Behandling av asymtomatisk bakteriuri (ABU), det vill säga utan sveda och trängningar, rekommenderas inte hos äldre och inte heller hos män eller diabetiker. Undantag gäller inför urologisk kirurgi.
ABU definieras som växt av samma bakterieart i en mängd av 100 000 cfu/ml i två konsekutiva prov från kvinnor eller i ett prov från män, utan symtom på urinvägsinfektion som trängningar till miktion samt miktionssveda. Observera att plötslig trötthet, illamående eller balansproblem inte utgör tecken på cystit, liksom inte heller grumlig och/eller illaluktande urin.
Antibiotikabehandling av ABU förbättrar inte urininkontinensen [1] och minskar inte incidensen av symtomgivande infektioner (kan eventuellt öka) [2,4].
Antibiotika kan orsaka biverkningar och ge ökad förekomst av antibiotikaresistenta bakterier [4]. Obehandlad cystit till exempel hos dementa/afatiska patienter, som inte kan meddela symtom, innebär mycket liten risk för njurskada.
I speciella situationer rekommenderas antibiotikabehandling exempelvis i direkt anslutning till urologisk kirurgi [4,5], samt vid cystoskopi hos män. Risken för sepsis är framför allt ökad vid ingrepp som leder till blödning [4].
E. coli är den vanligast förekommande bakterien, både vid okomplicerad (cirka 90 %) och komplicerad (20-60 %) infektion i urinvägarna. Vid ABU har bakterien färre virulensfaktorer än vid symtomgivande infektion. Andra förekommande bakterier är Klebsiella pneumoniae, koagulasnegativa stafylokocker (KNS), grupp B streptokocker och enterokocker. Hos institutionsboende äldre förekommer även Proteus mirabilis, samt hos kateterbärare ofta ett flertal olika bakterier inkluderande Pseudomonas aeruginosa.
Förekomst
Äldre
6-7 % hos kvinnor 50-60 år [4]
8-10 % hos kvinnor 70-80 år [4]
20-50 % hos kvinnor >80 år [4,6]
4-15 % hos män > 70 år [4,6]
Nästan 100 % hos kroniska kvarkateter - bärare (KAD) [4]
Äldre institutionsboende
25-50 % hos kvinnor [3,4]
15-40 % hos män [3,4]
Kraftigt ökad förekomst vid inkontinens och rörelsehinder [3,6,7] | |
Uppföljning
Rådet bör leda till att förbrukningen av urinvägsantibiotika minskar bland äldre personer i SLL. Det gäller speciellt för dem som är bosatta på sjukhem eller särskilda boenden. Ett mål skulle kunna vara att minska användningen av urinvägsantibiotika med 25 procent hos personer >75 år i SLL.
Vi känner inte till hur många urinodlingar som tas varje år på patienter > 75 år och har ingen uppfattning om hur många av dessa som är onödiga enligt vår rekommendation. Sannolikt är det lättare att få fram data på antalet urinodlingar tagna på patienter i särskilda boenden och på sjukhem. Ambitionen är att dessa bör minska med 25 procent.