Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Om antibiotika

Utveckling av nya antibiotika

När penicillinet introducerades på 40-talet sjönk dödligheten i bakteriella infektioner dramatiskt. Fram till 80-talet registrerades en rad nya antibiotikaklasser. I takt med att nya preparat introducerats har resistens mot dessa uppkommit.

Under 2000-talet har det varit svårt att ta fram nya antibiotikaklasser, mestadels har man modifierat befintliga preparat. Resistens har snabbt utvecklats även mot dessa. På grund av brist på fungerande antibiotika ökar nu åter dödligheten i bakteriella infektioner.

Konsekvenser av antibiotikabehandling

Antibiotikaanvändning medför både individuella och ekologiska konsekvenser.

Munhålans skyddande bakterier dör, vilket kan ge sämre tandhälsa samt svampöverväxt.

Tarmens goda bakterier slås ut, vilket kan leda till selektion av resistenta bakterier och antibiotikaassocierad diarré. Tarminfektion orsakad av toxinbildande Clostridium difficile är särskilt kopplat till användning av klindamycin, cefalosporiner och kinoloner.

Vaginalfloran rubbas med svampinfektioner som följd.

IgE-medierad allergi (typ 1-reaktion) är ovanligt men kan vara livshotande. Urtikaria, slemhinnesvullnad och anafylaxi uppträder efter första antibiotikadosen. Kontraindikation för ny behandling med preparat inom samma grupp innan allergiutredning är gjord.

Fördröjd överkänslighet (typ 4-reaktion) med hudutslag med eller utan klåda som uppträder efter flera behandlingsdygn är vanligt men ofarligt. Ej kontraindikation för ny behandling.

En del av antibiotikan bryts inte ner i kroppen utan utsöndras i naturen i oförändrad form, och bidrar till anrikning av resistenta bakterier i jord och vattendrag. Utsläpp vid antibiotikatillverkning ger också stor påverkan på hela näringskedjan. Kinoloner ger särskilt stor miljöpåverkan.

Rationell antibiotikaanvändning

Vid livshotande infektioner är snabb och korrekt antibiotikabehandling avgörande. Över- och felanvändning av antibiotika är dock ett stort problem som kan minskas genom rationell antibiotikaanvändning. Avstå antibiotika när nyttan är tveksam.

Följ behandlingsrekommendationer och sträva efter så smal behandling och så korta behandlingstider som möjligt. Ge peroral behandling om möjligt.

Säkra odlingar före antibiotika i slutenvård, blododla före intravenös behandling.

Smalna av behandlingen enligt odlingssvar.

Ompröva patientens behov av antibiotika regelbundet. Sätt ut onödig behandling.

Ge inte antibiotika vid

  • Asymtomatisk bakteriuri (ABU). Positiv urinsticka är svårvärderad hos äldre då ABU är vanligt.
  • Akut bronkit hos lungfriska.
  • Kroniska bensår utan tydliga infektionstecken.

Olika sorters antibiotika

Antibiotika bör användas sparsamt och endast när det verkligen behövs. Det är viktigt att använda rätt antibiotika vid rätt tillfälle. Här följer information om olika typer av antibiotika. Betalaktamantibiotika utgör basen för antibiotikabehandling och innefattar penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer.

1 Betalaktamantibiotika

1.1 Penicilliner

Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt

Dosering
Ges i minst tre doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion

Biverkningar
Hudutslag med eller utan klåda är vanligt. Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt.

Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.

1.1.1 Fenoximetylpenicillin (pcV)

  • Effekt mot grampositiva bakterier som pneumokocker och streptokocker.
  • Otillräcklig aktivitet mot övriga bakterier inklusive stafylokocker.
  • Ingen resistens mot streptokocker och fortfarande gynnsamt resistensläge hos pneumokocker i Sverige. Inte verksamt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin.

Klinisk användning

  • Förstahandsval vid samhällsförvärvade bakteriella luftvägsinfektioner, till exempel otit, pneumoni, tonsillit.
  • Erysipelas.
  • Erytema migrans.

