Det finns olika behandlingsmöjligheter vid hypertoni. Ingen läkemedelsgrupp har visat sig överlägsen ur morbiditets- och mortalitetssynpunkt [1,2]. Att därför använda preparat med god effekt och lågt pris är kostnadseffektivt. Som förstahandsmedel bör således tiaziddiuretika och/eller generisk ACE-hämmare (enalapril eller ramipril) eller angiotensinreceptorblockerare (losartan) och/eller kalciumblockerare av dihydropyridintyp (amlodipin) väljas.
De påtagliga behandlingsvinsterna med blodtrycksbehandling är oomtvistade. Till exempel halveras risken för stroke vid en minskning av systoliskt blodtryck med 20 mm Hg. Subjektiva biverkningar är mycket få med de rekommenderade förstahandsmedlen. Tvärtom kan livskvaliteten höjas när blodtrycket sänks [1]. Trots detta finns en markant underbehandling av hypertoni.
Expertrådet vill påminna om tumregeln "the rule of halves": bland individer med högt blodtryck är detta inte diagnostiserat hos hälften, bland de diagnostiserade får hälften behandling, bland de behandlade får hälften en tillfredsställande behandling.
För många hypertonipatienter behövs kombinationsbehandling för att nå målblodtryck <140/90 mm Hg vid okomplicerad hypertoni och <130/80 mm Hg vid mycket hög kardiovaskulär risk, till exempel diabetes, njursjukdom, stroke/TIA, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt eller perifer artärsjukdom. Kom överens med patienten om lämpligt målblodtryck. Följ upp blodtrycket regelbundet, minst två gånger per år.