Barnvaccinationer

Om vaccinerna

Difteri, tetanus, pertussis, polio och Hemophilus influenzae typ b (DTP-polio -Hib) samt hepatit B till riskbarn

Allmänt
Det femvalenta vaccinet (Pentavac) innehåller vacciner mot fem sjukdomar och ges i samma spruta. Det består av en suspension som innehåller vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio och i denna blandas Hib-vaccinet, som är en torrsubstans.

Det sexvalenta vaccinet (Infanrix hexa) innehåller vacciner mot sex sjukdomar och ges i samma spruta. Det består av en suspension som innehåller vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och hepatit B. I suspensionen blandas torrsubstansen, som består av Hib-vaccinet.

Difteri- och tetanustoxoiderna utvinns från odlingar av difteribakterier och tetanusbakterier. De acellulära pertussiskomponenterna framställs genom odling av kikhostebakterier varifrån komponenterna extraheras, renas och toxinerna toxoideras (avgiftas). Kvicksilverföreningar ingår inte i vaccinernas konserveringsmedel. För övrig information se vaccinets bipacksedel.

Vaccinhantering
Vaccinet ska förvaras kallt men frostfritt (2 – 8 C°). Observera att vaccinet förstörs vid nedfrysning. Det skall skyddas mot ljus. Efter blandning ska vaccinbehållaren skakas om väl till en vitgrumlig suspension som bör injiceras omedelbart. Vaccinet ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta.

Ålder för vaccinering
DTP-polio + Hib (hepatit B till riskbarn) ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Intervall
Rekommenderade intervall mellan

• DTP- polio-Hib I och DTP- polio-Hib II bör vara lägst
  6 veckor och längst 6 månader.
• DTP-polio-Hib II och DTP-polio-Hib III bör vara 6 månader eller upp till 12 månader, de bör dock ges senast vid 2 års ålder.
  

Om man har bråttom, till exempel inför en längre utlandsvistelse, kan intervallet minskas.

Ovaccinerade barn mellan 1-6 år behöver bara en dos av Hib-vaccinet. Barn bildar naturligt antikroppar mot Hib med stigande ålder, oavsett om de varit sjuka eller inte. Någon förnyelsedos i skolan behövs inte.

Se även tabell 4 för intervall med kommentarer.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar. Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna.

Vaccinationsteknik
Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

• Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
• Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
• Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet. På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

Barnvaccination och vaccinationsteknik

Kombination med andra vacciner
Se tabell 5 för kombination av vacciner med kommentarer.

Skyddseffekt
Stelkramp: Skyddet mot stelkramp är mycket gott efter grundvaccination. En boosterdos rekommenderas vid 5-6 års ålder. Därefter kvarstår skyddet i minst 10 år då en ny boosterdos ges i årskurs 8-9.

Difteri och kikhosta: Skyddet mot difteri och kikhosta minskar gradvis. En boosterdos rekommenderas vid 5-6 års ålder (DTP-polio) och i årskurs 8-9 (dTp).

Polio: Poliovaccination ger efter grundimmunisering en nästintill 100-procentig immunitet mot polio. Hur länge skyddet varar i vuxen ålder är ännu inte klarlagt. Det är möjligt att ytterligare boosterdos kommer att rekommenderas.

Biverkningar
Vanliga: smärta, rodnad och lokal svullnad vid injektionsstället, < 50 mm, samt irritabilitet, diarré, kräkningar, feber, >38.0ºC och aptit- och sömnstörningar.

Mindre vanliga: hög feber och långvarig otröstlig gråt.

Enstaka fall av hypotona hyporesponsiva episoder, HHE (kollaps och/eller medvetandeförlust/kontaktlöshet inom 48 timmar efter vaccination) har rapporterats. Inga fall av permanenta skador har rapporterats.

Kontraindikationer
Uppskov: Vid akut infektionssjukdom med feber bör vaccinationen skjutas upp. Lindriga infektioner utgör dock inget hinder för vaccination.

