Neonatala bakteriella infektioner

Ann Edner

Sammanfattning

Cirka 10 % av nyfödda barn får någon form av ytlig, oftast lindrig infektion, till exempel pyodermi, pemfigus, navelinfektion, konjunktivit eller paronyki. Vanligtvis räcker lokal- eller per oralbehandling, ibland krävs intravenös behandling.

Mellan 1-5 % av nyfödda, fullgångna barn och 30-60 % av underburna barn <28 veckor får en allvarlig invasiv infektion i form av sepsis, meningit, nekrotiserande enterokolit (NEC) eller pneumoni med bakteriemi. Det är viktigt med snabbt insatt antibiotikabehandling i dessa fall.
Obstetriska riskfaktorer
  • maternell infektion
  • prematur förlossning
  • vattenavgång > tolv timmar
  • långdraget värkarbete
  • instrumentell förlossning
Neonatala riskfaktorer
  • sänkt immunförsvar, relaterat till gestationsålder
  • bristande antikroppsproduktion hos modern
  • återupplivning vid partus
  • överbeläggning och underbemanning
  • dålig handhygien, som kan leda till vårdrelaterad sepsis

Definition

Tidig debut < 48 timmar efter partus. Oftast vertikal smitta mellan mor och barn.

Sen debut > 48 timmar efter partus. Oftast vårdrelaterad smitta.

Etiologi

Tidig debut
  • vanligast, 70-80 % av fallen, är grupp B-streptokocker (GBS)
  • därefter E. coli, streptokocker A, D, G, Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker samt övriga gramnegativa såsom klebsiellaarter, enterobakter, Proteus mirabilis, Pseudomonas aeruginosa och Haemophilus influenzae
  • mer sällan Serratia, Acinetobacter samt anaerober. Listeria monocytogenes är mycket sällsynt.
Sen debut
  • vanligast är koagulasnegativa stafylokocker, 80 % av fallen
  • därefter kan nämnas S. aureus och candida
  • vårdrelaterade gramnegativa infektioner ses mera sällan, men de senaste åren har beskrivits utbrott av Enterobacter, vanligen resistenta mot cefalosporiner

Symtom

Ibland kan man få infektionssignaler redan från fostret i form av patologiskt CTG, mekoniumfärgat fostervatten samt oförklarlig asfyxi.

Kliniska tecken från barnet är
  • andningsbesvär
  • dålig perifer cirkulation
  • chock
  • hypotension
  • apnéer/pulsfall
  • mag-tarm symtom
  • CNS-symtom
  • blödningsbenägenhet – DIC
  • temperaturregleringssvårigheter

Diagnostik

Sepsis
  • Sepsiskriterier positiv blododling
  • LPK <5 eller >20
  • TPK < 100CRP >15
  • ökat syrgasbehov
  • ökat behov av andningsunderstöd
  • förhöjt blodglukos

Sepsis = positiv blododling och minst 3 kliniska tecken/laboratoriefynd. Observera att vid diagnossättning får inte alla 3 vara från samma kategori.
Klinisk infektion/sepsis = negativ blododling och minst 3 kliniska tecken/laboratoriefynd.
Kontamination = endast positiv blododling och ingen klinik/laboratoriefynd.

Behandling

Tidig debut
  • bensylpenicillin 50 mg/kg x 2-3 iv + gentamicin 4 mg/kg x 1 iv till nyfödda fullgångna
  • rådgör med neonatolog för aminoglykosiddos till prematura barn och när koncentrationsbestämning ska göras
  • vid Listeria-misstanke ges ampicillin 50 mg/kg x 2-3 iv + gentamicin enligt ovan
Sen debut
  • vankomycin uppladdningsdos 15 mg/kg iv och därefter 10-15 mg/kg iv x 2-3 som justeras efter förkoncentration på vankomycin, 14-18 mg/L + gentamicin enligt ovan
  • vid Listeria-misstanke ges ampicillin 50 mg/kg x 2-3 iv + gentamicin enligt ovan
Vid klinisk infektionsmisstanke men negativa odlingar efter 48 timmar, behandla 5-7 dygn om CRP är förhöjt. Sätt ut antibiotika om CRP är normalt och klinik tillåter. Om symtomen är lindriga eller snabbt övergående kan man efter 1-2 dygn övergå till per oral behandling med
  • fenoximetylpenicillin 25 mg/kg x 2-3 alternativt
  • amoxicillin 20-40 mg/kg/dygn

Positiv blododling = sepsis. Styr behandlingen efter odlingssvar och resistensmönster och behandla till normaliserat CRP och klinik, 10-14 dygn.

Vid klinisk infektionsmisstanke men negativa odlingar efter 48 timmar, behandla 5-7 dygn om CRP är förhöjt. Sätt ut antibiotika om CRP är normalt och klinik tillåter. Om symtomen är lindriga eller snabbt övergående kan man efter 1-2 dygn övergå till per oral behandling med
  • fenoximetylpenicillin 25 mg/kg x 2-3 alternativt
  • amoxicillin 20-40 mg/kg/dygn

Meningit
Alternativ 1

  • amoxicillin 50 mg/kg x 2-3 iv + tillägg av cefotaxim 50-100 mg/kg x 3 iv
Alternativ 2
  • meropenem 40 mg/kg x 3 iv
Vid växt av koagulasnegativa stafylokocker i likvor
  • alternativ 1 eller 2 + tillägg av rifampicin 10 mg/kg x 1 iv
Betastreptokocker grupp B-meningit (GBS-meningit)
  • singelterapi av cefotaxim är tillräckligt
  • omodla i likvor 1 gång/v
Behandlingstid 14-21 dygn, det senare vid gramnegativ meningit.
Nekrotiserande enterokolit (NEC)
Alternativ 1
  • bensylpenicillin 50 mg/kg x 2-3 iv eller vankomycin enligt ovan under sen debut + gentamycin enligt ovan under tidig debut + metronidazol 7,5 mg/kg x 2 iv i 10-14 dygn
Alternativ 2
  • imipenem/meropenem 10 mg/kg x 4 + eventuellt vankomycin enligt ovan under sen debut i 10-14 dygn
Urinvägsinfektion
Är ovanligt i nyföddhetsperioden. Diagnosen bör alltid säkerställas med odling från blåspunktat eller eventuellt kateterurin.
Behandling inleds vanligen som
  • tidig debut behandling, alternativt cefotaxim 50 mg/kg x 3 iv

Barn med intrauterint känd urinvägsmissbildning får antibiotikaprofylax från första levnadsdygnet med trimetoprim 10 mg/ml, 1 mg/kg x 1 per os.


Referenser
Modi N, Doré CJ, Saraswatula A, Richards M, Bamford KB, Coello R, Holmes A. A case-definition for national and international neonatal bloodstream infection surveillance. Arch Dis Child Fetal Neonatal Ed 2009; 94: F8-F12.

I M Gould. A review of the role of antibiotic policies in the control of antibiotic resistance 1999; 43: 459-65.

P de Man, Verhoeven B A N, Verbrugh H A, Vos M C, van den Anker J N. An antibiotic policy to prevent emergence of resistant bacilli. Lancet 2000; 355: 973-78.

Gordon A, Isaacs D, Late onset infection and the role of antibiotic prescribing policies. Curr Opin Infect Dis 2004; 17: 231-36.

Carlin P, Fung T, Killion A, Terrin N, Barza M. Favourable impact of a multidisciplinary antibiotic management program conducted during 7 years. Inf Control and Hosp Epidemol 2003; 24: 699-706.

Uppdaterad: 2011-02-09