Sju av tio kvinnor i övergångsåldern har vasomotorsymtom i form av svettningar, värmevallningar och sömnproblem. Besvären kan debutera redan före menopaus och kvarstår i genomsnitt fem år efter den sista menstruationen men en del kvinnor har besvär betydligt längre än så. En tredjedel av alla kvinnor i övergångsåldern önskar någon form av behandling. Det finns stark evidens för att hormonbehandling i samband med klimakteriet är effektiv mot vasomotorsymtom och andra östrogenbristrelaterade symtom samt att risk-nytta förhållandet är klart fördelaktigt om behandlingen initieras i nära anslutning till menopaus. Behandlingstiden ska anpassas och omprövas individuellt.
Vid urogenitala symtom på grund av östrogenbrist har lokal lågdosbehandling bäst effekt.
Beakta differentialdiagnoser som till exempel tyreoidearubbning och depression.
Kvinnor som fortfarande menstruerar och som har behandlingskrävande klimakteriella besvär bör behandlas enligt följande:
Cyklisk behandling med fast kombination av östrogen och gestagen eller individuell behandling med östrogen transdermalt (50–100 mikrogram) eller i tablettform (1–2 mg) tillsammans med gestagen för att skydda endometriet, se nedan.
Rekommenderade preparat i Kloka listan:
Fast kombination
Novofem är en lågdos cyklisk behandling som inte alltid behöver ge någon bortfallsblödning. Vid otillräcklig effekt kan östrogendosen behöva höjas till 2 mg estradiol med tillägg av ett gestagen i tolv dagar varje månad som i Divina Plus.
Individuell kombination
Östrogen
Transdermal behandling minskar risken för leverpåverkan och blodpropp jämfört med tabletter och rekommenderas därför till kvinnor med leverpåverkan, malabsorption och ökad risk för blodpropp.
Gestagener
Gestagen kan ges i tablettform cykliskt (minst 12 dagar/månad eller 14 dagar/2–3 månader vid utglesad terapi) eller tillföras uterus kontinuerligt via hormonspiral (Mirena) som då ofta ger blödningsfrihet).
Kvinnor som har opererat bort livmodern behöver inte gestagentillägg och kan behandlas med enbart östrogen kontinuerligt enligt ovan.
Vid samtidig endometrios bör även kvinnor som opererat bort livmodern rekommenderas kombinerad behandling.
Kvinnor med klimakteriebesvär och sista menstruation för mer än ett år sedan och som inte vill ha några blödningar bör behandlas enligt följande:
Kontinuerlig behandling för blödningsfrihet som rekommenderas i Kloka listan:
Vid otillräcklig effekt kan östrogendosen behöva höjas (Indivina 2 mg estradiol + 5 mg medroxiprogesteron). För kvinnor som önskar fortsätta menstruera gäller samma rekommendationer som vid perimenopausal behandling.
Vid nyförskrivning rekommenderas uppföljning. Vid väl fungerande behandling rekommenderas receptförnyelse med ett års intervall, då utvärdering och omprövning av behandlingen görs. Mammografi rekommenderas enligt screeningprogrammet.
De vanligaste biverkningarna av hormonbehandling är bröstspänning, huvudvärk, illamående, svullnadskänsla och humörpåverkan.
De kan vara relaterade till östrogen- och/eller gestagenkomponenten och är ofta övergående.
Humörbiverkningar av gestagenkomponenten kan kräva ändrad regim, till exempel utglesad regim med gestagentillägg eller hormonspiral (Mirena).
Viktökning är inte en biverkan av hormonbehandlingen.
Längre tids behandling med medelpotenta östrogenpreparat i kombination med gestagen ger en något ökad risk för bröstcancer efter mer än fem års behandling (relativ risk 1,3–1,7 i observationsstudier, 1,3 i randomiserade studier). Riskökningen för bröstcancer med enbart östrogen är mindre enligt observationsstudier (relativ risk 1,0–1,4) medan den stora randomiserade WHI-studien snarare visade minskad risk för bröstcancer (relativ risk 0,8). Mortaliteten i bröstcancer är minskad med östrogen enbart (relativ risk 0,49–0,54 i observationsstudier, 0,6 i den randomiserade WHI-studien). Kombinationsbehandling har också visat minskad bröstcancermortalitet enligt observationsstudie (relativ risk 0,50–0,68) medan den randomiserade WHI-studien inte visade någon signifikant ökad bröstcancermortalitet (relativ risk 1,44).
Det är viktigt att behandlingen utvärderas och omprövas kontinuerligt i samråd med patienten. Behandlingen kan ofta avslutas inom cirka fem år men kan vid behov förlängas efter individuell bedömning.
Peroral östrogenbehandling ökar risken för venös trombos. Transdermal östrogenbehandling förefaller inte ge ökad risk för venös trombos. Sedvanliga riskfaktorer bör dock beaktas vid förskrivning av såväl peroral som transdermal hormonbehandling.
För kvinnor i åldern 50–59 år har behandlingen flera positiva hälsoeffekter med minskad risk för fraktur, koloncancer och hjärtkärlsjukdom samt lägre mortalitet. Nyinsättning av hormonbehandling till kvinnor äldre än 59 år rekommenderas ej då behandlingen kan medföra en initialt ökad risk för kranskärlssjukdom.
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för kvinnosjukdomar och förlossning
Källa
Senast ändrad
Viss.nu
Senast uppdaterat
2022-01-18
(ursprungligen publicerat 2002-02-20)