Följande tillstånd utgör hinder

• överkänslighet mot någon av de beståndsdelar som ingår i vaccinet
• progressiv neurologisk sjukdom hos barnet
• andra allvarliga kroniska sjukdomar
• komplikationer efter tidigare vaccinationer som temperatur över eller lika med 40, 5ºC inom 48 timmar utan annan känd orsak
• hypoton-hyporesponsiv episod inom 48 timmar
• ihållande otröstlig gråt som varar 3 timmar eller mer inom 48 timmar
• kramper med eller utan feber inom 3 dygn

Vid tveksamheter om sjukdomens karaktär och lämpligheten att vaccinera ska patientansvarig eller annan sakkunnig barnläkare rådfrågas.

Om barnet har haft kikhosta
Om barnet redan har haft kikhosta eller misstänks ha haft kikhosta är ändå huvudregeln att det aldrig är fel att vaccinera eller fullfölja en påbörjad serie. Många gånger är diagnosen osäker och i andra fall har spädbarn fått erythromycin, som kan ha påverkat förloppet, så att tillräcklig immunitet inte har hunnit utvecklas. Vaccinationen fungerar som en förbättring av skyddet.


Stelkrampsprofylax vid sårskador

Enligt SOSFS 1990:21, med förtydligande februari 2005

Klicka på bilden för att se tabellen

Polio

Allmänt
Grundimmunisering ges vanligen med kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib och polio. Det finns även separat poliovaccin. Vaccinet utgörs av formaldehydinaktiverade poliovirus av typ 1 (Mahoney), typ 2 (MEF 1), typ 3 (Saukett). Immunitet uppnås cirka två veckor efter andra injektionen och består minst fem år efter avslutad grundimmunisering. Det separata poliovaccinet kan ges både som intramuskulär och subkutan injektion.

Vaccinhantering
Separat poliovaccin ska förvaras vid 2 – 8 C°, och får inte frysas. Kontrollera kylskåpstemperaturen regelbundet med min/max termometer.

För kombinationsvaccin (DTP, polio och Hib): Vaccinet ska förvaras kallt men frostfritt (2 – 8 C°) OBS! Vaccinet förstörs vid nedfrysning. Skyddas mot ljus. Efter blandning ska vaccinbehållaren skakas om väl till en vitgrumlig suspension som bör injiceras omedelbart. Vaccinet ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta.

Ålder för vaccinering
Poliovaccin ges vid 3, 5 och 12 månader (vanligen i kombination med difteri, stelkramp, kikhosta och Hib) samt vid 5-6 års ålder (vanligen i kombination med difteri, stelkramp och kikhosta)

Intervall
Grundläggande polioimmunisering omfattar tre injektioner på vardera 0,5 ml hos både barn och vuxna. De två första injektionerna ges med 2 månaders mellanrum. Den tredje injektionen skall ges tidigast 6 månader och helst inte senare än 12 månader efter den andra injektionen.

Grundskyddet måste förstärkas genom en fjärde injektion som bör ges cirka 4 år efter avslutad grundimmunisering. Behov av ytterligare boosterdos är för närvarande inte fastställt. (Personer födda 1948-1959 och som är vaccinerade som barn bör ta en extra vaccination så att de fått minst fem doser.)

Rekommenderade intervall mellan

• DTP- polio-Hib I och DTP- polio-Hib II bör vara lägst 6 veckor och längst 6 månader
• DTP-polio-Hib II och DTP-polio-Hib III bör vara 6 månader eller upp till 12 månader, dock ges senast vid 2 års ålder
• Polio III och polio IV bör vara 4 år men minst 3 år och ges senast vid 6 års ålder

Vid avvikelser i tidsintervall behövs läkarordination.

Se även tabell 4 med kommentarer.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna

Vaccinationsteknik (för kombinationsvaccinet DTP-polio-Hib eller DTP-polio-Hib-hepatit B vaccin till riskbarn)

Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan av låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar. Kombinationsvaccinet DTP-polio, vid 5-6 års ålder, ges intramuskulärt i muskulus deltoideus i överarmen.

• Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
• Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
• Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet! På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

Separat poliovaccin (Imovax Polio) efter 1 års ålder, ges som subkutan injektion i överarmen. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida, kan även ges i låret.

• Nålen ska vara 0,4 mm i diameter och 16 mm lång (grå).
• Subkutana injektioner ges med 30-45 graders stickvinkel med proximal stickriktning, i detta fall upp mot skuldran.

Barnvaccination och vaccinationsteknik

Ofullständigt vaccinerade
Följande gäller för barn som fått oralt polio vaccin (OPV) i form av droppar utomlands

• Om barnet endast fått en eller två doser ges ny fullständig serie med sedvanligt intervall.
• Om barnet fått minst tre doser i länder med god hygienisk standard och ”lagom varmt” klimat, till exempel Europa och Nordamerika, ges en boosterdos. Följ därefter det vanliga schemat enligt åldern.
• Om barnet vaccinerats i tropisk eller subtropisk miljö och/eller under dåliga hygieniska förhållanden ges en ny fullständig serie med ovanstående intervall. Peroral vaccination har visat sig ha osäker effekt i en sådan miljö.

Råder osäkerhet beträffande antalet givna doser kan en extra dos ges vilket är bättre än att avstå. Om oklarhet råder kontakta BVC-läkaren, barnkonsulten eller barnhälsovårdsöverläkaren. Några allvarliga biverkningar till följd av för många poliovaccinationer har inte rapporterats.

Avsteg från vaccinationsprogrammet utöver de tidsgränser som anges i SOSFS 2006:22 får göras genom ordination av den ansvariga läkaren inom BHV och SHV.

Kombination med andra vacciner

• Imovax Polio (separat poliovaccin) kan ges i samma spruta som Act-Hib.
• Imovax Polio kan även ges samtidigt med andra barnvacciner dock på separata injektionsställen.

Se även tabell 5 för kombination av vacciner med kommentarer.

Skyddseffekt
Poliovaccination ger efter grundimmunisering en näst intill 100-procentig immunitet mot polio. Hur länge skyddet varar i vuxen ålder är ännu inte klarlagt. Det är möjligt att ytterligare boosterdos kommer att rekommenderas.

Biverkningar
Som regel inga men lokal reaktion med rodnad, svullnad, ömhet och ibland feber kan förekomma.

Kontra indikationer

• feber eller pågående infektion med allmänpåverkan
• pågående antibiotikabehandling utgör i sig ingen kontraindikation
• tidigare allvarlig reaktion på vaccinet eller känd allergi mot dess komponenter

Mässling, påssjuka, röda hund (MPR)

Allmänt
Vaccinet består av ett frystorkat vitt till svagt ljusrosa pulver, som blandas med en klar färglös spädningsvätska. Suspensionen av levande försvagade stammar av
mässlings-, påssjuke- och röda hundvirus injiceras omedelbart.

Vaccinhantering
Vaccinet är värmekänsligt och ska förvaras kallt (2 – 8°C) men får inte frysas. Lösningsmedlet kan förvaras kallt eller i rumstemperatur. Vaccinet upplöses i det medföljande lösningsmedlet omedelbart före användning. Vaccinet får inte blandas med andra vacciner i samma spruta.

Ålder för vaccinering

• Första dos ges vid 18 månaders ålder.
• För barn födda 2001 och tidigare ges en boosterdos vid 12 års ålder i skolan.
• För barn födda 2002 och senare ges en boosterdos vid 6-8 års ålder i skolan.

Om barnet ska vistas utomlands kan första dosen MPR-vaccin ges redan från 9 månaders ålder. MPR-vaccination före 12 månaders ålder betraktas som reseprofylax och föräldrarna hänvisas till vaccinationscentral. Observera att om första dosen ges före 12 månaders ålder ska den ordinarie dosen vid 18 månaders ålder också ges. De maternella antikropparna av IgG- karaktär som överförs via placenta till barnet kan kvarstå upp till ett års ålder och störa vaccinationsanslaget.

Se även tabell 4 med kommentarer.

Intervall
Varför ges två doser MPR-vaccin?

• för att ge en andra chans för dem som inte svarade på första vaccinationen
• för att få en boostereffekt av vaccination istället för ”naturlig boostring”

En andra dos vid 12 års ålder infördes 1982 samtidigt med att MPR-vaccinationen introducerade vid 18 månaders ålder för att snabbt få upp immunitet bland unga vuxna.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna

Vaccinationsteknik
Vaccinet ges som en subkutan injektion i överarmen. Injektionen ges i den övre tredjedelen av överarmens utsida. Kan även ges i låret.

