Sömnstörningar

Vad bör behandlas

Långvariga sömnstörningar som påverkar det dagliga livet/dagtrötthet. Viktigt att i första hand utesluta läkemedelsbiverkningar samt diagnostisera och behandla depression, demenssjukdom eller bakomliggande somatisk orsak till sömnstörningen.

Exempel på somatiska orsaker kan vara smärta, astma/KOL med nattlig hypoxi, hjärtsvikt, hypoglykemi, urinretention eller sömnapné.

Icke-farmakologisk behandling

Omvårdnadsåtgärder för att skapa trygghet, lugn och god sömnmiljö. Aktivitet dagtid, anpassad fysisk aktivitet, dagsljus och sen kvällsmåltid för att undvika natthunger är viktigt. Genomför gärna sömnregistrering för att hitta lämpliga icke farmakologiska åtgärder.

Mannen som inte kunde sova, en film om vikten av ett strukturerat arbete kring sömnutredningar.

Vilka läkemedel bör användas

Studieunderlaget för val av läkemedel vid sviktande dygnsrytm hos äldre är bristfälligt. I praktiken har därför konventionella sömnmedel en given plats. Vid bristande effekt av icke farmakologiska åtgärder och melatonin kan zopiklon, som har en relativt kort halveringstid prövas.

I första hand
Melatonin (depottablett Circadin, Mecastrin)
Depotberedningen bör vara förstahandsvalet till patienter >55 år på grund av bättre evidens jämfört med kortverkande beredningar. Beroendeproblematik, toleransutveckling och utsättningsbesvär är ej visat. Risk för fall är ofullständigt utvärderat. Inget melatoninpreparat ingår i läkemedelsförmånen för vuxna.

I andra hand
Zopiklon
Studier har visat flerfaldigt ökade risker för dagtrötthet, yrsel/balansstörning och kognitiv nedsättning hos äldre vid behandling med zopiklon. Lägsta effektiva dos bör användas. Endast för kort tids behandling (<2–4 veckor). Intermittent behandling kan minska risken för toleransutveckling.

Vid samtidig depression
Mirtazapin 15–30 mg till kvällen kan vara ett alternativ.

Korttidsbehandling vid kraftigt störd dygnsrytm med agitation
Klometiazol (Heminevrin) 300–600 mg kan vara ett alternativ. Flytande beredningsform möjliggör en individualiserad dosering. Ej för användning i öppenvård. Klometiazol saknar evidens för anxiolytisk effekt.

Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas

Långverkande bensodiazepiner (diazepam), propiomazin (Propavan), hydroxizin (till exempel Atarax), alimemazin (till exempel Theralen), prometazin (Lergigan) eller antipsykotiska läkemedel bör undvikas.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

Eftersträva intermittent behandling. Endast korttidsbehandling (<2–4 veckor). Behandling kan behövas även i livets slutskede.