1.1.2 Bensylpenicillin (pcG)

  • Effekt mot grampositiva bakterier som pneumokocker och streptokocker.
  • Effekt mot flertalet Haemophilus influenzae.
  • Otillräcklig aktivitet mot övriga bakterier inklusive stafylokocker.
  • Ingen resistens mot streptokocker och fortfarande gynnsamt resistensläge hos pneumokocker i Sverige. Ofta även verksamt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin.

Klinisk användning

  • Förstahandsval vid samhällsförvärvad pneumoni med behov av iv-behandling.
  • Erysipelas och andra allvarliga streptokockinfektioner.

1.1.3 Amoxicillin

  • Effekt mot pneumokocker, streptokocker och enterokocker.
  • Effekt mot icke-betalaktamasbildande Haemophilus influenzae.

Klinisk användning

  • Exacerbation av KOL och vid pneumoni där man önskar täckning av Haemophilus influenzae, såsom hos barn. Inte förstahandsmedel vid akuta luftvägsinfektioner i övriga grupper.
  • Infektioner orsakade av pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin.
  • Infektioner orsakade av enterokocker (såsom UVI).

1.1.4 Ampicillin

  • Effekt mot pneumokocker, streptokocker och enterokocker.
  • Effekt mot icke-betalaktamasbildande Haemophilus influenzae.
  • Effekt mot Listeria monocytogenes.

Klinisk användning

  • Allvarliga infektioner orsakade av listeria (meningit, sepsis).
  • Allvarliga enterokockinfektioner (UVI, sepsis, endokardit).

1.1.5 Amoxicillin + klavulansyra

  • Klavulansyran hindrar att amoxicillin bryts ner vilket medför effekt även på penicillinasbildande och betalaktamasbildande bakterier, brett spektrum.
  • Effekt mot pneumokocker, streptokocker, enterokocker och stafylokocker.
  • Effekt mot betalaktamasbildande H.influenzae och Moraxella catharralis.
  • Effekt mot anaeroba bakterier och även en del gramnegativa tarmbakterier.

Klinisk användning

  • Behandling av pneumoni orsakade av betalaktamasbildande H. influenzae och infektioner efter hundbett.
  • Komplicerade infektioner inom slutenvården.
  • Preparatet ger stor tarmpåverkan och bör inte användas i onödan.

1.1.6 Piperacillin-tazobactam

  • Bredspektrumpenicillin, innehåller betalaktamashämmaren tazobaktam.
  • Effekt mot gramnegativa och grampositiva bakterier samt anaerober inklusive pseudomonas. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium.
  • Effekt även mot många ESBL-bildande Enterobacteriaceae.

Klinisk användning

  • Allvarliga bukinfektioner, sjukhusförvärvade infektioner och svår sepsis.
  • Infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier.
  • Neutropen feber.

1.1.7 Pivmecillinam

  • Effekt mot gramnegativa bakterier (Enterobacteriaceae) samt klinisk effekt vid cystit orsakad av Staphylococcus saprophyticus.

Klinisk användning

  • Okomplicerad cystit hos kvinnor och män.

1.1.8 Flukloxacillin

  • Effekt mot S. aureus och vissa koagulasnegativa stafylokocker. Ingen effekt mot meticillinresistenta stammar (MRSA).
  • God effekt mot betahemolyserande streptokocker förutom grupp B.

Klinisk användning

  • Infektioner orsakade av stafylokocker, till största delen hud- och mjukdelsinfektioner.

1.1.9 Kloxacillin

  • Effekt mot S. aureus och vissa koagulasnegativa stafylokocker. Ingen effekt mot meticillinresistenta stammar (MRSA). God effekt mot betahemolyserande streptokocker förutom grupp B.

Klinisk användning

  • Behandling av svåra stafylokockinfektioner: hud- och mjukdelsinfektioner, skelett- och ledinfektioner, sepsis och endokardit.

1.2 Cefalosporiner

Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt.

Dosering
Ges i minst tre doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt. Hög risk för infektion med Clostridium difficile.

Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.

1.2.1 Cefadroxil

  • God effekt mot streptokocker, pneumokocker och Staphylococcus aureus men dålig effekt mot gramnegativa tarmbakterier.

Klinisk användning

  • Recidivtonsillit, alternativ vid nedre urinvägsinfektion hos gravida kvinnor och i vissa fall hudinfektioner hos barn.