• Nålen ska vara 0,4 mm i diameter och 16 mm lång (grå)
• Subkutana injektioner ges med 30-45 graders stickvinkel med proximal stickriktning, i detta fall upp mot skuldran.
  

För att undvika inaktivering av försvagat virus i vaccinet ska alkohol och andra desinfektionsmedel avdunsta från huden före injektion. Observera att spritavtvätt före vaccinering inte är standardprocedur.

Barnvaccination och vaccinationsteknik

Kombination med andra vacciner

• MPR-vaccin kan ges samtidigt med DTP, polio, Hib och hepatit B men på skilda injektionsställen.
• MPR-vaccin kan ges samtidigt med BCG om det anses nödvändigt.
• Har MPR givits bör man vänta
  - minst 4 veckor med andra levande vacciner
  - minst 2 veckor med avdödade vacciner
  - minst 3 veckor med gammaglobulin
• Har BCG givits först kan MPR-vaccin eller andra levande vacciner ges efter fyra veckor.
• Har gammaglobulin givits bör man vänta 3 månader innan MPR-vaccination genomförs.

Se även tabell 5 för kombination av vacciner med kommentarer.

Biverkningar
Biverkningar efter MPR-vaccin som består av levande försvagade virus, är desamma som sjukdomssymtomen men av betydligt lindrigare karaktär. Dessutom kan lokal rodnad uppträda på vaccinationsplatsen.

1-2 veckor efter vaccinationen (inkubationstid), får cirka 5-10 procent av de vaccinerade en reaktion med feber, flyktiga utslag och irritabilitet. Besvären klingar av efter några dagar och barnen smittar inte. Feberkramper kan också förekomma men är mindre vanligt. Övergående ledbesvär liksom encefalitreaktioner är mycket sällsynta.

Kontraindikationer

• aktiva infektioner
• aktiv tuberkulos
• sjukdomar med nedsatt immunitet
• behandling med kortikosteroider cytostatika och/eller strålbehandling
• överkänslighet mot neomycin
• tidigare anafylaktisk reaktion, oavsett mot vad.

Tuberkulos
Bacillus Calmette-Guerin (BCG) -vaccin

Allmänt
Den allmänna BCG-vaccinationen av nyfödda upphörde i Sverige 1975. Idag rekommenderas BCG-vaccination endast till barn som bedöms ha ökad risk att smittas med tuberkulos.

Socialstyrelsens information om BCG-vaccination och PPD.

Tuberkulintest
Allmänt: BCG-vaccination bör föregås av en tuberkulintest för att utesluta att personen inte redan smittats med tuberkulos eller annan mykobakterie. Om PPD visar < 6 mm fullföljs vaccinationen, i annat fall utreds personen vidare för aktiv eller latent tuberkulös infektion.

Den rutinmässiga riskgruppsvaccinationen av barn vid 6 månaders ålder kan göras utan föregående tuberkulintest, under förutsättning att barnet inte varit utsatt för smitta i familjen, hushållet eller i samband med en utlandsvistelse.

Tillvägagångssätt och tolkning: Vid PPD injiceras 0,1 ml av PPD 2 TU intrakutant på underarmens ovansida. Om personen är infekterad med mykobakterier, bildas en induration omgiven av en rodnad. Indurationens diameter mäts (vinkelrätt mot armens längdriktning) efter 72 timmar.

Om måttet är >15 mm är sannolikheten stor att personen smittats med tuberkulos. Ett mått mellan 6 och 15 mm ser man såväl vid tuberkulossmitta som vid infektion med andra mykobakterier.

Om indurationen är mindre än 10 mm beror reaktionen oftast på kontakt med miljömykobakterier eller en tidigare BCG-vaccination. Gränsvärdet för ett ”positivt” test sätts vid 10 mm om man vill undvika överdiagnostik, medan ett gränsvärde på 15 mm ökar specificiteten och minskar sensitiviteten.

Ett gränsvärde på 6 mm ger hög sensitivitet men låg specificitet.

Om indurationen efter PPD är 6 mm eller större rådgör med läkare.

Vilka föreslås BCG-vaccination? Vilka ska inte BCG-vaccineras?

