Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Tänk på risken för negativa effekter av läkemedel vid akut försämrad njurfunktion

Läkemedelsbiverkningar är en vanlig orsak till akuta besök och akuta sjukhusinläggningar. Risken för allvarliga komplikationer ökar markant vid samtidig akut njurfunktionspåverkan. Särskilda riskgrupper är de med tidigare nedsatt njurfunktion samt äldre och sköra patienter med många läkemedel.

Vid akuta tillstånd som medför risk för akut njurfunktionspåverkan (till exempel dehydrering, septisk infektion) är det, förutom adekvat utredning och handläggning av det akuta tillståndet, viktigt att se över alla ordinationer och anpassa läkemedelsbehandlingen. Läkemedel som kan orsaka och/eller bidra till ytterligare njurfunktionspåverkan och läkemedel som ansamlas vid njursvikt och då har toxiska effekter bör tillfälligt utsättas/undvikas i akutsituationen.

Även om dosanpassning är viktigast vid behandling med läkemedel som utsöndras via njurarna, kan förändringar i läkemedelsmetabolismen vid akut njursvikt göra att även dosering av övriga läkemedel måste ses över. Läkemedelskoncentrationer bör kontrolleras i tillämpliga fall.

Exempel på läkemedel som kan ge njurfunktionspåverkan

NSAID kan ge akut njursvikt dels på grund av allergisk reaktion i njuren (så kallad interstitiell nefrit) och dels (vanligare) på grund av negativ effekt på njurens cirkulation i samband med hypotoni. Undvik helt vid akut dehydrering/hypotoni samt vid uttalad kronisk njursvikt.

Diuretika utsätts vid dehydrering.

Högdos aminoglykosider (5–7 mg/kg gentamicin engångsdos) är inte studerat vid njursvikt och rekommenderas inte vid nedsatt njurfunktion. Läkemedelskoncentrationer ska följas noggrant.

Aciklovir (även givet som valaciklovir) ackumuleras vid uttalad njursvikt och kan samtidigt både försämra njurfunktionen ytterligare och ge neurotoxicitet. Dosen måste därför minskas vid nedsatt njurfunktion – se Janusmed njurfunktion.

Även vancomycin är potentiellt nefrotoxiskt vid dalkoncentrationer >15–20 µg/ml och frekventa koncentrationsbestämningar rekommenderas.

Röntgenkontrast ges endast på strikt indikation efter uppvätskning.

Läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, så kallad RAAS-blockad (ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare, aldosteronantagonister) kan ge akut njursvikt framför allt vid hypotoni och dehydrering och bör därför pausas i dessa situationer. Hos cirkulatoriskt stabila patienter är RAAS-blockad njurskyddande på lång sikt och bör därför oftast återinsättas när den akuta situationen är överstånden. Undantaget är vissa individer som är mycket känsliga och får uttalad njurpåverkan vid RAAS-blockad. Särskild risk har patienter med avancerad kronisk njursjukdom och grav arterioskleros. Även patienter som återkommande drabbas av dehydreringsepisoder är olämpliga för RAAS-blockad.

Exempel på läkemedel med ökad toxicitet vid akut njurfunktionspåverkan

Viktiga läkemedel som ska utsätta tillfälligt vid akut njurfunktionspåverkan är metformin och sulfonylureapreparat, litium (ta koncentration), och digoxin (ta koncentration). Dosreduktion eller utsättning kan även behövas av flera antihypertensiva (främst vattenlösliga) och andra antidiabetika då effekten kan förstärkas på grund av att läkemedlet ansamlas vid njursvikt.

Vid hyperkalemi utsätts kaliumsparande diuretika (och kaliumsubstitution).

Vid uttalad njursvikt ansamlas morfinmetaboliter vilket ökar biverkningsrisken (förvirring, medvetandepåverkan). Oxykodon och buprenorfin är exempel på opiater som är säkrare att använda vid njursvikt. Särskilt svårstyrda är läkemedel som både har ökad toxicitet vid njursvikt och interagerar med andra läkemedel. Ett exempel är kolkicin som måste dosreduceras och interagerar med läkemedel som metaboliseras av CYP3A4.

Exempel på läkemedel som inte ska sättas ut vid akut njurfunktionspåverkan

Hit hör till exempel hormonbehandling, immunosuppressiva läkemedel och kortikosteroider. Särskilt gäller detta för organtransplanterade, där även tillfällig utsättning medför risk för avstötningsreaktion. Läkemedelskoncentration ska kontrolleras och behandlande specialist/klinik kontaktas.

Återinsättning

När det akuta tillståndet stabiliserats, svar på läkemedelskoncentrationer inkommit, dehydrering har hävts och njurfunktionen förbättrats bör en plan för vilka läkemedel som ska återinsättas och när detta ska ske upprättas och journalföras. Särskilt viktigt är det att vid utskrivning/överremittering meddela behandlande läkare om planeringen.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för njursjukdomar

Källa

  1. Helldén A, Bergman U, von Euler M, Hentschke M, Odar-Cederlöf I, Ohlén G. Adverse drug reactions and impaired renal function in elderly patients admitted to the emergency department: a retrospective study. Drugs Aging. 2009;26(7):595-606
  2. Philips BJ, Lane K, Dixon J, Macphee I. The effects of acute renal failure on drug metabolism. Expert Opin Drug Metab Toxicol. 2014 Jan;10(1):11-23
  3. Helldén A, Rosenborg S. Läkemedelsbehandling vid njursjukdom, kap 27. Njurmedicin, red Aurell M, Samuelsson O. 2014. Liber, Stockholm. S. 341-354.
  4. STRAMA Stockholm. Dosering av antibiotika vid nedsatt njurfunktion

Senast ändrad