Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Viktigt med struktur vid handläggning av misstänkt läkemedelsallergi

Många av oss uppfattar det som komplicerat att handlägga misstänkta läkemedelsallergier. Felaktiga beslut och varningar kan få stora konsekvenser såväl ur behandlingssynpunkt som ur patientsäkerhetssynpunkt. Brittiska NICE utfärdade i september 2014 riktlinjer för diagnos och handläggning av läkemedelsallergier. De gick igenom denna riktlinje igen i november 2018, men fann inte evidens som föranledde en uppdatering. Expertgruppen för lung- och allergisjukdomar sammanfattar och kommenterar här rekommendationerna.

Det är viktigt att skilja på omedelbara reaktioner respektive fördröjda reaktioner. De omedelbara reaktionerna börjar vanligen inom en timme efter läkemedelsexponeringen och kan utgöras av anafylaxi (erytem, urtikaria eller angioödem och hypotension och/eller bronkospasm), isolerad urtikaria eller angioödem respektive astmaexacerbation.

De fördröjda reaktionerna kan förekomma uteslutande i huden, såsom makulopapulöst exantem eller fixt läkemedelsutslag. Dessa debuterar vanligen 6–10 dagar efter förstagångsexponering eller inom tre dagar om tidigare exponering förelegat.

Vissa fördröjda reaktioner omfattar också annan organpåverkan. Dit hör exempelvis DRESS (drug reaction with eosinophilia and systemic symptoms) eller DHS (drug hypersensitivity syndrome) som vanligen debuterar 2–6 veckor efter förstagångsexponering eller inom tre dagar efter tidigare exponering. Toxisk epidermal nekrolys (TEN) går med feber och involverar hud och slemhinnor, och debuterar vanligen 7–14 dagar efter förstagångsexponering och inom tre dagar från en andra exponering. Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) karakteriseras av pustler, feber och neutrofili, och debuterar vanligen 3–5 dagar efter förstagångsexponering.

Reaktionen behöver dokumenteras strukturerat

Det är viktigt att dokumentera den misstänkta läkemedelsallergin på ett strukturerat sätt, och att allergiska reaktioner inte sammanblandas med andra biverkningar. Såväl generiskt namn som tillverkare/produktnamn, beredningsform och styrka bör dokumenteras, liksom administrationsväg. Dessutom bör reaktionen beskrivas så detaljerat som möjligt. Tidsförloppet är viktigt för bedömningen av reaktionen, varför datum och tid för reaktionen samt hur många doser av läkemedlet som då tagits/ hur många dagar behandlingen pågått inklusive när senaste dos togs bör dokumenteras så långt det är möjligt. Slutligen bör läkaren ta ställning till vilket läkemedel eller vilken/vilka läkemedelsgrupper som ska undvikas framöver.

Förutom att detta ska dokumenteras i journalen bör patienten informeras såväl muntligt som skriftligt. På den skriftliga dokumentationen bör det stå vem som informerade och när. Patienten bör också uppmanas att inte köpa receptfria läkemedel utan att rådgöra med farmaceut.

Råd vid specifika situationer

Vid sjukvård i samband med misstänkt anafylaxi rekommenderas bestämning av tryptas i serum, med noggrann dokumentation av provtagningstiden. Expertgruppen poängterar att ett förhöjt serumtryptas bör följas upp, för differentialdiagnostik mellan akut aktivering av mastceller och andra tillstånd med förhöjt serumtryptas.

Vid lindriga reaktioner i samband med behandling med ett icke-selektivt NSAID kan man, beroende på bedömningen av risk respektive nytta i det enskilda fallet, överväga att inleda behandling med ett cyklooxygenas-2-selektivt läkemedel med lägsta möjliga dos och endast en dos första behandlingsdagen. Patienter som haft svåra reaktioner såsom anafylaxi, angioödem och astma i samband med NSAID-behandling bör däremot remitteras till specialist. I Stockholm handläggs remisser med sådan frågeställning vanligen av allergolog.

Remittera patienter som haft svåra reaktioner

Patienter som haft en misstänkt läkemedelsutlöst anafylaxi eller en svår fördröjd reaktion såsom TEN eller DRESS remitteras till specialistmottagning. På Karolinska universitetssjukhuset handläggs patienter med misstänkt läkemedelsutlöst anafylaxi och andra omedelbara läkemedelsreaktioner vid allergimottagningen och patienter med svåra fördröjda läkemedelsreaktioner vid hudkliniken.

Patienter med misstänkt penicillinallergi bör remitteras om de behöver behandlas för ett tillstånd som kräver behandling med betalaktamantibiotika, eller sannolikt kommer att behöva betalaktamantibiotika ofta i framtiden, till exempel på grund av immunbrist eller recidiverande infektioner. Man kan också överväga att remittera patienter som är misstänkt allergiska mot mer än en antibiotikaklass. Även patienter som reagerat i samband med narkos eller misstänks vara allergiska mot lokalbedövning och har behov av lokalbedövningskrävande ingrepp bör remitteras.

I takt med tilltagande resistensutveckling bedömer expertgruppen att det blir allt viktigare att om möjligt kunna utesluta antibiotikaallergi och därmed ge fler olika behandlingsmöjligheter till patienterna.

I detta sammanhang är det också viktigt att varningsmärkning av journal görs så specifikt som möjligt och endast vid reaktioner som, i linje med författningssamlingens text, ”innebär en allvarlig risk för patientens liv eller hälsa”. Varningsmärk endast för en substans/läkemedelsgrupp på varje rad, så att ATC-kod kan läggas till, eftersom det är denna som ger varning vid oavsiktlig ordination/förskrivning, och tag i förekommande fall bort varningsmärkningen för läkemedel som det vid besöket framkommer att patienten använder och tolererar, under förutsättning att detta skett efter det att varningsmärkningen införts.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för lung- och allergisjukdomar

Källa

  1. National institute for health and care excellence (NICE). Drug allergy: diagnosis and management of drug allergy in adults, children and young people. NICE guidelines [CG183] 2014

Senast ändrad