Skillnader i behandling vid opiatberoende

Alla landsting erbjuder någon form av läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende, LARO-behandling, men det saknas idag en nationell entydig definition av vad som är en LARO-verksamhet organisatoriskt sett. Det leder till att beroendevården ser olika ut i länen. Enligt Socialstyrelsens kartläggning har cirka en tredjedel av LARO-verksamheterna en egen specialitet med särskilda lokaler och personal medan en dryg tredjedel av landstingen har LARO-behandlingen som ett alternativ bland andra inom den specialiserade beroendevården. På mindre orter eller i glesbygd sköts LARO-verksamheten vid psykiatriska mottagningar.

Samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten varierar mycket i landet vilket också får betydelse för behandlingen.

Det finns även skillnader mellan olika verksamheter och mellan förskrivare när det gäller bedömningen av vem som får ingå i behandlingen, utredningen av patienten samt innehållet i den farmakologiska och psykosociala behandlingen.

I september 2013 var drygt 3 700 personer inskrivna i LARO-behandling och det fanns 110 LARO-verksamheter.

Enligt Socialstyrelsens läkemedelsregister var det 3 425 personer som år 2013 hämtade ut läkemedel på recept för LARO-behandling (metadon, buprenorfin eller buprenorfin–naloxon). Medianåldern var 42 år och andelen kvinnor var 28 procent. Till detta tillkommer de personer som får rekvirerade läkemedel utdelade i samband med klinikbesök. Dessa finns för närvarande inte med i läkemedelsregistret. Antalet nya patienter ökade under åren 2006–2011 men därefter har det avtagit.

LARO-patienter har ofta andra sjukdomar och undersökningen visade att cirka 40 procent av patienterna i LARO-behandling även gjorde minst tre uttag av andra narkotikaklassade läkemedel under 2013. Dessa hade till stor del förskrivits utanför LARO-verksamheterna. Det är ett problem eftersom sidoförskrivning kan leda till överdoser och allvarliga biverkningar samtidigt som syftet med LARO-behandlingen riskerar att motverkas.

Flertalet nöjda med behandlingen

I en intervjustudie med 411 patienter framkom att de flesta av patienterna var nöjda med behandlingen (64 %) medan andelen ganska eller mycket missnöjda var 17 procent. Det vanligaste problemet ansågs vara reglerna och kontrollerna och då framförallt vilka konsekvenser regelbrott kunde leda till (till exempel ofrivillig utskrivning) och på vilket sätt kontrollen genomfördes. Patienterna förstod ändå vikten av regler, rutiner och kontroller.

Relationen till personalen kunde upplevas som problematisk även om de flesta hade förtroende för någon i personalen. Nästan hälften av patienterna önskade mer stöd och hjälp från personalen än vad de fick.

Personer med ett långvarigt opioidmissbruk har en högre dödlighet än den övriga befolkningen. Vid utredningen av dödsfall kopplade till läkemedel inom LARO-behandlingen användes dödsorsaksregistret, patientregistret och läkemedelsregistret. Resultaten som grundar sig på uppgifter från perioden 2006–2012 visade att cirka 25 procent av de som dött var under LARO-behandling eller hade nyss avslutat behandlingen. Omkring 35 procent av de avlidna var eller hade varit i LARO-behandling någon gång tidigare. Det framgick också att i de fall metadon eller buprenorfin nämnts på dödsorsaksintyget hade cirka 90 procent en tidigare missbruksrelaterad diagnos.

Under de senaste tio åren har polisens beslag av metadon och framförallt buprenorfin ökat, men läckaget från LARO-behandlingarna verkar vara begränsat. Socialstyrelsen noterar att ungefär 10 procent av de spårbara batcherna av buprenorfin ursprungligen sålts till den svenska hälso- och sjukvården. Majoriteten av det beslagtagna buprenorfinet hade ursprungligen levererats till den franska marknaden och har nått den illegala marknaden via illegal införsel.

Nationella riktlinjer
Socialstyrelsen har nyligen publicerat sina nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende.

Susanne Elfving

1. Socialstyrelsen. Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende – Slutsatser och förslag.
   Rapport 2015.