Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Trycksår

Definition

Den offentliga definitionen av ett trycksår, är en lokal skada av huden och underliggande vävnad orsakad av tryck eller skjuv (en förskjutning av huden mot underliggande vävnad) eller en kombination av dessa.

Etiologi

Trycksår orsakas oftast av immobilisering då nedsatt rörlighet och/eller nedsatt känsel förhindrar spontan avlastning. Tryck och skjuv, speciellt över områden där kroppstyngden pressar mot utskjutande benutskott, ökar risken för försämrad blodcirkulation till vävnaden. Risken för trycksår ökar ytterligare om området samtidigt blir utsatt för fukt och temperaturhöjning. Försämrat näringsintag ökar risken för trycksår.

Viktigaste bakterier vid infektion är Staphylococcus aureus, betahemolyserande streptokocker grupp A, C eller G och anaeroba bakterier.

Sekundärinfektion

Trycksår koloniseras av hudens normala bakterieflora och ibland, nästan enbart efter antibiotikabehandling, av tarmflora som Escherichia coli, klebsiellaarter och Pseudomonas aeruginosa. Dessa bakteriefynd saknar oftast klinisk betydelse.

Symtom på infektion

  • Svullnad, rodnad, värmeökning, ökad sekretion och smärta.
  • Feber, sjukdomskänsla och CRP-stegring.
  • Fluktuation under svarta nekroser.
  • Hos diabetiker förhöjt blodsocker.
  • Infektion med Pseudomonas aeruginosa ger grönaktigt sekret med sötaktig lindblomsdoft.

Diagnostik

Trycksår graderas enligt nedanstående. Vid trycksår på underben/fot bedöm arteriell cirkulation. Se bensår.

Grad 1
Hel hud med rodnad som inte bleknar vid tryck. Missfärgad hud, värme, ödem, hårdhet kan också användas som indikatorer, särskilt hos individer med mörkare hud.

Grad 2
Delhudskada av epidermis och/eller dermis. Såret är ytligt och ses kliniskt som avskavd hud eller blåsa.

Grad 3
Fullhudskada av subkutan vävnad som kan gå ned till, men inte igenom, underliggande fascia.

Grad 4
Omfattande skada, vävnadsnekros eller skada av muskler, ben eller stödjande strukturer med eller utan fullhudskada.

Förebygg trycksår genom att identifiera riskpatienter och inspektera hudområden utsatta för tryck!

Diagnostik vid klinisk misstanke på infektion

  • Odling efter tvätt från sårbotten eller sårfickor.
  • Blododling vid feber och allmänpåverkan.
  • röntgen eller MR vid osteitmisstanke.

Behandling

Lokalbehandling

  • Omläggning enligt sårbehandlingsprogram, viktigt med tryckavlastning både i säng, stol och vid transport.
  • Sårtvätt med flytande tvål och kroppsvarmt vatten, duschning rekommenderas.
  • Vid fuktig sårläkningsmiljö, sträva efter få omläggningar. Skydda omkringliggande hud för fuktpåverkan.
  • Revision med borttagande av nekroser om arteriell cirkulation tillåter. Geler kan underlätta nekrosupplösning. På specialistmottagningar kan larver i vissa fall vara ett alternativ.
  • Vid utbredda nekroser kontakt med kirurg för revision.
  • Undertrycksbehandling kan vara lämplig vid stora, djupa sår, men bör inte användas vid obehandlad anaerobinfektion.

Antibiotika ska inte användas lokalt på grund av risk för sensibilisering och resistensutveckling.

Antiseptiska förband

Antiseptiska förband kan användas som komplement till systemisk antibiotikabehandling eller i stället för antibiotika när man misstänker att biofilmen av bakterier i såret förhindrar läkning.

  • Cadexomerjod (lodosorb) kan användas vid vätskande/infekterade sår.
  • Prontosangel kan appliceras i såret.

Vid överväxt av Pseudomonas aeruginosa
Behandlas med lokalbehandling med Iodosorb, prontosan eller Sorbact, ska endast antibiotikabehandlas vid systemisk spridning.

Val av antibiotika

Avstå antibiotikabehandling om kliniska tecken på infektion saknas.

Observera att sår i normal läkning kan vätska och ha gula beläggningar samt att det förekommer illaluktande sekret under sårets upprensningsfas. Huden runt såret kan vara rodnad och svullen på grund av överskott av sårvätska och på grund av urin/avföringsinkontinens.

Vid kliniska tecken på infektion enligt ovan och fastställd etiologi

  • Fenoximetylpenicillin 1 g x 3 vid betahemolyserande streptokocker.
  • Flukloxacillin 750 mg–1 g x 3 vid stafylokockinfektion.
  • Metronidazol 400 mg x 3 vid anaerob infektion.

Vid penicillinallergi typ I

  • Klindamycin 300 mg x 3.

Behandlingstid beroende av svårighetsgrad. 10 dygn vid okomplicerad infektion.

Komplikationer

Sepsis, osteomyelit och djupa abcesser.

Uppföljning

Dokumentera en gång/vecka med mätning av sår eller foto.

Vid avstannad sårläkning

  • Ompröva diagnos. Misstänk bristfällig kompression, arteriell eller venös insufficiens, malignitet eller otillräcklig avlastning.
  • Ompröva lokalbehandling.

Lena Blomgren och Carin Ottosson

Källa

  1. European Pressure Ulcer Advisory Panel
  2. Regionalt vårdprogram Stockholms läns landsting 2010. Trycksår, Prevention och behandling
  3. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Silverförband vid behandling av kroniska sår. SBU Alert-rapport nr 2010-02

Senast ändrad 2018-06-29