Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Calciumantagonister

Calciumantagonister hämmar AV-noden men även sinoatrialt. Verapamil och diltiazem har framförallt hjärteffekter. De ”kärlspecifika” preparaten (nifedipin, nimodipin, nisoldipin, amlodipin, felodipin, isradipin) är framförallt blodtryckssänkande.

Klinisk bild

Vid intag av depotpreparat (Isoptin retard, Cardizem Retard m fl) kan symtomen uppträda först efter 12-24 tim.

Yrsel, huvudvärk, illamående, konfusion, kramper, hypotension, hypokalemi, hyperglykemi.

Bradyarytmier och hjärtsvikt framför allt vid överdosering av diltiazem eller verapamil.

Behandling

  1. Ventrikelsköljning samt 50 g aktivt kol om mindre än 2 timmar förflutit sedan intaget. Efter intag av depottabletter kan den inledande koldosen kompletteras med ny dos efter 2-4 timmar. Ge inj Atropin 0,5 mg/ml, 1 ml iv före ingreppet.
  2. Vid stort intag av depotpreparat rekommenderas tarmsköljning med Laxabon i tidigt skede.
  3. Inj Kalciumglukonat 10% 20(-30) ml långsamt iv (licenspreparat). Upprepas efter 15 min vb.
  4. Påbörja vätsketillförsel vid lågt blodtryck.
  5. Inj Atropin 1-3 mg iv vid bradykardi.
  6. Vid svårare förgiftning med cirkulationspåverkan, diskutera tidigt med Giftinformationscentralen.
  7. Vid hypotension och bradykardi ges förutom vätska betastimulerande farmaka. Inf dobutamin 5-20 µg/kg/min om nedsatt kontraktilitet och/eller inf noradrenalin 0,05-0,5 µg/kg/min om vasodilatation. Inf isoprenalin vid uttalad bradykardi.
  8. Vid terapiresistens högdos insulin/glukos.
  9. Vid behov ges tillägg inj Glukagon, 10 mg iv + infusion 2-5 mg/timme.
  10. Transvenös pacemaker vb. ECMO vid terapiresistent cirkulatorisk chock.
  11. Långvarig HLR (timmar) är indicerad vid hjärtstopp.

Senast ändrad 2019-09-26