Vaccinhantering
Rekonstitution (upplösning av frystorkat reagens)

• Endast vätska som tillhandahålls med BCG-vaccinet skall användas för rekonstitution. Gummiproppen får inte torkas av med antiseptiskt medel eller rengöringsmedel. Om alkohol används för avtorkning av injektionsflaskans gummipropp, måste den få avdunsta innan proppen genomsticks med sprutnålen.
• Vaccinet skall inspekteras visuellt både före och efter rekonstitution med avseende på främmande partiklar före administration.
• Använd en spruta med lång nål och överför till injektionsflaskan den volym vätska som anges på etiketten. Vänd försiktigt injektionsflaskan några gånger så att frystorkat BCG resuspenderas helt. Får inte skakas. Snurra injektionsflaskan med resuspenderat vaccin försiktigt innan varje efterföljande dos dras upp. När vaccinsuspensionen dras upp i sprutan skall den se homogen ut, vara något ogenomskinlig och färglös.
• Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart efter rekonstitution. Stabiliteten hos bruksfärdig produkt avseende viabiliteten har påvisats i fyra timmar efter rekonstitution.
• Oanvänt vaccin och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
• Förvaras i kylskåp (2–8ºC).
• Får inte frysas.
• Förvaras i originalförpackningen, ljuskänsligt.

Dosering

• Vuxna och barn över 12 månader ges 0,1 ml vaccin intrakutant.
• Barn under 12 månader ges 0,05 ml vaccin intrakutant.

Intervall
Vaccination ges när barnet föds om barnet ska vistas i en miljö där det finns misstanke om pågående smittspridning eller om barnet ska resa till högriskområde med nära kontakt med lokalbefolkningen.

För övriga barn som föreslås vaccinering skjuts denna upp till 6 månaders ålder. Gränsen sex månader sätts för att förhindra att barn med oupptäckt grav immundefekt vaccineras och därmed riskerar att drabbas av en livshotande BCG-infektion. Om det finns risk att barnet inte kan nås för vaccination vid 6 månaders ålder utförs vaccinationen vid födseln.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna

Vaccinationsteknik
Vaccinet ges intrakutant och så ytligt som möjligt. Injektionsstället är vanligen vänster arms utsida, något ovanför mitten på armen och vid fästet till deltoideusmuskeln. Nålen ska löpa nästan parallellt med huden. Vid korrekt vaccination bildas en vit kvaddel.

Normalt vaccinationsförlopp
Efter cirka 2-3 veckor bildas en röd papel med en diameter på 2-3 mm. Papeln växer långsamt och det kan bildas en liten blåsa. Ofta tillkommer ett vätskande sår som successivt torkar in.

Om ingen reaktion uppträder på injektionsplatsen och en indikation för vaccination finns, kontrolleras barnet med PPD efter 8-12 veckor. En ny vaccindos ges om det inte blir någon PPD reaktion.

Inom 8-12 veckor har såret läkt med ett rundat ärr som gradvis bleknar. Cirka tio procent av vaccinerade spädbarn får inget kvarstående ärr.

Tre till åtta veckor efter BCG-vaccinationen uppträder en tuberkulinreaktion som brukar vara 6 mm eller större och då anses även skyddet mot tuberkulos ha inträtt. Tuberkulinreaktionen försvinner ofta efter några år men den individuella variationen är stor.

Den tuberkulinreaktion som beror på BCG-vaccination kan försvåra bedömningen av ett tuberkulintest när man utsatts för smitta. Tuberkulinreaktion efter BCG är inte ett säkert korrelat till skydd mot tuberkulos.

En tuberkulinreaktion som är större än 6 mm hos en BCG-vaccinerad person ska alltid bedömas av läkare.

Kombinationer
BCG-vaccination kan ges samtidigt med inaktiverade eller levande vacciner, inklusive kombinerade mässlings-, påssjuke- och röda hundvacciner.

Andra vacciner som ges vid samma tillfälle som BCG-vaccin skall inte ges i samma arm.

Om vaccinering inte sker vid samma tillfälle, bör man vänta minst 4-6 veckor mellan tillförsel av två levande vacciner.

• Har BCG-vaccin givits först bör man vänta minst 6 veckor innan nästa vaccin ges.
• Har annat levande vaccin givits före BCG-vaccination bör man vänta minst 4 veckor med BCG vaccineringen.