1.2.2 Ceftibuten

  • God effekt mot gramnegativa tarmbakterier. Dålig effekt mot grampositiva bakterier.

Klinisk användning

  • Pyelonefrit hos barn och gravida.
  • Pyelonefrit hos vuxna orsakad av kinolon/trimetoprimsulfa-resistent bakterie.

1.2.3 Cefuroxim

  • Effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker.
  • Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis.

Klinisk användning

  • Har i många landsting ersatts av cefotaxim på grund av cefotaximets bättre effekt mot gramnegativa tarmbakterier

1.2.4 Cefotaxim

  • God effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker.
  • Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis.

Klinisk användning

  • Samhällsförvärvade infektioner såsom pyelonefrit, allvarlig pneumoni och sepsis.

1.2.5 Ceftriaxon

  • God effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker.
  • Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis.
  • Lång halveringstid varför man kan dosera preparatet en gång per dygn.

Klinisk användning

  • Samma användningsområde som Cefotaxim (samhällsförvärvade infektioner såsom pyelonefrit, allvarlig pneumoni och sepsis) men på grund av lång halveringstid möjliggör preparatet poliklinisk behandling och hemsjukvård.
  • Neuroborrelios hos barn.

1.2.6 Ceftazidim

  • God effekt mot gramnegativer (inte ESBL-bildande) inklusive pseudomonas.
  • Otillräcklig effekt mot grampositiva bakterier som Staphylococcus aureus och streptokocker.
  • Ingen effekt på enterokocker, MRSA, listeria eller Bacteroides fragilis.

Klinisk användning

  • Nosokomiala infektioner.
  • Infektioner orsakade av pseudomonas.

1.3 Karbapenemer

Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt.

Dosering
Ges i minst tre doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt.

Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.

1.3.1 Imipenem + cilastatin

  • Bredspektrumantibiotika med effekt mot grampositiver och gramnegativer inklusive pseudomonas, samt anaerober. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium. Effekt även mot ESBL-bildande Enterobacteriaceae.

Klinisk användning

  • Allvarliga nosokomiala infektioner.
  • Allvarliga intraabdominella infektioner.
  • Empirisk behandling vid misstanke om ESBL-relaterad allvarlig infektion.
  • Neutropen feber.
  • Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot.

1.3.2 Meropenem

  • Bredspektrumantibiotika med effekt mot grampositiver och gramnegativer inklusive pseudomonas, samt anaerober. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium. Effekt även mot ESBL-bildande Enterobacteriaceae.
  • Lättare att styra vid nedsatt njurfunktion än imipenem.

Klinisk användning

  • Allvarliga nosokomiala infektioner.
  • Empirisk behandling vid misstanke om ESBL-relaterad allvarlig infektion.
  • Allvarliga intraabdominella infektioner.
  • Neutropen feber.
  • Alternativpreparat vid empirisk behandling av bakteriell meningit.
  • Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot.

1.3.3 Ertapenem

  • Något smalare gramnegativt spektrum än imipenem och meropenem, ingen effekt mot Pseudomonas aeruginosa, enterokocker eller Acinetobacter spp. Även vanligare med nedsatt känslighet (på grund av annan resistensmekanism än karbapenemasproduktion) hos ESBL-bildande tarmbakterier.
  • Lång halveringstid möjliggör dosering en gång/dygn.

Klinisk användning

  • Poliklinisk behandling av infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier.
  • Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot.

2 Kinoloner

Verkningsmekanism
Blockerar bakteriens DNA-gyras och hämmar dess DNA-replikation. Baktericid effekt.

Dosering
Mycket gott upptag vid oral administrering, god penetration till prostata. Dosreduktion vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
CNS-symtom vanligt hos äldre. Aggravering av underliggande neurologisk eller psykisk sjukdom. Senruptur.

Graviditet
Skall inte ges till gravida, ammande kvinnor eller växande barn på grund av risk för påverkan på omoget brosk och leder.

2.1 Ciprofloxacin

  • God effekt mot gramnegativer inklusive pseudomonas. Ökande resistens hos E. coli.
  • Utsöndras i princip i oförändrad form vilket ger stor ekologisk påverkan och bör därför inte användas när likvärdiga alternativ finns.

