Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Malnutrition

Definition

• Ofrivillig viktförlust – oavsett tidsförlopp och omfattning.

• Ätsvårigheter – Se orsaker nedan.

• Undervikt – Body mass index (BMI, vikt i kg/längd i m2) under 20 vid ålder under 70, eller under 22 vid ålder över 70.

Patienter med långvarig malnutrition måste tillföras ökande kalorier och andra näringsämnen i långsamt ökande takt. Vid akut sjukdom ger man begränsad kaloritillförsel under första dygnen, därefter peroral näring och/eller TPN.

Orsaker

Svåra kroniska sjukdomar. Malabsorption. Bariatriska ingrepp. Postoperativa tillstånd. Depression. Anorexi. Alkoholism/levercirrhos. Dålig tuggfunktion, dåligt tandstatus. Dysfagi. Medicinbiverkan, t ex illamående/förstoppning.

Genomsnittligt energibehov per kilo aktuell kroppsvikt och dygn

Beräknad metabolism

kcal/kg/dygn

BMR (basalmetabolism)

20

BMR + 25 procent (sängbundna)

25

BMR + 50 procent (ej sängbundna)

30

BMR + 75–100 procent (återuppbyggnadskost)

35–40

Dessa värden korrigeras erfarenhetsmässigt om patienten är:

  • mager (+10 procent)
  • 18–30 år (+10 procent)
  • 70 år (-10 procent)
  • För varje grads temperaturförhöjning (+10 procent).
  • Vid övervikt (BMI >25) kan den kroppsvikt som motsvarar BMI= 25 användas, med tillägg av 25 procent för den överskjutande vikten.

Proteinbehov

  • Proteinbehovet för friska beräknas till 0,75–0,8 gram per kilo kroppsvikt och dygn.
  • Patienter har ofta ett proteinbehov på 1,0–1,2 g per kg kroppsvikt och dygn.

Vid svår sjukdom, t ex svåra infektioner, kan kroppen inte omsätta ett ökat eller normalt energibehov. Normalt nutrierad person behöver därför inte full näringstillförsel första 3-5 dygnen. Vid initial undernäring tidigare.

Klinisk bild

Avsaknad av fettdepåer. Muskelsvaghet/atrofi. Ödem på grund av hypoalbuminemi. Trötthet, apati. Kakexi orsakas av en energi/proteinbrist.

Utredning

Längd, vikt och BMI. Temperatur. Kontrollera tandstatus + sväljfunktion.

Blodprover: Blod-, lever- och elektrolytstatus, urea, calcium, fosfat, zink. Glukos. CRP. Överväg TSH och kortisol.

U-Status/testremsa inklusive ketoner.

Behandling

Ge inj vitamin-B1 50 mg/ml, 2 ml x 2 x 1-2 dagar före glukostillförsel.

Kosttillägg per os i första hand.

Enteral nutrition tillförs via nasogastrisk slang eller stomi när oral näringsbehandling inte är tillräcklig eller möjlig (om tarmen kan användas). Oftast start med 25-50 ml/h. Dietist vb för val och bedömning av produkter.

Parenteral nutrition ges som total eller komplementär nutrition om ovanstående inte fungerar. Bör ges under 18-24 timmar per dygn. Se tabell ovan för energibehov men börja försiktigt vid undernäring. Vid långvarig undernäring måste kaloritillförseln reduceras med 25–50 % första veckan för att undvika ”refeedingsyndrom” med intracellulär shift av kalium, magnesium, fosfat mm och risk för hjärtkomplikationer. Kontakta dietist vb.

Standardiserade lösningar tillgodoser behovet väl.

  1. Aminosyreinnehållet bör initialt reduceras vid trauma, sepsis, lever- och njursvikt. Glukostillförseln ökas då tillfälligt.
  2. Elektrolytbehovet tillgodoses i de flesta standardlösningarna. Vid bristtillstånd eller ökade förluster måste elektrolyter tillsättas.
  3. Vid TPN tillsättes koncentrat av vattenlösliga vitaminer (Soluvit), spårelement (Tracel, Addaven) och fettlösliga vitaminer (Vitalipid).
  4. Följ vikt intermittent framför allt vid TPN och kontrollera blodprover: Glukos, Na, K, Mg, fosfat och triglycerider.

ICD: E63.9, E43.9, E46.9 (se närmare detaljer under respektive ICD kod)

Uppdaterad: 2018-05-23