En känd allvarlig biverkan till metforminbehandling är laktatacidos. De flesta fall rapporteras i kombination med annan allvarlig sjukdom med risk för intorkning och det är ovanligt att metformin ensamt orsakar laktatacidos.
Det är svårt att få fram siffror på hur vanligt förekommande metforminorsakad laktatacidos är. Enligt Läkemedelsverkets biverkningsdatabas, Swedis, har det inkommit 455 biverkningsrapporter för metformin mellan 1979–2013, varav mer än hälften (238 rapporter) var metabolisk rubbning. Av dessa var 152 stycken laktatacidos, 13 acidos och övriga elektrolytrubbningar.
Den amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA, uppskattar risken för laktatacidos orsakad av metformin till 5/100 000/år. Populationsstudier uppskattar frekvensen till 2–9 fall/100 000 personer/år.
Metformin är förstahandsbehandling vid diabetes typ 2. Under 2016 uthämtades i Stockholms läns landsting 53 000 metforminrecept. Nästan 1 300 patienter hämtade ut kombinationspreparat med metformin och antingen DPP-4 hämmare, SGLT2-hämmare eller pioglitazon.
Laktatacidos är ovanligt och för att minska risken för laktatacidos vid metforminbehandling rekommenderas följande:
Det är inte ovanligt att patienter förutom metformin även har RAAS-blockad (ACE-hämmare eller ARB) som också kan ge akut njurpåverkan vid akut sjukdom med intorkning.
Alla patienter som behandlas med metformin och/eller RAAS-blockad behöver information att tillfälligt göra uppehåll med medicineringen vid akut sjukdom med allmänpåverkan som medför risk för intorkning för att undvika akut njurpåverkan och risken att utveckla laktatacidos.
Vid kontraindikation för metformin (till exempel hög ålder, nedsatt njurfunktion, annan organsvikt) rekommenderas i första hand insulinbehandling.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för endokrina sjukdomar
Källa
Senast ändrad
Senast uppdaterat
2017-06-12
(ursprungligen publicerat 2013-10-30)