Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Erysipelas (rosfeber)

Definition

En välavgränsad rodnad och värmeökad hudförändring i kombination med feber och allmänpåverkan.

Etiologi

Betahemolyserande streptokocker, oftast grupp A, men även grupp B, C och G förekommer. Det finns inget stöd för att Staphylococcus aureus skulle kunna förorsaka erysipelas, däremot förekommer växt av S. aureus i 50 procent av de bensår, varifrån rosen sprider sig.

Predisponerande faktorer för erysipelas:

  • venös insufficiens
  • lymfödem
  • diabetes mellitus
  • övervikt
  • alkoholism
  • vattkoppor (barn)
  • tidigare genomgången erysipelas.

Symtom

Plötsligt insjuknande med allmänsymtom som frossa, feber, eventuellt illamående, kräkningar och ibland även diarré. Samtidigt eller någon dag senare uppträder en lokal välavgränsad rodnad och värmeökad hudförändring.

Den helt dominerande lokalen är underbenet, oftast på grund av venös insufficiens. Därnäst är ansiktet angripet, bålen mindre ofta. Recidiverande erysipelas förekommer i arm med lymfödem efter bröstcanceroperation.

Inkörsportar identifieras i 70 procent av fallen och består av eksem, psoriasis, småsår och hudsprickor. Streptokocker kan dock ta sig genom till synes intakt hud.

Diagnostik

I tidigt skede svårt att skilja från venös trombos, som dock inte ger allmänpåverkan, sällan feber och endast lågt CRP. Kombinationen erysipelas och trombos är ytterligt sällsynt. Utför inte flebografi eller ultraljud vid diagnostiserad erysipelas.

CRP oftast >150 mg/l om mer än tolv timmar har förflutit från debut.

Sårodling i tveksamma fall där S. aureus-infektion med flegmone är differentialdiagnos.

Behandling

Tillståndet kan kräva akut sjukhusvård. I öppenvård gäller följande:

Vuxna

  • Fenoximetylpenicillin 1 g x 3 i 10 dygn vid normal vikt och njurfunktion (dubbleras vid vikt över 90 kg).

Barn

  • Fenoximetylpenicillin 25 mg/kg x 3 i 10 dygn.

Vid penicillinallergi typ I ges

  • Klindamycin 300 mg x 3 till vuxna och 5 mg/kg x 3 till barn i 10 dygn.

Febern sjunker först men hudrodnaden kan öka efter insatt behandling. Detta är inte liktydigt med terapisvikt. Svullnad och missfärgning kan kvarstå under lång tid efter att infektionen är utläkt.

Fenoximetylpenicillin är kliniskt överlägset stafylokockpenicilliner. Stafylokocker i bensåret bör endast behandlas vid stora purulenta infektioner.

Ödem på grund av venös insufficiens eller lymfstas bör behandlas aktivt med kompression så snart smärtan tillåter. Reducerad svullnad påskyndar sannolikt läkning och minskar smärtan samt minskar troligen risken för recidiv. Om infektionen är lokaliserad till benet rekommenderas patienten högläge.

Eventuella sår och nekroser bör rengöras respektive revideras.

Komplikationer

  • Lymfangit är ovanligt och benignt.
  • Blåsbildning liksom hudnekroser kan uppträda sekundärt. Dessa kan behöva revideras.
  • Abscess är sällsynt, vanligare hos etyliker. Kan orsakas både av streptokocker och S. aureus.
  • Nekrotiserande fasciit förekommer i mycket sällsynta fall och debuterar antingen som svår mjukdelssmärta med allmänpåverkan innan hudförändring blir synlig (blåaktig missfärgning) eller som djupgripande bullös erysipelas. Toxiskt påverkad patient med hög feber, takykardi, oftast koagulationsrubbning. Sjukhusfall!

Septiska komplikationer som endokardit förekommer inte. Osteomyelit i samband med venös insufficiens förekommer inte heller.

Uppföljning

Inga kontroller. Risken för recidiv är stor framför allt vid venös insufficiens, 30 procent inom tre år. Vid täta recidiv bör patienten ha tillgång till penicillin för egenbehandling. Efter samråd med infektionsläkare kan kontinuerlig profylax, till exempel fenoximetylpenicillin 1 g till natten, bli aktuell. Behandlingstidens längd är individuell. Vid profylaktisk behandling bör man från början upprätta en plan tillsammans med patienten och göra utvärdering och eventuellt utsättningsförsök. Viktigt med kontinuitet i patient-läkarkontakten.

Vid misstanke på venös insufficiens rekommenderas venduplexundersökning och eventuell remiss till kärlkirurg för operation.

Stödstrumpa eller elastisk binda rekommenderas vid venöst ödem.

Jesper Ericsson

Källa

  1. Jorup-Rönström C, Britton S, Gavlevik A, Gunnarsson K, Redman A-C. The course, costs and complications of oral versus intravenous penicillin therapy of erysipelas. Infection 1984:12(6):390-4. PubMed
  2. Jorup-Rönström C. Epidemiological, bacteriological and complicating features of erysipelas. Scand J Infect Dis 1986;18(6):519-24. PubMed
  3. Sjöblom A-C, Eriksson B, Jorup-Rönström C, Karkkonen K, Lindqvist M. Antibiotic prophylaxis in recurrent erysipelas. Infection 1993:21(6):390-3. PubMed
  4. Eriksson B, Jorup-Rönström C, Karkkonen K, Sjöblom AC, Holm SE. Erysipelas: clinical and bacteriologic spectrum and serological aspects. Clin Infect Dis 1996:23:1091-8. PubMed
  5. Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, Strama. Behandlingsrekommendation för vanliga infektioner i öppenvård, upplaga 3:3 2016
  6. Läkemedelsverket. Behandlingsrekommedation hud och mjukdelsinfektioner 2009
  7. Strama nationell. Erysipelas
  8. Internetmedicin. Erysipelas rosfeber   

Senast ändrad 2018-07-05