är känslig för oseltamivir (och även zanamivir). Det kan tyckas rimligt att anta att den kliniska effekten därför borde vara likartad den vid vanlig epidemisk influensa men det återstår egentligen att bevisa.
Begränsad effekt
Neuraminidashämmare är virostatiska och har en mycket begränsad effekt vid vanlig epidemisk influensa A. Enligt produktresumén för oseltamivir så reduceras mediandurationen av influensasjukdomen från 5,2 till 4,2 dagar. Det finns inga data som visar minskad dödlighet eller minskad risk för progress till allvarlig sjukdom.
I kliniska prövningar bland äldre (>65 år) och patienter med kronisk hjärt- och/eller kärlsjukdom noterades ingen signifikant effekt på tiden till symtomlindring. Trots att flertalet studier för oseltamivir är gjorda med behandling insatt inom 36 timmar är den godkända inklusionstiden inom 48 timmar. Om man ska behandla är snabbt insatt terapi essentiell då effekten är bättre ju tidigare man börjar. För mer information hänvisas till expertgruppens dokument på Janusinfo.
I dagsläget finns ett 40-tal rapporter om ny influensa som är resistent mot oseltamivir. Vid användning av oseltamivir mot vanlig epidemisk influensa A har resistensutveckling varit ett stort problem och i flera länder är en ansenlig del av isolaten resistenta.
Med tanke på den begränsade kliniska effekten av oseltamivir (och zanamivir) och risken för en snabbt ökande resistens för den nya influensan så finns det ingen anledning att behandla alla patienter.
Till de patienter tillhörande riskgrupperna där behandling rekommenderas är det viktigt att den sätts in så snart som möjligt, senast 48 timmar efter symtomdebut. Risk finns dock att en övertro på antiviral terapi kan fördröja förnyad kontakt med sjukvården vid försämring för de influensapatienter som också behöver syrgas, andningsstöd och eventuellt antibiotika. I brist på annat, och i ett förtvivlat läge, bör man överväga att ge svårt sjuka patienter behandling även om mer än 48 timmar förflutit från symtomdebut, trots att det inte finns någon evidens för en positiv klinisk effekt.
