Infektioner och äldre

Symtom

Vanligen desamma som hos övriga vuxna, men med stigandeålder och ökad sjuklighet kan de avvika eller utebli.
Nedsatt kognition kan resultera i oförmåga att förmedlasymtom eller att sortera vad som är aktuella besvär. Förutom nedsattfysiologisk reaktion på infektion har äldre och multisjuka också störresvårigheter att identifiera och tolka kroppssignaler.

Följande symtom kan inge misstanke om infektion - även vidfrånvaro av feber:

• mental förändring
• försämrad kognition
• försämrad funktion i dagliga livet (ADL)
• trötthet och aptitlöshet
• försämrat status i kroniska sjukdomar, till exempel ökad hypokinesi vid Mb Parkinson eller försämrad kognition vid demenssjukdom

Ett svårhanterligt problem hos äldre med nedsattallmäntillstånd och kroniska sjukdomar är sporadiskt uppträdande kortvarigfeber, ”en-dagars feber”. Orsaker och därmed prevention är till stor delokända. Ibland rör det sig troligen om enstaka febertoppar, sekundärt mindreaspirationer, sekretstagnation, kateterproblem och så vidare. I dessa fall börman så långt möjligt undvika antibiotikabehandling.

Diagnostik

Klassiska fynd som feber och leukocytos kan saknas:

• feber hos äldre alltid bör betraktas som ett allvarligt fynd
• CRP är en god markör för infektion och infektionens svårighetsgrad också hos äldre.

Differentialdiagnostik

Differentialdiagnostik - liksom infektionsutredning - görs påsedvanligt sätt. Innan man odlar bör man ha tänkt över indikationen och vaden eventuell positiv odling leder till. Detta gäller framförallt urinodlingarhos äldre och i särskilda boenden, där bakteriuri är ett vanligt fynd och diagnosenasymtomatisk bakteriuri (ABU), kan vara svår eller omöjlig att ställa.Lungröntgen utförs på vida indikationer. Tandinfektioner kan vara en viktigdifferentialdiagnos.

Behandling

• Doserna kan behöva justeras på grund av åldersrelaterad avtagande njurfunktion.
• Vid preparatval måste interaktionsriskerna beaktas vid polyfarmaci.
• Dagliga CRP kan i början av behandlingen vara ett tillförlitligt sätt att utvärdera och följa behandlingseffekten, särskilt vid avsaknad av feber.

Ibland uppkommer situationer där infektionsbehandling måsteprövas ”ex juvantubus”. Symtom eller kliniska fynd kan tala för infektion, menCRP är inte konklusivt. Flera möjliga infektions-foci finns. Utredningsmöjligheternaär begränsade. Svårigheter med gränsdragning mellan ABU och urinvägsinfektion,med mera. Innan behandlingsförsök görs, bör man försäkra sig om att dengenomförda infektionsutredningen så långt möjligt är adekvat, och att odlingarär tekniskt korrekt utförda. Vidare bör man ha en klar bild av vad manförväntar sig av behandlingen, så att man senare kan göra en dokumenterad utvärderingsom stöd för framtida liknande situationer.

Vid antibiotikaval för behandling av okomplicerad nedre UVIbör användningen av nitrofurantoin och mecillinam öka, medan användandet avkinoloner helst bör utgå, framförallt hos kvinnor. Detta på grund av risk förresistensutveckling och risk för CNS-biverkningar, vilka särskilt verkar drabbaäldre, se Stramas vårdprogram för urinvägsinfektioner i öppen vård.

Allmänt

Grundläggande infektionsprofylax inom sjukhus/särskildaboenden där äldre vistas inkluderar, förutom basala hygienrutiner och godnutrition, bland annat åtgärder för snarast möjlig mobilisering till högstamöjliga nivå, eventuellt andningsgymnastik samt så långt möjligt undvikande avKAD och dehydrering. Ofta finns kronisk sjukdom, som i sig kan innebära ökadinfektionsrisk, där infektionsprofylax kan bestå i optimering av dennabehandling. Exempelvis har diabetiker med dålig blodsockerkontroll en ökad riskatt drabbas av infektioner, framför allt urinvägsinfektion.