Även om blodsockerreglering är vitalt vid typ 2-diabetes är detta i sig inte tillräckligt för att förebygga komplikationer. Det är känt att både blodtrycksbehandling [1], med en relativ riskreduktion på 15-19 procent och absolut riskreduktion på 0,3-8,1 procent, och blodfettsbehandling [2], med en relativ riskreduktion på 27 procent och absolut riskreduktion på 3,6 procent, är effektiva var för sig.
Multifaktoriell intervention kan betraktas som intensifierad läkemedelsbehandling, då beteendemodifikationen av livsstilsfaktorer i praktiken var mindre framgångsrik, vilket visats i den danska Steno 2-studien [3].
Den farmakologiska interventionen gällde kontroll av blodsocker, blodtryck, blodfetter samt behandling med ASA. Studien omfattade enbart patienter med mikroalbuminuri, varav ett mindre antal initialt även uppvisat någon form av kardiovaskulär sjukdom.
I primärpreventivt syfte vid typ 2-diabetes finns det inte evidens för behandling med ASA [1]. Steno 2-studien är intressant med avseende på magnituden av riskreduktion av kardiovaskulära händelser, som uppgick till 53 procent vid avslutad studie [3] och 59 procent vid en senare uppföljning [4], jämfört med konventionell behandling. Den absoluta riskreduktionen för total mortalitet vid den senare uppföljningen var 20 procent.