Riksstämman: ”Sjuksköterskor kan bidra till förbättrad biverknings-rapportering”

Efter att ha fått utbildning är sjuksköterskor välfungerande biverkningsrapportörer. Det visar ett försök som har genomförts på tre medicinkliniker och en ortopedklinik under ett år.
Det enda som skiljde sjuksköterskerapporterna från ”läkarrapporter” var att de generellt innehöll något mer information.

– Tidigare har holländska och engelska studier visat att sjuksköterskor rapporterar mindre allvarliga biverkningar och mer hudreaktioner än vad läkare gör. Men det stämmer inte med våra resultat, säger farmacevten Elisabet Ekman, som arbetar vid biverkningsenheten på universitetssjukhuset i Lund och är initiativtagare till studien.

Totalt fick 54 sjuksköterskor utbildning i och tillstånd att rapportera biverkningar. De var självständiga rapportörer parallellt med läkarna och det handlade alltså inte om att de fyllde i läkarnas rapporter.

Många allvarliga
Studien resulterade i 23 sjuksköterskerapporter innehållande 39 olika biverkningar.

– Vi fick ett mindre antal rapporter än vi hade förväntat oss, men rapporterna var väldigt relevanta, säger Elisabet Ekman.

Merparten av rapporterna gällde neurologiska, gastrointestinala och psykiska biverkningar. Drygt en fjärdedel av biverkningarna var inte listade i Fass och 70 procent av rapporterna bedömdes som allvarliga.

– Från ortopedkliniken hade det aldrig tidigare kommit någon rapport. Men sjuksköterskorna där gjorde fyra rapporter under försöksperioden, säger Elisabet Ekman.

Positiva till att fortsätta
Vid studiens slut ansåg 86 procent av sjuksköterskorna att de hade tillräckligt med kunskap för att rapportera biverkningar (jämfört med 13 procent före utbildningen). Och när de fick frågan om de skulle tycka det vara bra att fortsatt få möjlighet att rapportera så var det inte någon som sa nej.

Majoriteten av tillfrågade läkare vid studieklinikerna hade inget emot att även sjuksköterskor rapporterar biverkningar.

– Vår slutsats är att om man inkluderar sjuksköterskor som rapportörer så kan man både öka och förbättra rapporteringen, säger Elisabet Ekman.

Jenny Järvsén


Källa
Artikeln baseras på en intervju med Elisabet Ekman kring den poster som hon presenterade den 30 november 2005 på Svenska läkaresällskapets riksstämma. Abstrakt till postern

Uppdaterad: 2005-11-30