Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Järnföreningar

Allvarlig järnförgiftning var tidigare ett problem hos barn, men under de senaste åren har i Sverige även förekommit några fall av svår järnförgiftning hos vuxna.

Vid akut förgiftning bryts den reglerande funktionen i tarmslemhinnan. Transferrinet blir mättat. Järn binds även till albumin medan en viss del järn blir fritt. Det fria järnet stör ATP-syntesen med acidos som följd. Toxisk dos: 30-60 mg järn/kg ger måttlig, >90 mg järn/kg kan ge allvarlig förgiftning.

Klinisk bild

Lokal etsskada, tarmnekros har beskrivits. System­effekter i form av sänkt slagvolym, vasodilatation, sänkt plasmavolym och blodtrycksfall.

Initialt kräkningar, eventuellt blodiga, diarré med blodig eller tjärfärgad avföring, buksmärtor, dehydrering, metabolisk acidos, och anuri. Patienten kan avlida efter några få timmar. Ofta följer efter initialskedet en förbättringsfas, varefter patienten åter kan försämras med chock, koma, anuri, och leverpåverkan.

Utredning – Provtagning

Upprepade bestämningar av plasmajärn. Följ syrabasstatus, koagula­tionsprover, leverprover. Buköversikt kan visa tabletter i magsäcken.

Behandling

  1. Ge dryck och provocera eventuellt kräkning. På sjukhus övervägs ventrikelsköljning eller tarmsköljning. Röntgen kan påvisa kvarvarande tabletter i GI-kanalen och vägleda vidare terapi.
  2. Om patienten är obesvärad och man inte har skäl antaga att stor dos förtärts tar man plasmajärn. Om värdet är <90 µmol/l avvaktar man och tar om provet varannan timme tills konc är <60 µmol/l. Om värdet är >90 µmol/l påbörjas antidotbehandling, se nedan.
  3. Vid stort intag (>60 mg FeP2+/kg) eller symtom på förgiftning ges deferoxamin (Desferal) iv som infusion. 1 g deferoxamin löses i 10 ml sterilt vatten och sätts till NaCl 9 mg/ml, 100 ml. 15 mg/kg/tim ges tills P-järn har sjunkit under 40 µmol/l och symtomfrihet uppnåtts och utan metabol acidos.

Senast ändrad 2019-09-26