Klinisk användning

  • Febril UVI hos män och kvinnor.
  • Ska inte användas vid behandling av cystit hos kvinnor.
  • Infektioner i bukhåla.

2.2 Moxifloxacin

  • Mer grampositivt spektrum än ciprofloxacin samt god effekt på atypiska luftvägsbakterier som mykoplasma och legionella. Även effekt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin. Otillräcklig effekt mot pseudomonas.

Klinisk användning

  • Allvarlig pneumoni vid misstanke om atypiskt agens eller pneumokocker med penicillinresistens.

2.3 Levofloxacin

  • God aktivitet mot gramnegativer inklusive pseudomonas samt atypiska luftvägspatogener som legionella och mykoplasma. Sämre effekt på grampositiva bakterier än moxifloxacin.

Klinisk användning

  • Allvarlig pneumoni med misstanke om atypiskt agens.

3 Aminoglykosider

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Snabb baktericid effekt. Ingen effekt i anaerob miljö och på anaeroba bakterier.

Dosering
Dosering ska anpassas till njurfunktion och vikt samt styras av regelbunden dalkoncentrationsbestämning.

Biverkningar
Ototoxiskt och nefrotoxiskt. Smalt terapeutiskt intervall medför hög risk för toxicitet, kort behandlingstid rekommenderas för att undvika irreversibla skador. Restriktivitet till patienter med nedsatt njurfunktion.

Graviditet
Bör undvikas under graviditet särskilt under andra och tredje trimestern på grund av risk för hörselnedsättning hos barnet.

3.1 Gentamicin

  • Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive. Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus.

Klinisk användning

  • Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning.
  • Pyelonefrit.
  • Endokarditbehandling i lägre doser i kombination med betalaktam-antibiotika eller vankomycin för synergistisk effekt.
  • Infektioner orsakade av Pseudomonas aeruginosa.

3.2 Amikacin

  • Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus.
  • Högre aktivitet mot ESBL-producerande och kinolonresistenta E. coli än övriga aminoglykosider.

Klinisk användning

  • Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning där man misstänker ESBL-bildande bakterier.
  • Pyelonefrit och andra infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier.

3.3 Tobramycin

  • Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus.
  • Högre aktivitet mot P. aeruginosa än övriga aminoglykosider.

Klinisk användning

  • Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning.
  • Infektioner orsakade av Pseudomonas aeruginosa.

4 Makrolider

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Bakteriostatisk effekt.

Dosering
Dosreducering behövs ej vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Vanligt med gastro-intestinala biverkningar på grund av ökad tarmmotilitet.

Graviditet
Skall inte ges till gravida på grund av ökad risk för hjärt-kärlmissbildningar hos fostret.

4.1 Erytromycin

  • Aktivitet mot grampositiver och gramnegativa anaeroba bakterier samt atypiska bakterier som Mycoplasma pneumoniae, Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci. Sämre effekt mot H. influenzae.

Klinisk användning

  • Streptokock- och pneumokockinfektioner hos patienter med typ 1-penicillinallergi.
  • Pneumonier orsakade av M. pneumoniae, C. pneumoniae och C. psittaci.

4.2 Azitromycin

  • Aktivitet mot grampositiver och gramnegativa anaeroba bakterier inklusive campylobacter, salmonella och shigella samt atypiska bakterier som mykoplasma och klamydia.

Klinisk användning

  • Genital klamydiainfektion
  • Allvarliga bakteriella tarminfektioner

5 Folsyreantagonister

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens folsyrasyntes. Trimetoprim och sulfonamid är bakteriostatiskt var för sig men har tillsammans baktericid effekt.

Dosering
Dosreduktion krävs vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Gastrointestinala biverkningar och hudreaktioner, till exempel dermatit, vanligt. Allvarliga reaktioner som Steven Johnson syndrom förekommer.

Graviditet
Ska inte ges till gravida på grund av risk för teratogena effekter (trimetoprim) och kärnikterus (sulfonamid).

5.1 Trimetoprim

  • Effekt mot gramnegativer men användningen begränsas av hög resistens hos E. coli.

Klinisk användning

  • Nedre UVI hos män och kvinnor vid känd trimetoprimkänslig bakterie. Olämpligt för empirisk behandling på grund av hög resistens.

5.2 Trimetoprim/sulfonamid

  • Effekt på både grampositiva och gramnegativa bakterier men hög resistens hos tarmbakterier inklusive E. coli. Även verksamt mot Pneumocystis jirovecii.

Klinisk användning

  • Övre UVI vid trimetoprimkänslig bakterie.
  • Pneumocystis jirovecii-pneumoni.

6 Övriga antibiotika

6.1 Doxycyklin

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes, bakteriostatisk effekt.

Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Fotosensibiliserande. Rekommenderas inte till barn under 8 år på grund av risk för emaljhypoplasi och missfärgning av tänderna. Nya studier har dock inte påvisat risk för missfärgade tänder när doxycyklin ges i korta kurer till barn.

Graviditet
Ska undvikas under andra och tredje trimestern p.g.a. risk för missfärgning av barnets mjölktänder.

  • Brett spektrum omfattande både grampositiver och gramnrgativer inklusive Haemophilus influenzae, Borrelia burgdorferi samt mycoplasma och chlamydophila.

Klinisk användning

  • Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci.
  • Genital chlamydiainfektion.
  • Multipla erytema migrans, borrelialymfocytom, akrodermatit och neuroborrelios.
  • Andrahandspreparat vid behandling av akut exacerbation av KOL.
  • Ersättningspreparat för penicillin vid typ I penicillinallergi.

6.2 Vankomycin

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens cellväggssyntes via annan mekanism än betalaktamantibiotika.

Dosering
Parenteralt vankomycin dosreduceras vid nedsatt njurfunktion. Regelbunden koncentrationsbestämning ska utföras.

Biverkningar
Nefrotoxiskt.

Graviditet
Inga kända risker vid oral administration. Begränsad erfarenhet av parenteral användning vid graviditet, används med försiktighet.

Parenteralt vankomycin

  • Aktivitet mot grampositiva bakterier som stafylokocker (även MRSA), enterokocker (inklusive ampicillinresistenta, men inte VRE), pneumokocker (inklusive penicillinresistenta) samt Clostridium difficile.
  • Koncentrationsbestämning ska utföras under behandlingen.

Klinisk användning

  • Infektioner orsakade av meticillinresistenta stafylokocker (MRSA) eller isoxazolylresistenta koagulasnegativa stafylokocker (S. epidermidis).

Peroralt vankomycin

  • Absorberas dåligt till blodbanan, effekt endast i tarmen.

Klinisk användning

  • Tarminfektion orsakad av Clostridium difficile.

6.3 Klindamycin

Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Bakteriostatiskt.

Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningar
Hög risk för clostridieorsakad diarré.

Graviditet
Inga kända risker vid graviditet men begränsad kunskap.

  • Effekt på streptokocker, stafylokocker och anaeroba bakterier.

Klinisk användning

  • Stafylokock- och streptokockinfektioner vid penicillinallergi
  • Tilläggsbehandling till betalaktamantibiotika vid allvarliga stafylokock- och streptokockinfektioner.

6.4 Metronidazol

Verkningsmekanism
Påverkar bakteriers DNA-syntes. Baktericid effekt.

Biverkningar
Antabusliknande effekt vid alkoholintag. Metallisk smak i munnen.

Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion.

Graviditet
Otillräckliga data, bör undvikas i första trimestern och användas med försiktighet i andra och tredje trimestern.

  • Effekt på anaerober samt vissa protozoer, exempelvis Giardia lamblia och Entamoeba histolytica.

Klinisk användning

  • Diarré orsakad av Clostridium difficile.
  • Anaeroba infektioner (exempelvis abdominella, gynekologiska eller dentala) samt vissa parasitinfektioner.

6.5 Nitrofurantoin

Verkningsmekanism
Delvis okänd, hämmar sannolikt bakteriernas proteinsyntes.

  • Effekt på bland annat E. coli och S. saprophyticus.

Klinisk användning

  • Okomplicerad cystit hos kvinnor.
  • Kan även ges som långtidsprofylax mot recidiverande urinvägsinfektioner.

Strama Stockholm

Uppdaterad: 2018-05-28