Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Antibiotika vid graviditet och amning

Graviditet

Under graviditet är njurfunktionen ökad med cirka 50 procent, vilket medför ökad utsöndringshastighet via njurarna av vissa antibiotika. Vid behandling av allvarliga/svårbehandlade infektioner hos gravida med penicilliner och cefalosporiner bör dosstorleken ökas eller dosintervallet minskas. För behandling av lindriga infektioner fungerar normaldosering. Det gäller antibiotika som utsöndras via njurarna, det vill säga inte klindamycin eller erytromycin.

Penicilliner, cefalosporiner och klindamycin tycks sakna fosterskadande effekt och kan ges till den gravida kvinnan under hela graviditeten. Man har inte heller sett någon ökad risk för fostret vid användning av fluorokinoloner (exempelvis ciprofloxacin) men för dessa preparat finns det endast ett fåtal publicerade studier.

Nitrofurantoin har i tidigare studier visat en svagt ökad risk för fosterskador i tidig graviditet men det har inte kunnat verifieras i nyare studier. Vid brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas är nitrofurantoin kontraindicerat på grund av risk för hemolytisk anemi. G6PD-brist förekommer i befolkningsgrupper från Afrika och Medelhavsomådet.

Makrolider, framför allt erytromycin, har i en svensk studie kopplats till en mindre riskökning för lindriga hjärtfel hos fostret men har inte verifierats i utländska studier. Makrolider bör om möjligt undvikas framför allt de första tre månaderna under graviditeten.

Tetracykliner har inte visat någon ökad risk för fosterskador men bör om möjligt undvikas från och med fjärde graviditetsmånaden på grund av risk för missfärgning av mjölktänderna hos fostret. Risken för missfärgning anses låg men tetracykliner bör endast användas när det inte finns andra behandlingsalternativ.

Trimetoprim hämmar folsyremetbolismen och bör undvikas särskilt i tidig graviditet. Om det är nödvändigt med behandling av en gravid kvinna i tidig graviditet med trimetoprim ska kvinnan samtidigt behandlas med folsyra. Inga säkra data finns som tyder på en fosterskadande effekt. Trimetoprim som ögondroppar anses ofarligt för fostret.

Sulfonamider har inga kända teratogena effekter i tidig graviditet men kan ge upphov till kärnikterus hos barn under första levnadsmånaden genom att undantränga bilirubin från plasmaalbumin. Vid senare delen av graviditeten ska därför sulfonamider inte användas.

Gentamicin bör undvikas under andra och tredje trimestern på grund av risk för skador på innerörat hos fostret. Vid lokalbehandling av modern med gentamicin har man inte kunnat se någon riskökning för fosterskador.

Borreliainfektion i svårare form som normalt kräver doxycyklin kan behandlas med ceftriaxon efter fjärde graviditetsmånaden. Vid borreliainfektion hos kvinna med penicillinallergi typ I, diskutera med infektionsspecialist.

Amning

Penicilliner, cefalosporiner passerar över i bröstmjölk i små mängder som inte påverkar barnet. Klindamycin kan påverka tarmfloran hos barnet och ger viss ökad risk för diarré hos barnet. Fluorokinoloner (exempelvis ciprofloxacin) bör undvikas under amning på grund av ökad risk för diarré hos ammande barn och bristfälliga kliniska data.

Sök på aktuell substans i databasen Janusmed fosterpåverkan.

Elisabeth Storck Lindholm
mödrahälsovårdsöverläkare, mödrahälsovårdsenheten, kvinnosjukvård och förlossning, Södersjukhuset

Uppdaterad: 2018-03-09

Hitta i sidan