Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Rekommendationer för behandling av erektil dysfunktion

Sammanfattning

Erektil dysfunktion (ED) är vanligt förekommande och ungefär var fjärde svensk man lider av detta tillstånd [1]. Det drabbar män i alla åldrar med ökande förekomst i de högre åldersgrupperna och det finns flera olika bakomliggande orsaker. Det är viktigt att identifiera riskfaktorer och bakomliggande kardiovaskulära, neurogena, psykogena och endokrina sjukdomar. Farmakologisk behandling med PDE5-hämmare (till exempel sildenafil och tadalafil) eller PGE1-analog (alprostadil) kan erbjudas tillsammans med livsstilsförändring och sexualterapi.

Inledning

Erektil dysfunktion definieras som oförmåga att upprätthålla erektion för tillfredsställande sexuell aktivitet. Erektion är ett neurovaskulärt fenomen som står under hormonell kontroll. Prevalensen av manifest ED är under 10 procent upp till cirka 50–55-årsåldern, och ökar till något över 50 procent i 75–80-årsåldern [2,3].

De vanligaste riskfaktorerna är desamma som för kardiovaskulär sjukdom, till exempel obesitas, nikotinnyttjande och metabolt syndrom, vilket betyder att ED kan vara ett tidigt tecken på kardiovaskulär patologi [4]. Andra orsaker är prostatacancerbehandling, prostatektomi och strålning. ED sammanfaller ofta med LUTS (Lower urinary tract symptoms) och BPH (Benign prostatahyperplasi).

Utredning

Anamnes, fysisk undersökning och provtagning bör fokusera på kardiovaskulära- och endokrina sjukdomar, neurologisk dysfunktion och psykogen impotens.

Provtagning styrs av patientens anamnes och antalet prover skräddarsys därefter. Glukos, blodfetter och HbA1c kan kontrolleras. Hormonprover inkluderar testosteron men det är viktigt att komma ihåg att förmågan att bibehålla erektion inte ökar med ökande testosteronnivåer, förutsatt att testosteronet ligger inom referensområdet.

Innan behandlingsstart ska prostatan kontrolleras med palpation och PSA kontrolleras för att utreda prostatacancer innan eventuell hormonsubstitution påbörjas.

Läkemedelsbehandling

I första hand behandlas den eventuella bakomliggande orsaken till ED. Även livsstilsåtgärder till exempel viktnedgång, nikotinavvänjning, metabol kontroll är viktiga. Sexualrådgivning och parterapi är också betydelsefulla delar av behandlingen.

PDE5-hämmare

PDE5-hämmare är de perorala farmakologiska behandlingsalternativen vid ED. Preparaten förstärker penis erektila förmåga. Preparaten som ingår är sildenafil, tadalafil (Cialis) och vardenafil (Levitra) där de två första rekommenderas på Kloka Listan. Vanligen används preparaten vid behov i samband med önskad sexuell aktivitet. De kan också användas tidigt efter radikal prostatektomi för att öka chansen för erektil återhämtning.

De vanligaste biverkningarna är ansiktsrodnad och huvudvärk. Nästäppa och illamående kan förekomma, samt ryggvärk vid användning av tadalafil.

Vid samtidig användning av nitroglycerinpreparat föreligger betydlig risk för kraftigt blodtrycksfall och akut hjärtischemi varför detta är kontraindicerat. Vidbehovsbehandling med kortverkande nitroglycerin utesluter inte användning av PDE5-hämmare, men bör ske i samråd med behandlande kardiolog.

Alprostadil (PGE1-analog)

Alprostadil (PGE1-analog) verkar lokalt genom relaxation av trabekulär glatt muskulatur och vasodilatation i penis. Erektion sker 5–15 minuter (5–30 minuter för alprostadilkräm) efter injektion eller applicering och durationen är dosberoende.

Alprostadil finns som injektion (Caverject, Caverject Dual), uretrastift (Bondil) eller kräm (Vitaros), varav injektion och uretrastift rekommenderas på Kloka Listan. Erektion som fortsätter mer än fyra timmar (priapism) skall föranleda akut läkarbedömning.

Aviptadil och fentolaminmesilat

Som alternativ finns aviptadil och fentolaminmesilat (Invicorp) som verkar genom vasodilatation. Penil smärta i samband med injektion brukar inte förekomma.

Hormonell behandling

Om erektil dysfunktion beror på bristande sexuallust och hypogonadism med låga testosteronvärden kan sexuallusten och därmed erektionsförmågan förbättras genom testosteronsubstitution [5]. Vid normala testosteronvärden är det dock osannolikt att testosteronsubstitution påverkar erektionen [6].

Icke-farmakologisk behandling

För adekvat hantering av erektil dysfunktion kan patientens övergripande sexualmedicinska välbefinnande behöva adresseras ur en psykologisk, social och kulturell aspekt. Ofta behöver även en eventuell partner inkluderas.

Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för urologi

Källa

  1. Fugl-Meyer AR, Fugl-Meyer KS. Sexual disabilities, problems and satisfaction in 18-74 year old Swedes. Scand J Sexol 1999; 2:79-105.
  2. Lewis R, Fugl-Meyer KS, Bosch R, Fugl-Meyer AR, Laumann EO, Lizza E et al. Definitions, classification, and epidemiology of sexual dysfunction. 2004. I: Sexual Medicine. Sexual Dysfunctions in men and women. (Eds. Lue T et al) WHO Health Publications, 2004, sid 39-72.
  3. Kubin M, Wagner G, Fugl-Meyer AR. Epidemiology
    of erectile dysfunction. Int J Impotence Res 2003, 15:63-71. PubMed
  4. Feldman HA, Johannes CB, Derby CA, Kleinman KP, Mohr BA, Araujo AB, et al. Erectile dysfunction and coronary risk factors: prospective results from the Massachusetts male aging study. Prev Med. 2000;30:328-38. PubMed
  5. Arver S. Testosteronbrist (hypogonadism). Center for Andrology and Sexual Medicine/Karolinska universitetssjukhuset Huddinge; 2007.
  6. Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för endokrinologiska och metabola sjukdomar. Undvik rutinmässig testosteronkontroll. Expertrådsutlåtande 2015-02-09

Uppdaterad: 2018-05-25