Ytterligare vaccinering bör inte utföras i den arm som använts för BCG-vaccinationen förrän efter 3 månader på grund av risken för regional lymfadenit.

Se även tabell 5 för kombination av vacciner med kommentarer.

Skyddseffekt
Vaccinet skyddar främst små barn mot allvarliga former av generaliserad tuberkulos.

Biverkningar
Förutom den normala reaktionen på en vaccination kan även förstoring av en regional lymfkörtel till mindre än 1 cm förekomma men är mindre vanligt. Detsamma gäller även huvudvärk och feber.

Abscessbildning och allergiska komplikationer är mycket sällsynt.

Kontraindikationer

• känd överkänslighet mot något ämne i vaccinet.
• feber eller generaliserade infekterade hudåkommor. Lindrigt eksem är inte någon kontraindikation men vaccinationsstället skall vara fritt från lesioner.
• systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiv behandling, inklusive radioterapi, maligna tillstånd (till exempel, lymfom, leukemi, Hodgkins sjukdom), primära eller sekundära immunbrister, personer med hiv-infektion, inklusive spädbarn som fötts av hiv-positiva mödrar. Effekten av BCG-vaccinationen kan förstärkas hos dessa patienter och en generaliserad BCG-infektion kan utvecklas.
• profylaktiska doser av läkemedel mot tuberkulos.

Hepatit B

Allmänt
Vaccin mot hepatit B i kombination med DTP-Hib-polio, hexavalent vaccin, erbjuds till

I. Barn där föräldrar, mor- eller farföräldrar härstammar från land där prevalensen av hepatit B är minst två procent.

II. Barn till HBsAg-positiva mödrar som fått separat vaccin mot hepatit B (monovalent) snarast efter förlossningen och vid en månads ålder. Utförliga anvisningar om vaccination och provtagning för barn vars mödrar bär på hepatit B-smitta finns på följande länk och i texten nedan.

Smittskyddsläkarens information om handläggning av gravid kvinna med hepatit B-bärarskap och hennes barn samt vaccination mot hepatit B inklusive blanketter

Hepatit B-vaccination av spädbarn

I. Utvidgad indikation för hepatit B-vaccination av barn över 1 år

II. Barn till HBsAg-positiva mödrar

Handläggning på BB
Barnet ordineras vaccination enligt schema som postexpositionsprofylax vilket ska påbörjas snarast efter förlossningen.

Tabell 6. Schema

Klicka på bilden för att se tabellen

Handläggning på BVC

Handläggning på BLM/BUMM

III. Övriga hepatit B-riskutsatta barn vaccineras mot hepatit B på vårdcentral, infektionskliniken eller vaccinationsmottagning

Vaccinhantering
Vaccinet förvaras i kylskåp 2 oC - 8 oC men får inte frysas. Vaccinet ska kasseras om det har varit fruset. Under förvaring kan innehållet uppvisa en vit fällning med klar färglös supernatant. Vid omskakning kvarstår en viss opalescens.

Vaccinet ska inspekteras visuellt för främmande partiklar och/eller fysikaliska förändringar före administrering. Vaccinet ska kasseras om utseendet avviker från ovanstående.

Hela innehållet i endosbehållaren måste dras upp och ska användas omedelbart.

Dosering
Vaccindosen 10 mikrogram, i 0,5 ml injektionsvätska, är ämnad för personer till och med 15 år, inklusive spädbarn.

Ålder
Vaccinationen ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

OBS! Barn, vars mödrar är smittade med hepatit B, ska vaccineras omedelbart vid födelsen och sedan på BVC vid en månads ålder med rent hepatit B-vaccin, Engerix-B.

Därefter vaccineras barnet enligt det ordinarie vaccinationsschemat vid 3, 5 och 12 månaders ålder med Infanrix hexa. För dessa barn måste blodprov med hepatit B-serologi tas efter sista vaccinationsdosen.

Skyddseffekt
Kombinationsvaccinet DTP-polio-Hib-Heptit B är effektivt. Närmare 100 procent av de vaccinerade barnen utvecklar skyddande antikroppar efter vaccination.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna

Vaccinationsteknik
Vaccinet ska administreras intramuskulärt i låret. I undantagsfall kan vaccinet ges subkutant till patienter med trombocytopeni eller blödningsrubbningar.

Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

• Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
• Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
• Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet! På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

Barnvaccination och vaccinationsteknik

Kombinationer
Engerix-B ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta. För kombinationer var god se www.fass.se

Biverkningar
Vanligt är lokal ömhet, rodnad och svullnad på injektionsstället. Andra biverkningar är sällsynta.

Kontraindikationer

• allergi mot någon komponent i vaccinet
• reaktion/problem efter tidigare vaccination med Engerix-B
• akut infektion och/eller feber

Vaccin mot pneumokocker

Allmänt
Pneumokocker är den vanligaste orsaken till otit och meningit samt en av de vanligaste orsakerna till bakteriemi och pneumoni hos barn.

De svåraste pneumokockinfektionerna brukar kallas invasiva, vilket innebär att bakterien kan odlas fram från en normalt steril lokal som till exempel blod eller likvor. I Sverige drabbas årligen mellan 70-90 barn av invasiv pneumokockinfektion, varav enstaka barn dör. Risken för bestående men som till exempel hörselskador efter meningit är påtaglig.

Vaccination mot pneumokocker rekommenderas till alla barn boende i Stockholms läns landsting födda 1 juli 2007 eller senare och till äldre barn med allvarlig hjärt- eller lungsjukdom, Downs syndrom, nefros, avsaknad av mjälte, cochleaimplantat eller andra tillstånd vilka löper ökad risk för ett allvarligt förlopp vid pneumokockinfektion. Bedömning görs av patientansvarig läkare.

På samma sätt som för influensa erbjuds barn med hjärtsvikt, svår astma, kroniska luftvägsbesvär eller andningssvikt kostnadsfri vaccination inom ramen för den årliga influensa- och pneumokockvaccinationskampanjen inom SLL.

Från och med 1 januari 2009 ingår pneumokockvaccination i det allmänna barnvaccinationsprogrammet (SOSFS 2008:7).

Baserat på kolhydratantigenet i bakteriens kapsel finns 90 olika serotyper av pneumokocker. Det vuxenvaccin som funnits tillgängligt sedan mitten av 1980-talet innehåller de 23 vanligaste serotyperna, så kallat 23-valent vaccin. Dessa serotyper orsakar tillsammans cirka 90 procent av alla invasiva pneumokockinfektioner.

Immunsystemet hos små barn under 2-3 års ålder svarar inte tillfredsställande på det 23-valenta vaccinet. Ett nytt vaccin togs fram i slutet av 90-talet, där kolhydratdelen konjugerats till ett protein, vilket gör att även små barn får ett utmärkt immunsvar.

Det konjugatvaccin som finns på marknaden heter Prevenar. Detta innehåller 7 serotyper och är alltså 7-valent. Alla dessa serotyper är vanliga orsaker till infektion just i småbarnsåldern och de är dessutom ibland förknippade med nedsatt känslighet för penicillin.

Två typer av pneumokockvaccin

1. Ett konjugatvaccin (Prevenar) som är framtaget speciellt för små barn.
• Till barn under 12 månader ges 3 doser med 2 månaders mellanrum mellan dos I och II och dos III ges minst 6 månader efter den andra dosen
  Normalschema = 3, 5 och 12 månaders ålder.
• Till barn från 12 till och med 23 månaders ålder ges 2 doser med ett intervall om minst 2 månader.
• Till barn mellan 2 och 5 år ges en dos.
2. Ett polysackaridvaccin (Pneumovax) som framför allt används till vuxna kan ges till barn över 5 års ålder med ökad risk för invasiv pneumokockinfektion. Vaccinet ges i en dos. Revaccination rekommenderas 3-5 år efter första vaccinationen och eventuellt även senare enligt läkarbedömning.

Vaccinhantering
Vaccinet ska förvaras kallt, i kylskåp 2°C - 8°C men får inte frysas. Vaccinet bör omskakas väl så att en homogen vit suspension bildas och granskas visuellt med avseende på eventuella partiklar och/eller fysikaliska variationer före injiceringen. Använd inte vaccinet om innehållet i injektionsflaskan ser ut på annat sätt.

