Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Smärtlindring

NOCICEPTIV SMÄRTA

Vad bör behandlas

Smärta är vanligt hos äldre, främst orsakad av olika muskulo- skeletala sjukdomar såsom artros, osteoporos med sekundära frakturer samt ospecifik rygg och ledsmärta.

Målet med smärtbehandling är smärtlindring, ökad livskvalitet och funktionsförbättring. All smärtbehandling ska vara individanpassad. Ta reda på utlösande moment till smärtan. Smärta hos äldre kan uttrycka sig annorlunda än hos yngre. Använd gärna anpassade smärtskalor vid kognitiv nedsättning. Lägsta effektiva dos ska användas. Effekten ska utvär­deras fortlöpande och behandlingen avslutas om behandlingsmålet inte nås.

Icke-farmakologisk behandling

Icke-farmakologisk behandling bör prövas först, till exempel TENS, fysioterapi och arbetsterapi. Överväg hjälpmedel.

Vilka läkemedel bör användas

paracetamol
Rekommenderad maxdos till äldre är 3 g/dygn. Vid eGFR <50 ml/min rekommenderas en maxdos på 2 mg/dygn.

För warfarinbehandlade patienter kan blödningsrisken öka vid kontinuerlig behandling med paracetamol i doser över 2 gram/dygn.

Ibuprofen gel (till exempel Ipren)

Vid knäleds- och fingerartros kan ibuprofen gel för topikal användning övervägas. Topikal beredning medför minder risk för biverkningar än peroral behandling. Diklofenak gel rekommenderas inte pga miljöskäl.

Opioidanalgetika
Behandling med opioider bör ske efter noggrant övervägande. Målet med behandlingen är funktionsförbättring och ökad livskvalitet.

Det är viktigt att skilja mellan opioidinducerad sedering, ångestlindring och analgesi.

Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, vanliga biverkningar är bland annat fallrisk, sedering, kognitiva störningar och urinretention.

Börja med låg dos och anpassa doseringen för att undvika ackumulering. Effekt och biverkningar bör utvärderas kontinuerligt. Effektdurationen är förlängd hos äldre bland annat på grund av nedsatt njurfunktion.

Morfin eller oxikodon
För både morfin och oxikodon gäller reducerad dos och förlängt intervall vid nedsatt njurfunktion.

Buprenorfin depotplåster
Vid stabil opioidkänslig smärta samt vid sväljningssvårigheter. Buprenorfin är inte njurfunktionsberoende.

Vid långvarig opioidkänslig smärta kan behandling inledas med kort eller långverkande morfin eller oxikodon 5 mg eller buprenorfin depotplåster 5 µg/h. Depåberedningar får inte krossas.

Använd alltid laxantia förebyggande mot förstoppning!
Använd alltid laxantia förebyggande mot förstoppning! Använd till exempel makrogol+elektrolyter (till exmpel Moxalol) eller laktulos. Natriumpikosulfat (till exempel Cilaxoral) kan användas vid behov.

Ett andrahandsalternativ vid otillräcklig effekt av laxantia är naloxegol (Moventig) vid behov.

Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas

COX-hämmare – försiktighet vid hjärt- och/eller njursvikt eller ulcusanamnes. Använd reducerad dos och intermittent behandling.

Tramadol och kodein är riskläkemedel för sköra äldre. Morfin och oxikodon bör användas med extra stor försiktighet vid grav njursvikt.

  • Tramadol – hög förekomst av biverkningar i form av illamående och CNS-symtom bland annat konfusion.
  • Kodein – omvandlas till morfin i varierande utsträckning på grund av genetiska faktorer och äldre har en ökad känslighet för morfin.
  • Dos och doseringsintervall för morfin och oxikodon måste individualiseras utifrån effektduration, detta är extra viktigt vid grav njursvikt.
  • COX-hämmare – försiktighet vid hjärt- och/eller njursvikt eller ulcusanamnes. Använd reducerad dos och intermittent behandling..

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

All läkemedelsbehandling som inte har avsedd effekt ska avslutas. Ompröva och utvärdera med fokus på livskvalitet. Vid utsättning av opioider bör de trappas ned långsamt för att minska risken för abstinens.

NEUROPATISK SMÄRTA

Vad bör behandlas

Smärtsam polyneuropati (exempelvis vid diabetes), postherpetisk neuralgi (PHN) och central neuropatisk smärta, exempelvis post-stroke-smärta.

Icke-farmakologisk behandling

Icke-farmakologisk behandling bör om möjligt prövas, till exempel TENS (Transkutan Elektrisk Nervstimulering).

Vilka läkemedel bör användas

Amitriptylin
Beakta risken för antikolinerga biverkningar som kognitiv påverkan, muntorrhet, förstoppning, urinretention samt hjärtbiverkningar även vid låga doser.

Börja med 10 mg på kvällen, eventuellt öka veckovis med 10 mg. Dosen titreras individuellt utifrån effekt och biverkningar. För flertalet av patienterna räcker 10–30 mg.

Vid postherpetisk neuralgi kan lokalbehandling med plåster innehållande lokalanestetika (lidokain plåster) övervägas eftersom risken för biverkningar med denna beredningsform är låg.

lidokain plåster (Versatis)

Vilka läkemedel/kombinationer bör användas med försiktighet/undvikas

Högre doser av tricykliska antidepressiva och antiepileptika.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

All läkemedelsbehandling som inte har avsedd effekt ska avslutas. Ompröva och utvärdera med fokus på livskvalitet. De flesta av läkemedlen har CNS-påverkan, varför bieffekterna måste vägas mot effekten.

Avsikten med behandlingen är att uppnå smärtreduktion och funktionsförbättring, till exempel bättre nattsömn och livskvalitet. Total smärtfrihet är ovanligt.

Senast ändrad