Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Riktlinjer vid premenstruell dysforisk störning, PMDS

Sammanfattning

Svår form av premenstruella besvär, så kallad premenstruell dysforisk störning, PMDS, är ett tillstånd som drabbar 3–5 procent av kvinnor i fertil ålder.

Kardinalsymtomen är irritabilitet, nedstämdhet, oro/ångest och uttalade humörsvängningar/affektlabilitet som kommer efter ägglossningen och som sedan försvinner helt inom en vecka efter menstruationens början.

Symtomen har en påtaglig negativ inverkan på det dagliga livet och ska särskiljas från andra psykiatriska tillstånd som depression, panikattacker eller personlighetsstörning.

För diagnos krävs minst fem cykelrelaterade symtom varav minst ett av kardinalsymtomen. Diagnosen konfirmeras genom dagliga skattningar av symtom under två på varandra följande menstruationscykler.

Orsaken till PMDS är inte klarlagd men anses bero på en avvikande känslighet för neurosteroider i hjärnan.

Kombinerade p-piller med drospirenon har dokumenterad effekt vid PMDS.

Behandling med antidepressiva läkemedel (SSRI) har i placebokontrollerade studier visat en mycket god effekt vid PMDS. Olika SSRI-preparat förefaller effektmässigt likvärdiga. Medicinering endast under lutealfas är lika effektiv som kontinuerlig behandling.

Introduktion

Cirka 75 procent av kvinnor i fertil ålder har någon form av återkommande fysiska eller mentala symtom premenstruellt, PMS, som oftast är milda. En del kvinnor har dock uttalade psykiska symtom som medför en påtaglig negativ inverkan på det dagliga livet. Denna form benämns PMDS och drabbar 3–5 procent av menstruerande kvinnor.

Kardinalsymtomen är:

  • irritabilitet
  • nedstämdhet
  • oro/ångest
  • affektlabilitet.

Andra symtom kan vara minskat intresse för dagliga aktiviteter, koncentrationssvårigheter, brist på energi, ökad aptit, kontrollförlust, trötthet och olika fysiska symtom som bröstspänning, svullnad, huvudvärk, ledvärk och viktuppgång. Symtomen är cykliska och debuterar 1–2 veckor före mens för att sedan successivt försvinna när menstruationen kommer. Antal dagar med svåra symtom varierar mellan individer.

För att tillståndet ska kallas för PMDS krävs att symtomen har en påtaglig inverkan på arbete, skola, sociala aktiviteter och relationer. Symtomen får heller inte bero på andra psykiatriska tillstånd som depression, panikattacker eller personlighetsstörning, men samsjuklighet förekommer.

Etiologin till PMDS är oklar. Ägglossning krävs dock för symtom medan utebliven progesteronproduktion leder till symtomfrihet. Man har inte funnit någon skillnad i könshormonnivåer mellan kvinnor som har PMDS och de som inte har diagnosen. Däremot finns det stöd för avvikande central känslighet för neurosteroider i hjärnan som kan påverka GABA- och serotoninsystemet.

Utredning

För diagnosen PMDS enligt DSM-IV krävs minst fem cykelrelaterade symtom varav minst ett av kardinalsymtomen. Diagnosen måste bekräftas genom att kvinnan gör dagliga prospektiva skattningar av symtom under minst två på varandra följande menstruationscykler. Symtom i början av menstruationscykeln under follikelfas ska saknas eller vara högst lindriga för att sedan öka minst 50 procent under lutealfas och inverka påtagligt på det dagliga livet.

Underliggande depression eller ångestsjukdom som förvärras premenstruellt är inte PMDS och måste därför uteslutas.

Behandling

Kombinerade p-piller hämmar ägglossningen och nyare preparat innehållande gestagenet drospirenon har i placebokontrollerade studier visat sig motverka både fysiska och mentala symptom vid PMDS. Det finns inget stöd för att hormonspiral minskar symtomen vid PMDS. I vissa fall kan hormonella preventivmedel förvärra symtomen.

Olika SSRI-preparat har i placebokontrollerade studier visat en mycket god effekt vid PMDS och kan därför rekommenderas då andra alternativ (till exempel p-piller) har otillräcklig effekt. Medicinering endast under lutealfas (1–2 veckor före förväntad menstruation) är lika effektiv som kontinuerlig medicinering.

I Kloka listan rekommenderas:

  • Escitalopram (Escitalopram, Cipralex) i dosen (10–)20 mg dagligen som vid behov kan justeras.
  • Sertralin (Sertralin, Oralin, Sertrone, Zoloft) med startdos 50 mg dagligen som vid behov kan ökas till 100 mg dagligen.

Premalex som innehåller escitalopram är för närvarande det enda preparatet i Sverige med indikationen PMDS, men är betydligt dyrare än andra SSRI-preparatet. Eftersom olika SSRI bedöms ha likvärdig effekt vid PMDS rekommenderas billigare alternativ med dokumenterad effekt.

Sexuell dysfunktion är en vanlig biverkan vid behandling med SSRI som patienten bör informeras om. Effekten är dosberoende och försvinner under behandlingsuppehållet.

Spironolakton premenstruellt är också ett alternativ framför allt vid fysiska symtom. GnRH-agonist med "add-back" av östrogen kan övervägas vid uttalade symtom.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för kvinnosjukdomar och förlossning

Källa

  1. Marjoribanks J, Brown J, O'Brien PM, Wyatt K. Selective serotonin reuptake inhibitors for premenstrual syndrome. Cochrane Database Syst Rev. 2013 Jun 7;6:CD001396
  2. Pearlstein TB, Bachmann GA, Zacur HA, Yonkers KA. Treatment of premenstrual dysphoric disorder with a new drospirenone-containing oral contraceptive formulation. Contraception. 2005 Dec;72(6):414-21
  3. Yonkers KA, Brown C, Pearlstein TB, Foegh M, Sampson-Landers C, Rapkin A. Efficacy of a new low-dose oral contraceptive with drospirenone in premenstrual dysphoric disorder. Obstet Gynecol. 2005 Sep;106(3):492-501
  4. O'Brien PM, Bäckström T, Brown C, Dennerstein L, Endicott J, Epperson CN et al. Towards a consensus on diagnostic criteria, measurement and trial design of the premenstrual disorders: the ISPMD Montreal consensus. Arch Womens Ment Health. 2011 Feb;14(1):13-21
  5. Lopez LM, Kaptein AA, Helmerhorst FM. Oral contraceptives containing drospirenone for premenstrual syndrome. Cochrane Database Syst Rev. 2009 Apr 15;(2):CD006586
  6. Eriksson E, Ekman A, Sinclair S, Sörvik K, Ysander C, Mattson UB, Nissbrandt H. Escitalopram administered in the luteal phase exerts a marked and dose-dependent effect in premenstrual dysphoric disorder. J Clin Psychopharmacol. 2008 Apr;28(2):195-202

Senast ändrad 2020-06-02

Senast uppdaterat
2020-06-02
(ursprungligen publicerat
2014-01-09)