Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Akut faryngotonsillit

Etiologi

Akut faryngotonsillit, eller halsfluss, är en infektion i svalget och tonsillerna som oftast orsakas av virus. Bakteriella infektioner orsakade av betahemolyserande streptokocker grupp A, GAS (Streptococcus pyogenes), är också vanliga.

Symtom och fynd

Halsont och feber. Rodnade tonsiller med beläggningar, eventuellt med vita proppar. Ofta ilsken rodnad även i farynxslemhinnan utanför tonsillerna. Ofta ömmande käkvinkeladeniter. Beläggningar av tonsillerna orsakade av GAS förekommer ytterst sällan i åldersgruppen 3–6 år, här ses endast förstorade och rodnade tonsiller.

Samtidiga förkylningssymtom som snuva och hosta talar för en virusorsakad luftvägsinfektion och ska inte i första hand leda tankarna till faryngotonsillit.

Finns fler oömma påtagligt förstorade lymfkörtlar även på andra ställen, cervikalt och i axiller, talar det för en EBV-infektion. Samtidigt fynd av blåsor på rodnad botten i mjuka gommen och i svalget är typiskt för coxsackievirus, så kallad herpangina.

Hos barn 0–2 år är tonsillit orsakad av streptokocker ovanligt. Däremot är andra streptokockinfektioner, såsom impetigo, inte ovanligt hos barn i denna åldersgrupp.

Diagnostik

Att enbart utifrån inspektion av munhålan differentiera mellan en GAS-infektion, där antibiotika kan göra nytta, och en virusfaryngit, där antibiotika inte gör någon nytta, är tyvärr omöjligt. Därför är snabbtest för streptokocker viktigt i diagnostiken av en faryngotonsillit. Snabbtestet ska tas enbart när sannolikheten för att antibiotika ska kunna göra nytta är någorlunda hög, detta eftersom det finns en betydande andel friska bärare av streptokocker i samhället som inte har någon glädje av diagnos eller behandling.

Centorkriterierna är det redskap som finns för att avgöra vilka patienter som ska utredas med snabbtest för streptokocker. Anamnes och klinisk undersökning skall alltid föregå eventuell diagnostisk provtagning.

Minst tre av följande fyra så kallade Centorkriterier skall vara uppfyllda för att snabbtest för streptokocker ska göras:

  • feber >38,5
  • ömmande körtlar i käkvinklarna
  • beläggning på tonsillerna (hos barn 3–6 år räcker rodnade, inflammerade tonsiller)
  • frånvaro av hosta.

Tre eller fyra Centorkriterier kombinerat med positivt snabbtest ger diagnosen GAS-tonsillit. Antibiotikabehandling förkortar symtomdurationen med högst 1–2,5 dygn, vilket ändå är tillräckligt för att antibiotika ska erbjudas. Observera – om patienten uppvisar färre än tre Centorkriterier bör både snabbtest och behandling undvikas.

CRP är inte indicerat vid faryngotonsillit och kan inte skilja mellan virus och bakterier i detta fall.

Barn under tre år får sällan streptokocktonsillit. Snabbtest för GAS och antibiotikabehandling mot tonsillit bör här endast användas efter särskilt övervägande. Vid allmänpåverkan hos små barn bör annat fokus än faryngotonsillit uteslutas.

Behandling

Resistens mot fenoximetylpenicillin hos GAS finns inte beskriven. Resistens mot makrolider (till exempel erytromycin), tetracykliner och klindamycin förekommer dock i mellan 3–6 procent av fallen.

Barn

  • I första hand fenoximetylpenicillin 12,5 mg/kg x 3 i 10 dygn, max 1 g x 3.
  • Vid pc-allergi typ 1 klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dygn, max 300 mg x 3.

Vuxna

  • I första hand fenoximetylpenicillin 1 g x 3 i 10 dygn.
  • Vid pc-allergi typ 1 klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn.

Komplikationer

Halsböld (peritonsillit) kan orsakas av en halsfluss, men uppstår också ofta utan föregående tonsillit. Antibiotikabehandling har mycket liten förebyggande effekt på utveckling av halsböld. Svåra komplikationer som glomerulonefrit och reumatisk feber vid GAS-orsakad faryngotonsillit är numera mycket sällsynta. Det beror bland annat på att de stammar av GAS som cirkulerar i samhället inte har de immunogena egenskaper som leder till dessa komplikationer. Livshotande GAS-relaterade mjukdelsinfektioner (nekrotiserande fasciit) kan i enstaka fall uppstå i samband med faryngotonsillit, men risken för detta är i förhållande till det stora antalet vanliga svalginfektioner mycket liten.

Uppföljning

Inte nödvändigt. De stammar som tidigare orsakade glomerulonefrit och reumatisk feber cirkulerar för närvarande inte.

Vid terapisvikt bör compliance efterfrågas och diagnosen ifrågasättas. Terapisvikt beroende på resistens mot fenoximetylpenicillin förekommer inte. Små barn kan ha purulent snuva utan tonsillitbild vid GAS-infektion.

Recidivtonsillit

Definition

Ny akut tonsillit inom en månad efter avslutad behandling.

Etiologi

GAS.

Diagnostik

Compliance bör diskuteras. Snabbtest bör bekräftas med svalgodling. Epidemiologisk utredning vid upprepade recidiv.

Behandling

Vuxna

  • Klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn eller cefadroxil 500 mg x 2 i 10 dygn.

Barn

  • Klindamycin 5 mg/kg x 3, max 300 mg x 3, i 10 dygn eller cefadroxil 15 mg/kg x 2, max 500 mg x 2, i 10 dygn.

Strama Stockholm genom Anna-Lena Fastén

Källa

  1. Läkemedelsverket. Faryngotonsilliter i öppen vård. Behandlingsrekommedation 2012

Uppdaterad: 2018-06-29