Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Var återhållsam med antibiotikabehandling vid bensår

Den vanligaste orsaken till bensår är venös insufficiens. Bensåren är ytliga, och det är vanligt med inslag av gula fibrin-nekroser i sårbottnarna, vilket inte sällan tolkas som tecken på infektion och föranleder odling. Såren är praktiskt taget alltid koloniserade av Staphylococcus areus. Odlingssvaret leder ofta till att läkaren ordinerar antibiotika. Åtgärden är emellertid meningslös och har ingen eller ringa påverkan på det fortsatta förloppet.

Indikation för antibiotikabehandling är att det växer betahemolytiska streptokocker i såret samt vid signifikanta infektionstecken exempelvis hastigt insättande feber med sjukdomskänsla, progredierande palpationsöm rodnad i omkringliggande hud (cellullit) med inslag av ödem, sårsmärta och plötsligt påtagligt ökande sårvätskning.

Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för hud- och könssjukdomar

Källa

  1. Wiström J, Lindholm C, Melhus Å, Lundgren C, Hansson C. Infektioner och behandling vid kroniska bensår: Antibiotikaförbrukningen alltför hög, restriktivitet förordas. Läkartidningen 1999; 96: 42-6
  2. Läkemedelsverket. Hud- och mjukdelinfektioner. Behandlingsrekommendation
  3. Norman C, Mölstad S. Bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner i primärvård. Mindre antibiotika i sikte med nya rekommendationer. Läkartidningen 2010; 107: 2961-3

Uppdaterad: 2019-01-15

Utbildningsmaterial från fortbildning om bensår 2018-09-20

Bensår – förslag till utredning och behandling

Senast uppdaterat
2016-03-09
(ursprungligen publicerat
2012-02-27)