Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Karbamazepin

Klinisk bild

Vanligt förekommande toxiska symtom är dysartri, oro, excitation, sänkt vakenhet, ataxi, vertigo, nystagmus, diplopi, dyskinesi, urinretention och sinustakykardi.

Vid massiv överdosering ses medvetslöshet, bifasiskt förlopp (på grund av bland annat slow release, gastro-intestinal motilitetshämning samt entero-hepatisk recirkulation), generella kramper, respiratorisk insufficiens och kardiella retlednings­rubbningar med breddökade QRS-komplex och AV-block. Det sistnämnda kan förekomma även vid terapeutiska plasma-koncentrationer hos hjärtsjuka patienter.

Utredning

Karbamazepinkoncentrationen i plasma analyseras 3-4 tim efter intaget på alla patienter med misstänkt överdos. Om denna är >40 µmol/l följes plasmahalten med upprepad provtagning. Stor risk för allvarliga komplikationer om P-Karbamazepin är >170 µmol/l.

Behandling

  1. Ventrikelsköljning samt 50 g kol via slangen. Även sent i förloppet.
  2. Upprepad koltillförsel, 12,5 g varannan timme.
  3. KAD, upprepade EKG och arytmi­övervakning.
  4. Vid symtom talande för massiv överdosering och/eller P-Karbamazepin >170 µmol/l ges dessutom inj metoclopramid (Primperan) 5 mg/ml, 4 ml iv, kan upprepas med 10-20 mg x 3 och inj ondansetron (Zofran) 8 mg iv, max 32 mg/dygn.
  5. Respiratorbehandling på vid indikation.
  6. Vid hypotension ges vätska, dobutamin och/eller noradrenalin.
  7. Om cirkulationspåverkan och breddökade QRS-komplex: Ge inf natriumbikarbonat. Se sid 65.
  8. Vid symtom talande för massiv överdos och/eller P-Karbamazepin >170 µmol/l och tarmparalys: Överväg akut hemodialys med high-flux filter. Hemoperfusion är sällan tillgängligt. CVVH ej effektivt.

Senast ändrad 2019-09-26