Överväg bisfosfonat efter osteoporosfraktur. Ompröva terapin efter 3–5 år då risken för atypiska frakturer ökar med behandlingstiden

I Stockholms läns landsting behandlas bara knappt 14 procent av alla kvinnor 50 år och äldre med läkemedel mot osteoporos 6-12 månader efter en benskörhetsfraktur  [1 ], vilket är lika lågt som riksgenomsnittet. Flertalet experter anser att man borde sträva efter en betydligt högre andel, ända upp till 60-70 procent, eftersom det är känt, att individer som har haft en fraktur har en hög risk att få nya frakturer. Vidare minskar läkemedelsbehandling risken avsevärt, vad gäller kotfrakturer omkring 50 procent, höftfrakturer med omkring en tredjedel och övriga perifera frakturer med omkring en fjärdedel. Data vad gäller frakturreducerande effekt efter mer än fyra års behandling med bisfosfonater saknas dock nästan helt.

De senaste åren har rapporter kommit om subtrokantära och diafysära insufficiensfrakturer av en typ, som tidigare varit sällsynta. Frakturer med denna lokalisation är ovanliga och de frakturer man nu har sett har ett annat utseende, än vad denna typ av frakturer vanligen har, bland annat med förtjockning i kortikala lårbenet vid brottstället.

Patienter som råkar ut för dessa atypiska frakturer har ofta haft en längre tids värk i höftregionen följt av fraktur efter minimalt trauma. Frakturerna är dessutom ofta bilaterala. Data talar för att risken för atypisk femurfraktur ökar efter en längre tids bisfosfonatbehandling. Man har dock beräknat att incidensen av denna typ av frakturer är så låg som 5/10000 behandlingsår med bisfosfonater.

Eftersom frakturtypen är så ovanlig hos icke bisfosfonatbehandlade individer, så var den relativa riskökningen i en svensk studie hela 47 gånger högre (95% konfidensintervall 25.6 - 87.3) hos bisfosfonatbehandlade jämfört med icke-bisfosfonatbehandlade [2 ]. Risken avtog med 70 procent per år efter avslutad bisfosfonatbehandling, och man har därför diskuterat om man kan återuppta medicineringen efter en tids "drug holiday".

Sammantaget talar data starkt för att fler patienter med benskörhetsfrakturer skall erbjudas behandling med bisfosfonater, men att behandlingstiden i de flesta fall bör begränsas till 3-5 år, varefter man bör göra ett behandlingsuppehåll. Studier som klargör hur länge man skall hålla upp med behandlingen saknas, och handläggningen får bedömas från fall till fall.