Tabell 7. Ålder och intervall för vaccination med pneumokockvaccin

Klicka på bilden för att se tabellen

• Prevenar kan enligt FASS-texten ges i tredos-schema, det vill säga 3, 5 och 12 månader även om det under doseringsanvisningarna står att det bör ges i fyrdos-schema. Det är också visat att tredos-schema ger likvärdigt skydd som fyrdos-schema.
• Barn kan oberoende av grad av prematuritet erbjudas vaccin vid kronologisk ålder.
• Ovan angiven dosering gäller även barn med immunosupressiv behandling till exempel barn med astma som står på inhalationssteroider. För barn med svår immunbristsjukdom kan dock fyra doser övervägas till exempel 3-5-7-13 månader.
• över 5 års ålder övergår man till det 23-valenta pneumokockvaccinet, som ges i en dos.

Riskbarn
Barn med hög risk att drabbas av pneumokockinfektion utgör totalt cirka 1-2 procent av alla barn.
Dessa är barn med

• medfödd immunbristsjukdom, hiv, aspleni, sickelcellanemi, Mb Down, immunosuppressiv behandling, benmärgstransplanterade, födelsevikt
  < 1500 gram och/eller prematuritet < 32 veckor.
  
• kronisk hjärt-/lungsjukdom, bronkopulmonell dysplasi, cystisk fibros, nefrotiskt syndrom, kronisk njursjukdom, likvorläckage, läpp-käk-gomspalt, cochlea implantat.

Ge alltid den dos tillverkaren rekommenderar Dela aldrig upp doserna i mindre portioner i avsikt att minska biverkningarna

Vaccinationsteknik
Vaccinet ges till och med ett års ålder som en intramuskulär injektion i lårets framutsida mellan ”pressveck” och lateralsidan på låret (muskulus vastus-lateralis). Ge omväxlande höger-vänster-höger sida. Vid behov kan vaccinationer ges i låret i alla åldrar.

• Nålen ska vara 0,6 mm i diameter och 25 mm lång (blå).
• Injektionen ges med 90 graders stickvinkel.
• Kanylen förs in till maximalt 2/3 och får aldrig föras in till fästet. På de minsta barnen lyfts muskelmassan för att inte nålen ska träffa femur.

Vaccinet kan också ges i deltoideusmuskeln på överarmen på småbarn.

Kombinationer
Pneumokockvaccinet (Prevenar) kan ges tillsammans med andra barnvaccin enligt vaccinationsprogrammet men på olika injektionsställen.

Se även tabell 5 för kombination av vacciner med kommentarer.

Skyddseffekt
Vaccinet har visats skydda mot cirka 90 procent av de invasiva infektioner som orsakats av de ingående sju serotyperna. Det har även givit ett visst skydd mot pneumoni NUD i cirka 20 procent och otit NUD i cirka 5-10 procent av fallen.

Allmän vaccinering av barn infördes i USA år 2000. Erfarenheterna därifrån är mycket goda. Incidensen av invasiv sjukdom orsakad av någon av de sju ingående serotyperna har minskat med 98 procent i åldrarna 0-5 år. Totalt och oberoende av serotyp, har incidensen för invasiv sjukdom minskat med cirka 75 procent i de åldersgrupper som vaccinerats.

En signifikant minskning har setts även bland äldre barn och bland vuxna framför allt i föräldra- och far/morföräldra-generationerna. Detta talar för att vaccinationen leder till en påtaglig flockeffekt. I åldersgruppen 0-2 år har också antalet barn som behövt sjukhusvård för pneumoni NUD minskat med nästan 40 procent. Även i föräldragenerationen mellan 18-39 år sågs en signifikant minskning av pneumoni med 25 procent.

Biverkningar
Lokala reaktioner med smärta, rodnad och svullnad vid injektionsstället samt lätt feber är vanligt. Allvarliga biverkningar är mycket ovanliga. Enstaka barn har fått en snabbt uppträdande rodnad, som en slags flush-reaktion över hela benet, ibland även över hela kroppen inklusive ansikte och hjässa. Den ilskna rodnaden har varat omkring 15 minuter. Barnen har varit opåverkade i övrigt och haft ett normalt efterförlopp.

Kontraindikationer

• allergi mot någon substans i vaccinet
• reaktion/problem efter tidigare vaccination med Prevenar
• infektion, måttlig eller hög feber
• blödarsjuka