Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Urinvägsinfektion under graviditet

Allmänt

Handläggningen av asymptomatisk bakteriuri (ABU) och urinvägsinfektion skiljer sig hos gravida kvinnor gentemot befolkningen i övrigt på grund av en ökad risk för komplikationer hos mor och foster.

Infektion med grupp B streptokocker (GBS) drabbar omkring 1/1 000 nyfödda i Sverige och är en av de viktigaste orsakerna till nyföddhetssepsis. Mortalitetsrisken vid sepsis är 5 procent. 25–30 procent av alla kvinnor är koloniserade med GBS och bakterierna kommer därför oftast tillbaka efter behandling. Asymtomatisk infektion med GBS behöver inte behandlas då uppåtstigande infektion är sällsynt med GBS och kontamination vid kastat prov vanligt. Kvinnor med positiv urinodling med GBS ska alltid ha behandling i samband med vaginal förlossning, oavsett bakteriekoncentration!

Asymptomatisk bakteriuri ska alltid behandlas hos en gravid kvinna (undantag vid GBS, se ovan). I en svensk studie från 1989 fann man att 1 procent hade bakteriuri i graviditetsvecka 12 och 2 procent i graviditetsvecka 16. I nyare studier från USA har man funnit bakteriuri i ännu högre frekvens hos gravida. Risken att utveckla en febril urinvägsinfektion under graviditeten vid obehandlad bakteriuri uppskattas till 16–30 procent. En febril urinvägsinfektion medför en ökad risk för prematuritet, låg födelsevikt och även intrauterin fosterdöd. Behandling av bakteriuri under graviditeten reducerar risken för såväl symptomgivande urinvägsinfektion som prematuritet. ABU definieras som fynd av ≥105 cfu/ml av en bakteriestam i två urinprov lämnade med några dagars intervall.

Eftersom endast en tredjedel av alla gravida kvinnor som utvecklar febril urinvägsinfektion har haft positiv urinodling vid screening, bör man kontrollodla på vida indikationer.

Definition

Hos gravida kvinnor är definitionen för uretrit, cystit och asymtomatisk bakteriuri samma som hos icke gravida.

Etiologi

Etiologin stämmer väl överens med den för kvinnor som inte är gravida, vanligast är Escherichia coli. Som ovan beskrivits intar GBS infektion en särställning hos gravida kvinnor.

Symtom

Det vanligaste symtomet på urinvägsinfektion hos en gravid kvinna är sammandragningar och/eller buksmärta. Miktionssveda är mindre vanligt. Täta trängningar är vanligt hos gravida även utan urinvägsinfektion.

Diagnostik

Nitrittest kan användas men blir ofta falskt negativ eftersom den gravida kvinnan har snabbare urinflöde och minskad blåsvolym med täta trängningar. Granulocytesterastest blir i stället ofta falskt positiv på grund av att det är vanligt med rikliga flytningar under graviditet. Av dessa skäl ska urinodling tas på vida indikationer. På mödrahälsovården screenas kvinnor med urinodling om de har diabetes, är omskurna, haft upprepade urinvägsinfektioner eller tidigare pyelonefrit.

Behandling

Bakteriuri och nedre urinvägsinfektion behandlas enligt odlings- och resistenssvar.

Behandlingstiden är fem dygn. Kortare behandlingstider rekommenderas inte då en nedre urinvägsinfektion kan dölja en övre urinvägsinfektion.

  • Pivmecillinam 200 mg x 3 i 5 dygn.
  • Eller cefadroxil 500 mg x 2 i 5 dygn.
  • Eller nitrofurantoin 50 mg x 3 i 5 dygn.

I första hand väljs cefadroxil eller pivmecillinam de första 12 veckorna. Pivmecillinam kan ges under hela graviditeten under förutsättning att behandlingstiden är kort, högst 7 dygn. Nitrofurantoin ska inte ges till ammande kvinnor med prematura barn eller efter komplicerad förlossning och aldrig till kvinnor med känd brist på enzymet glukos-6-fosfatdehydrogenas (G-6-PD), vilket är extremt sällsynt i Sverige.

GBS behandlas med:

  • fenoximetylpenicillin 1 g x 3 i 5 dygn.

Vid GBS-infektion är det viktigt att patientens mödrahälsovård informeras eftersom kvinnan ska behandlas i samband med förlossningen för att förhindra infektion hos barnet.

Vid febril urinvägsinfektion ska den gravida kvinnan remitteras samma dag till specialistmödravården på det sjukhus som hon valt att föda på.

Febril urinvägsinfektion under graviditet ska alltid behandlas på sjukhus, initialt med cefalosporiner intravenöst.

Uppföljning

Efter behandling av bakteriuri och nedre urinvägsinfektion tas urinodling en gång per månad fram till partus. Vid positiv odling med grupp B streptokocker behövs ej kontrollodling (se ovan).

Efter ett recidiv tas ställning till eventuell profylax och efter en febril urinvägsinfektion ges alltid profylax med:

  • nitrofurantoin 50 mg till natten
  • eller cefadroxil 500 mg till natten.

Cefalosporiner ges med fördel till och med en vecka efter partus medan nitrofurantoin inte bör ges till ammande kvinnor.

Elisabeth Storck Lindholm

Källa

  1. Antibiotikabehandling vid graviditet Information från Läkemedelsverket nr 5 2017
  2. Kunskapscentrum för infektioner under graviditet Infpreg
  3. Stenqvist K, Dahlén-Nilsson I, Lidin-Janson G, Lincoln K, Odén A, Rignell S, Svanborg-Edén C. Bacteriuria in pregnancy. Frequency and risk of acquisition. Am J Epidemiol 1989; 129:372-9. PubMed
  4. Christensen B. Use of antibiotics to treat bacteriuria of pregnancy in the Nordic countries. Which antibiotics are appropriate to treat bacteriuria of pregnancy? Int J Antimicrob Agents 2001;17:283-5. PubMed
  5. Vazquez JC, Villar J. Treatments for symptomatic urinary tract infections during pregnancy. Cochrane Database Syst Rev. 2003;(4):CD002256. PubMed
  6. Delzell JE Jr, Lefevre ML. Urinary tract infections during pregnancy. Am Fam Physician. 2000;61:713-21. PubMed
  7. Socialstyrelsen. Prevention av tidiga infektioner med grupp B streptokocker (GBS) hos nyfödda. Mars 2008

Uppdaterad: 2018-06-29