Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Enalapril

Sammanfattning

Denna sammanfattande information om persistens, bioackumulering och toxicitet kommer från Fass. Informationen om bioackumulering och toxicitet styrks av utredningen från Goodpoint. Information om risken kommer från utredningen av Goodpoint.

Persistens. Det kan inte uteslutas att enalapril är persistent, då data saknas.
Bioackumulering. Enalapril har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Enalapril har låg akut toxicitet.
Risk. Användning av enalapril har bedömts medföra låg risk för miljöpåverkan.

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Renitec (enalapril) från MSD (hämtad 2021-06-24).

Fara

Persistens: "As no degradation studies are available, the phrase, “The potential for persistence of enalapril cannot be excluded”, is thus chosen."

Bioackumulation: "Log Kow = 0.59 (method not provided)."

Akut toxicitet: Finns data för 2 trofinivåer, lägst för kräftdjur (Daphnia magna) EC50 48 timmar (dödlighet) 346 mg/L (OECD 202).

Risk

Försäljningsdata i Sverige finns för år 2018. "As data are not available for three trophic levels, an environmental risk classification is not possible."

Analyser av läkemedel i vattenmiljön i Region Stockholm

Enalapril har tidigare hittats i renat avloppsvatten i Region Stockholm 2007. Enalapril har inte analyserats under senare år.

Rapporten Läkemedelsrester i Stockholms vattenmiljö

Reduktionsgraden för enalapril i avloppsreningsverk i Region Stockholm är mellan 96 och 99 %.

Rapport Goodoint 2019

Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmarna enalapril, ramipril, lisinopril och kaptopril (Rapport Goodpoint 2019).

ACE-hämmare har en stor försäljning men alla jämförda substanser (undantaget ramipril) och aktiva metaboliter är mycket vattenlösliga med mycket låg potential att ansamlas i akvatisk biota till nivåer som bedöms medföra någon risk. För ramipril finns en viss risk att substansen når miljön och biokoncentrerar i biota i tillräckligt hög grad för att orsaka en farmakologisk påverkan. Dock saknas helt biokoncentrationsdata för de undersökta substanserna. De toxicitetstester som finns att tillgå visar på låg toxicitet för akvatiska organismer, men de är akuttester och de är inte designade för att adressera ACE-hämmarnas specifika verkan.

Även om miljörisken är högst för ramipril är ändå den sammanlagda evidensen för miljörisk tämligen låg. Inga utbyten av miljöskäl förordas därför. Mer forskning kring ramipril och dess potential för biokoncentration och toxicitet (kronisk och mekanismbaserad) efterfrågas.

Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm