Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Desloratadin

Sammanfattning

Denna sammanfattande information om persistens, bioackumulering och toxicitet baseras på tidigare miljöinformation på fass.se. Miljöinformation saknas (2021-06-28). Det är frivilligt för tillverkare att lämna uppgifter om miljöpåverkan på fass.se. Risken kommer från utredningen av Goodpoint 2019.

Persistens. Desloratadin är potentiellt persistent.
Bioackumulering. Desloratadin har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Desloratadin har måttlig kronisk toxicitet.
Risk. Användningen av desloratadin har bedömts medföra låg risk för miljöpåverkan (2019).

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Aerius (desloratadin) (hämtad 2019-11-28).

Fara

Persistens: "Desloratadine is hydrolytically stable with greater than 90% of the initial concentrations remaining after 5 days at 50°C. It has a half-life of greater than 1 year at 25°C (FDA 3.09). Desloratadine is not considered degradable, thus the phrase “desloratadine is potentially persistent” is chosen."

Bioackumulation: "Log Kow = 1.24 at pH 7."

Kronisk toxicitet: Finns NOEC för 3 trofinivåer, lägst NOEC för grönalg (Pseudokirchneriella subcapitata) 360 mikrog/L.

Risk

PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2016. PEC/PNEC = 0,0014 vilket ger risken försumbar.

Läkemedelsrester i vattenmiljön

Desloratadin har hittats i renat avloppsvatten och i ytvatten inom Region Stockholm 2020 och i dricksvatten 2019.

Rapporten Läkemedelsrester i Stockholms vattenmiljö. Desloratadin har hittats i renat avloppsvatten upp till 12 ng/L och i rötslam upp till 0,048 mg/kg TS (torrsubstans).

Rapport Goodpoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av antihistaminerna desloratadin, cetirizin, loratadin, ebastin, klemastin och fexofenadin (Rapport Goodpoint 2019).

"Sammanfattande bedömning baserad på (förväntad) vattenexponering i relation till toxicitet och interaktion med måltavlor. Användning av klemastin (Tavegyl) bedöms utgöra en risk för påverkan på akvatiska organismer. Det stödjs av att uppmätta koncentrationer i miljön stämmer väl överens med predikterade halter, dessa halter bedöms, trots att de är mycket låga, kunna ansamlas i fisk till terapeutiska koncentrationer givet dess höga fettlöslighet (för vilken det finns en rimlig konsensusbedömning), och slutligen har halter över Cmax detekterats i vild fisk. Effektstudier på akvatiska organismer saknas för klemastin, så bedömningen baseras helt på ovanstående. Vilken typ av effekt en farmakologisk påverkan av histaminreceptorer via klemastin kan förväntas ge, och hur allvarliga dessa är, är således inte undersökt. Risken för påverkan är betydligt lägre, men inte försumbar, för fexofenadin. Övriga antihistaminer utgör en låg risk baserat på förväntad exponering och sannolikheten att ansamlas i biota till nära terapeutiska koncentrationer, samtidigt är bedömningen osäker på grund av bristfälliga effektdata. Ett utbyte av klemastin mot vilken som helst av övriga undersökta antihistaminer förordas ur miljösynpunkt."

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm